Trots allt hårdare kritik från EU:s medborgare valde EU:s fiskeministrar i veckan att fortsätta skövlingen av haven. Sverige bevarade denna gång sin heder och röstade nej till ett urvattnat förslag om en ny gemensam fiskeripolitik. 70 procent av fiskbestånden i europeiska vatten är överfiskade och när fisken i våra egna vatten tar slut finns det inga moraliska gränser för hur långt vi är beredda att gå för att fiskeflottorna ska få fortsätta fiska. Tjuvfiske och fiske på ockuperat vatten – under folkrättsvidriga avtal – är eller har varit en del av den gemensamma fiskeriverksamheten.
2013 ska vi få en ny gemensam fiskelagstiftning. Denna lagstiftning ligger också till grund för hur vår egen lagstiftning kommer att utformas framöver. Därför är det extra allvarligt när de krafter inom unionen som vill skapa förutsättningar för att haven ska få läka får stå tillbaka för de krafter som är beredda att tömma haven till sista fisken.
I veckan röstade EU:s fiskeministrar om ett förslag som till en början bland annat ville stoppa de så uppmärksammade utkasten där död fisk slängs tillbaka i havet för att man ska kunna fortsätta fiska efter mer värdefull fångst. Det slutliga förslaget var enligt flera experter totalt värdelöst och gör det möjligt att, med lagligt stöd, fortsätta tömma haven.
Nu faller ansvaret tungt på svenska politiker att fortsätta driva frågan och att inte gömma sig bakom EU när det gäller misskötseln av våra egna hav. Man har lovat bot och bättring och hävdar att man vill komma till rätta med problemen. I hemmahavet Skagerrak kommer utkast vara förbjudet från och med 2013. Och Havs- och Vattenmyndigheten har en ambitiös plan om friska fiskbestånd 2020.
Att vara en del av en union som bedriver kolonial utrotningspolitik under ytan är ingen bra utgångspunkt. Men det får aldrig bli ett försvar för våra politiker – från kommun till riksdag – när det gäller att ta sitt ansvar för våra hav och sjöar.
EU är berett att låta fiskeflotta fiska till sista fisken är uppfiskad. (Foto: Anders Nicander)
