Fångst- och filétips till sommarens fjärsingar!

Fjärsingen är nu på hugget och många rapporterar om rikliga fångster. Men långt ifrån alla uppskattar den vackra fisken. Skälet är enkelt – den är nämligen giftig! Men är man försiktig kan den både tas ombord och följa med hem till stekpannan. Här bjuder Alexander Oriz på sina bästa tips på hur du fångar och filéar västkustens giftigaste fisk!

Fjärsingen är en utmärkt sportfisk som hör sommaren till. Då kommer den nämligen in på grundare vatten för att äta efter en vinter i djuphavets mörker. Vanligtvis fångas den från båt och då som bifångst vid makrillfiske. Fjärsingen är sällan selektiv och hugger gladeligen på både pilk och upphängare. Även bottenmete kan vara effektiv, inte minst för de större exemplaren. Då brukar en sill- eller makrillfilé vara ett säkert agn.

Fjärsingen förekommer på flera djup och bottnar, men enligt Alexander – som arbetar som turbåtsguide på Tunaclipper – finns det platser som är särskilt heta.

”När vi riktar fisket efter fjärsing är det främst grundtoppar som gäller, där hårdbotten övergår till sandbotten”

– När vi riktar fisket efter fjärsing är det främst grundtoppar som gäller, där hårdbotten övergår till sandbotten. Men även ren mjukbotten kan fungera. Där ligger fjärsingen ofta nergrävd och då fungerar bottenmete bäst, berättar han.
Eftersom fjärsingen är relativt liten blir fiskeupplevelsen större med lätt utrustning. Alexander föreslår att man satsar på en havsfiskeutrustning på omkring 20 lbs. Då kan man även landa större arter.
– Vi fiskar normalt med ett lättare båtspö, pilk och fjäderhäcklor, alltså samma utrustning som vi använder till makrillfiske.

Många som fångar en fjärsing för första gången vill helst inte ta in den över relingen. Det kan Alexander förstå. Giftet är starkt och smärtsamt, och kräver ibland läkarvård. Men om fjärsingen hanteras försiktigt kan den avkrokas säkert, och på de riktade turerna följer de flesta fiskarna med hem.
– Jag tycker det är synd att fjärsingen har så dåligt rykte. Den smakar fantastiskt gott och med rätt utrustning kan den tas omhand både snabbt och smidigt. Vi använder en brädbit med en krok som vi hänger på relingen. Därefter lägger vi fjärsingen på brädan och avlivar den snabbt med ett slag i huvudet. Sen är det lätt att kroka av med hjälp av en längre tång eller genom ett fast grepp om underkäken med tumme och pekfinger. Men akta er för både ryggfenan och gällocken – giftet är verksamt även när fisken är död!

”akta er för både ryggfenan och gällocken – giftet är verksamt även när fisken är död!”

Alexander föreslår att rensningen görs med ett par kraftiga gummihandskar.
– Fisken kan gärna hållas med samma grepp om underkäken som vid avkrokningen. Skär ett snitt under bröstfenan och följ filéen längs ryggraden ända ner till stjärtfenan. Vänd därefter fisken och gör samma sak på den andra sidan. Då får du snabbt två fina filéer som kan stekas med eller utan skinn. Eller varför inte testa en fiskgratäng på fjärsing? Det smakar fantastiskt, avslutar Alexander.

[allergallery id=”47443″]

Vi tackar för tipsen och hoppas att de bidrar till fler – och säkrare – fjärsingfångster!

Läs mer om Fladenbåtarnas fjärsingturer här.

Fakta: Fjärsing (Trachinus draco)
Fjärsing förekommer längs den svenska västkusten ända ner till Öresund. Fiskens kropp är långsmal och vanligen några decimeter lång. Huden är färgrikt tecknad och skimrande i grönt, gult och svart. På ryggen och gällocken har fjärsingen taggar som kan injicera gift vid sting. Av ryggens två fenor är det den främre som är giftig.

Fjärsingen attackerar inte utan sticker endast i självförsvar. Arten kommer in mot kusten på våren och kan simma in grunt under sommaren. Badare kan sticka sig, men betydligt vanligare är att sting drabbar fiskare under rensning av garn eller avkrokning.

Stingen är smärtsamma och ger ofta svullnad, domningar, känselbortfall och missfärgningar av huden. Även illamående, huvudvärk, yrsel, frossa, svettningar och kramper kan förekomma.
Stinget är normalt inte livshotande, men en bakteriell infektion kan tillkomma lokalt och komplicera förloppet.
Angripen kroppsdel bör omedelbart sänkas ner i hett vatten, som överstiger 40 grader. Då inaktiveras toxinet, som annars kan verka i uppemot 48 timmar. Uppvärmningen bör pågå i minst 30 minuter, fram tills varaktig smärtlindring har uppnåtts. Rester av eventuell gifttagg bör avlägsnas.
Om effektiv smärtlindring inte uppnås, eller om det finns tecken på infektion, bör läkare tillkallas.
Läs mer om behandling av sting här.

Hans Hällman