Annons
Annons

Gäddskolan del 1

Annons

Gäddskolan, del 1

Varför tar gäddan ett konstgjort bete?

Av David Lundqvist

Vad är det hos ett bete som gör att gäddan attackerar det? Gäddpsykologen David Lundqvist söker svaren i gäddans barndom. För faktum är att gäddor som har haft en tuff barndom beter sig annorlunda än de som levt ett liv i överflöd.

När gäddynglet kläcker fram, vet det inte vad som är mat och vad som inte är mat. Det måste prova sig fram. Allt som utmärker sig väcker gäddynglets nyfikenhet och ju mer någonting utmärker sig, desto lättare är det för gäddynglet att upptäcka det. Det kan vara allt från ett annat gäddyngel till ett nateblad som vajar i strömmen.
Eftersom ynglet saknar händer att klämma och känna med återstår bara ett sätt – en blixtsnabb attack, och så sitter bytet fast mellan käkarna. Antingen sväljer gäddynglet det den fångat, eller så släpper den taget. I vilket fall är den lilla gäddan en erfarenhet rikare.
Gäddynglets liv går vidare i det vegetationsrika grunda vattnet där det finns gott om föda. Men en liten gädda lever ett stressigt liv. Den saknar rutin och misslyckas med en stor del av sina attacker, vilket resulterar i att den ständigt är hungrig och på utkik efter ett byte. Kommer en ilsket färgad spinnare eller en vobbler fylld med rasselkulor förbi, attackerar gäddsnärtan, som ännu inte lärt sig hur riktig mat uppför sig.

Just den här gäddan har kommit på något den lever bra av och ignorerar allt som inte liknar en rödingsilhuett.

 

Gäddan med taskig barndom

Lever gäddan i ett näringsfattigt vatten med få och små byten, blir den antagligen kvar i vassen hela livet. Lever den däremot i ett vatten med få små, men fler stora byten, får den en tuff första tid i vassen då den ofta tvingas gå hungrig. Men när den väl nått lite storlek, kan den börja ge sig på de större bytena och därmed växa på sig ännu mer. Till slut kan denna gädda lämna vassen, vars skydd den inte längre behöver, och söka en ny biotop. Det är denna sistnämnda gädda som är svårast att lura med ett konstgjort bete, även om den är långt ifrån omöjlig. Den har haft en ”taskig” barndom fylld av erfarenheter som gjort den till vad den är idag, med ett extremt inrutat liv. Ett liv som går ut på att jaga när rätt tillfälle uppenbarar sig och där emellan stå parkerad och smälta födan. Den har kommit på något den lever bra av, i just detta exemplet är det röding. Och är det rödingsilhuetterna som lockar, ignoreras allt som inte liknar en rödingsilhuett.
Den har lärt sig hur den obemärkt skall komma stigande ur det tysta, mörka djupet tills den är strax under rödingen, som inte kan se neråt. Några snabba slag med stjärten, så sitter rödingen låst mellan gäddans käkar. Bytet vänds rätt innan det sväljs och jägaren sjunker ner i djupet igen. En röding är en ordentlig munsbit, så det räcker med några stycken i månaden. När vobblern med rasselkulor visslar förbi, blir inte denna gädda längre nyfiken. Och så länge rödingsilhuetterna dyker upp med jämna mellanrum, blir den heller aldrig så hungrig att rasselvobblern känns lockande.
Den här gäddan attackerar för att den vill äta när rätt tillfälle ges. Skall du ha en rimlig chans på den, gäller det att på bästa sätt imitera och servera det byte som gäddan präglats på. Alltså ett bete med rätt form, färg, storlek och rörelse.

Glidargäddan med ett liv i överflöd

Den andra typen är gäddynglet som till exempel fötts under motorvägsbron i Lödde, en miljö där det finns mer byten än vatten. Om gäddan gäspar kan den knappt undgå att få munnen full med mört. På några år blir den stor. Har den det riktigt bra, blir den så stor som den juligädda en kompis fångade i ett regnbågsvatten för några år sedan, 15 kilo tung och 120 centimeter lång i sommarkondition. Och den fisken var bara nio år gammal!

Ett naturtroget bete är alltid hett, men en skrikigt färgad spinnare kan provocera fram hugget, även om gäddan inte är hungrig.

Neville Fickling skriver i sin bok ”Pikefishing with Neville Fickling” om ett regnbågsvatten där han fångat två gäddor mellan 13 och 14 kilo. Knepet som gjorde att han lyckades, var att envist kasta med ett Tobydrag på exakt samma punkt. Det upprepade plaskandet när draget landade, fångade gäddornas nyfikenhet. Efter ett antal plask kunde inte gäddorna hålla sig, utan drog sig mot platsen. Tobydraget var något nytt, som gäddorna aldrig tidigare sett. I ivern att ta reda på vad det var, gav gäddorna draget ett nyp.

Gäddans dagsform

En gädda kan ta ett konstgjort bete av flera olika anledningar. Den vanligaste är att den vill äta betet, men många gäddor tar konstbetet av någon annan anledning. Det är en styrka hos konstbetet. En mört tas för att det är en mört, men en vobbler kan vara något annat. Vilken orsak som ligger bakom varierar säkert och är svårt att förklara, men jag har flera exempel på gäddor som ratat perfekt serverade mörtar för att kasta sig över ett konstbete.

 

David Lundqvist har vigt sitt liv åt jakten på gammelgäddor. Han har fångat mer än hundra gäddor över metern långa. Personbästa är 19,8 kg, följt av 18,5 och 17,5 kg.

Det känns som om gäddans humör och dagsform avgör vilket bete som fungerar bäst. Ett tillfälle då jag verkligen blev övertygad, var för några år sedan när jag flötmetade i en liten östkustå. Det var ganska många fiskare på plats, men fisket var trögt och det kom inte upp särskilt mycket fisk. Fram på eftermiddagen började de andra fiskarna droppa av och till slut var jag ensam kvar. Precis i skymningen hittade jag en liten fläck där det stod några gäddor och på några hektiska minuter i skymningen lyckades jag lura några fina med en över 10 kilo på topp.
Det här var en lördag och det skulle med all säkerhet bli många fiskare på söndagen också. Därför tänkte jag vara tidigt på plats nästa morgon, dra några snabba på mört innan det blev sönderkört, för att sedan åka ut ur ån och koncentrera mig på spinnfiske ute i mynningsområdet resten av dagen. Planen kändes helt vattentät eftersom mete med ett levande bete efter jagande gäddor oftast är hetast i gryningen, en tid som under våren sällan bjuder på bra spinnfiske, medan spinnfisket känns hetast på eftermiddagarna och kvällarna när vattnet värmts upp lite under dagen.
Nästa morgon var jag på plats innan det blev ljust och ankrade upp perfekt. Två pigga mörtar i farlig storlek släpptes ner mot platsen och låstes med baitrunnern. Några timmar senare hade det inte hänt någonting och de andra båtarna började dyka upp. Förhållandena var samma som dagen innan och lika trögt fiske var att vänta. Jag minns att jag reflekterade över att gäddorna flyttat på sig så snabbt. Jag hade förväntat mig att de skulle stå kvar.
Fisket i ån kändes slitet, så jag beslutade att dra igång spinnfisket tidigare än planerat. När jag vevat upp och krokat av mörtarna och precis skulle dra upp ankarna, fastnade blicken på spinnspöt som låg där bredvid metspöna. En ond tanke for genom huvudet…
Betet fick sjunka till botten innan jag började inspinningen, i tredje vevtaget slackade linan, gäddan vägde över 8 kilo. I kastet efter hände exakt samma sak, den gäddan vägde 7,5. Därefter gjorde jag ett bomkast, men i kastet efter drog jag en på 9,5. Dessa gäddor stod på en fläck som inte var större än fyra kvadratmeter och exakt där hade mina mörtar hängt de senaste timmarna!
Tydligast är det här på våren runt leken. Det är en tid då gäddorna i första hand inte tänker på att äta. Det är också då som de flesta stora gäddor fångas, stora hormonstinna fiskar med svullna bukar. Jag tänker mig att gäddan kan vara på olika humör, att de vid den här tiden kan lägga rollen som kall, effektiv jägare på hyllan och bli mer lekfulla. De kan kosta på sig att göra meningslösa utfall som de annars inte skulle göra.

Några heta David-favoriter för olika situationer, fr v: Westins jätte, Super Shad Rap, Salmo Skinner, modifierad Super Shad Rap, Zalt och Pi

Betets dynamik

Designen på ett bete står i direkt relation till dess egenskaper och styrs av flera faktorer.
Kroppsformen har stor inverkan på betets egenskaper. Ett knubbigt bete trycker undan mer vatten och avger därför kraftigare vibrationer. Det har en tydligare silhuett, vilket gör det till ett bra val i grumliga och mörka vatten. Bra beten av den här typen är Depth Raider och Cisco kid. I klara och ljusa vatten arbetar kraftiga vibrationer och en överdriven silhuett emot dig. I klart vatten är grundregeln att gäddan använder synen när den jagar.
Beten med en slankare profil skär diskretare genom vattnet än de knubbiga. Profilen är inte lika kraftig och vibrationerna svagare, vilket gör det till ett bra val i klart vatten. Attraktionen ligger i en naturlig look, som är mindre uppenbar.
Hur stort betet skall vara, beror på vilket humör gäddorna är på och även på vilken situation det gäller. Aktiva hungriga gäddor som attackerar bara de upptäcker betet, fiskas bäst med stora och långa beten som upptäcks lätt, som Westins jätte. Tröga gäddor luras bäst med mindre beten. Lite som man kan känna sig efter att ha varit på julbord. Man är inte sugen på en blodig biff, men en liten kola finns det alltid plats för. Undantaget är gäddor som har en stark preferens till ett visst byte. Då gör man oftast klokast i att lägga sig så nära den storleken som möjligt.
Vilken frekvens betet rör sig i, har stor betydelse. En högfrekvent rörelse är att föredra när vattnet är varmt eller i vissa situationer när man vill väcka fisken. Beten att prova är Rapalas Super Shad Rap och Salmos Skinner.
När det är kallt i vattnet, är en långsammare och sävligare rörelse ofta bättre. Betet skall inte demonstrera styrka och snabbhet, utan ge intryck av något som kommer vinglande utan koll på tillvaron.
I den mallen passar Zalt in på ett bra sätt, som i rätt situation är ett verkligt superbete. Olika exemplar av Zalt är dock ojämna i fångstförmåga, några hamras av gäddorna som om det inte finns någon morgondag, medan andra aldrig genererar ett enda utfall. Konstigt, men sant! Med andra ord så skall man vara rädd om de Zalt-vobbler som fiskar bra!
Ett annat bete som är hett i den här situationen är en hemmablyad Super Shad Rap. Rapala har kommit ut med en sjunkande version av Super Shad Rap, som säkert är giftig i rätt läge. Men för de som vill använda den till det här fisket, väger den tyvärr fem gram för mycket och så sjunker den med huvudet först. Rätt modifierad hänger den horisontellt i vattnet och sjunker mycket långsamt. Det är ett bete som används av relativt få, eftersom man måste modifiera det själv och som därför får lite tid i vattnet. Ändå har flera av de största spinnfångade gäddorna senaste åren fallit för just detta bete. Hemligheten tror jag ligger i att den är så naturtrogen och den mjuka gången. Den är som en mört, men ändå inte…
Själv är jag svag för extremt långsamma frekvenser. Flera jerkbeten fiskar bra om du bara vevar hem dem. Ett av de giftigaste sätten att fiska ”The Pig” på, är att bara veva hem den i ett lågt och monotont tempo. Rätt dag är det en dräpare.

Att vara flexibel

Presenterar du rätt bete på rätt sätt är alla gäddor fångbara. Men fisket styrs av så många och så komplexa faktorer att det är omöjligt att ha en total överblick. Utmaningen ligger i att tolka den aktuella situationen och fiska utifrån det. Det är ofta de små detaljerna som avgör. Är du uppmärksam på dem och kan anpassa fisket därefter, är du en bra bit på väg. Med ökade erfarenheter ökar också fångsterna, men det finns alltid oändligt mycket mer att upptäcka. Det är det som gör fisket så intressant.

Stora gäddor som har haft en tuff barndom beter sig annorlunda än de som levt ett liv i överflöd.
Annons

Annons
SOMMARENS HETASTE ERBJUDANDE!

AOF1621_004DA_hemsida_250x240

FÖLJ OSS!

FÖR ALLA FLUGFISKARE!

AOF1608-banner250x240-FJO

TYCK TILL!

Vad fiskar du helst på hösten?

Visa resultat

Loading ... Loading ...
100-KLUBBEN

anmal_250

Annons
Instagram
Annons
Annons
Annons