Gösdrottningens prickskytteskola

Lär dig allt du behöver veta om prickskytte efter gös i Gösdrottningens prickskytteskola.

Få kan ha undgått Cecilia Grönbergs framfart i svenska gösvatten under senare år. Vi bestämde oss för att syna henne i sömmarna och se hur hon bär sig åt för att plocka storgös efter storgös på prickskytteexpeditionerna. Häng med!

Av: Tomas Edenfeldt

MORGONDIMMORNA LÄTTAR långsamt över de sörmländska fälten. Min färd går mot Sibbofjärden. En avsnörpt fjärd i skärgården söder om Trosa som räknas som en insjö. ”Sibbo” har rykte om sig att hysa stor gädda, abborre och gös och i detta vatten träffar jag Cecilia Grönberg för en prickskyttetur.
Värmeböljan har legat som ett lock över Sverige de senaste veckorna och temperaturen ligger på 21 grader i vattnet. Cecilias hund Bella njuter på fördäck i den ljumma, friska brisen, van vid mattes kringflackande båtliv. Sibbo är en liten sjö, så det tar inte många minuter innan vi har nått området för dagen. Att prickskjuta gös innebär enkelt uttryckt att man med hjälp av båt och ekolod söker av stora områden på jakt efter intressanta ekon från gös på skärmen. Där stannar man till och släpper ned jiggen. Cecilia spejar intensivt på sina skärmar för att upptäcka ekon och vi rör oss i en fart av cirka fem knop.

Gösen reagerar på jiggen genom att stiga snabbt tills de båda ekona smälter samman…

Fler skärmar än hos en börsmäklare

Pricka rätt är viktigt
– Där har vi en fin gös, meddelar Cecilia.
Jag noterar det vita sträcket på skärmen som visar att det finns en fisk några meter åt höger. Cecilia slår av farten och börjar backa upp båten i riktning mot fisken med utombordaren. Tekniken går ut på att du först hittar fisken med hjälp av den sidoseende ekolodsgivaren sidescan för att sedan manövrera båten in över fisken och då få in den på 2d-givaren som visar vad som händer rätt under båten. Det är sedan med hjälp av ekolodsskärmen som är kopplad till 2d-givaren, som du mer noggrant kan bedöma storleken på fisken och om den är värd att släppa på. Cecilia meddelar att hon bara siktar in sig på stora gösar och just den här bedöms som godkänd.
Cecilia släpper därför jiggen rätt ned bredvid givaren på sidan av båten och vi ser tydligt hur den rör sig ned mot gösen på skärmen. Gösen reagerar på jiggen genom att stiga snabbt tills de båda ekona smälter samman till ett. I samma ögonblick bugar sig Cecilias spö i en präktig båge och ett leende sprider sig över hennes läppar. Med ett huggdjup på tre meter blir drillningen kort och en gös på fyra-fem kilo sprattlar snart i ytan innan den plötsligt lossnar.
– Synd att den smet innan vi hann fotografera, säger jag.
Men Cecilia svarar lugnt att vi kommer fånga
större idag.

Prickad storgös på väg in

Svårtrugade gösar
I prickskyttet söker man gösen uteslutande med elektroniken. Det är inte så mycket funderande kring var de kan tänkas stå idag utifrån väder, vind och vattenstånd, som man kanske är van vid under annat fiske. Det är skärmarna som talar och vi rör oss i sökläge över fjärden i fem knops fart med
blickarna fästa på elektroniken.
Fisken står just nu väldigt grunt, runt två meter. På det djupet är det ofta störningar på skärmen som gör det svårt att urskilja jiggen ordentligt och få ett kontrollerat släpp. Dagens friska vind gör
bedömningen ännu svårare. Cecilia drar därför ner ekolodets känslighet med hjälp av de manuella inställningarna så att ytklutter och bubblor till stor del försvinner från skärmen. Hon släpper några gånger över gösekon, men fisken vill inte riktigt bita.
I grunt vatten är gösarna svårare att upptäcka och de är framförallt markant svårare att få att hugga än vid första släppet för dagen. Gösarna dyker mot botten istället när jiggen närmar sig. Till synes skrämda. Cecilia grämer sig också över att favoritjiggen Slugger i färgen ”smelt” saknas efter att hennes sista blev sönderbiten dagen innan.
Till vår glädje ser vi plötsligt ett stort eko på ungefär fem meters djup – ett betydligt bättre prickskyttedjup! Ett snabbt släpp som bromsas in strax ovanför fisken och kaboom! Där satt den! Rusningar och djupa spöknyck, bäst att plocka fram storhåven. En gös på 97 centimeter och 7,5 kilo guppar snart i nätet. En nästan overkligt vacker fisk med enorma fenspröt.

Apterar och redo för nedsläpp

Temperament och vinnarinstinkt
Vi fortsätter fisket och några gösar nafsar på jiggarna men de släpper efter några sekunder trots rejäla mothugg. En storgös betyder inte att Cecilia är nöjd. Jag känner spontant att jag inte skulle vilja vara nästa gös som hugger och kanske få uppleva mothugget som Gud glömde.
Cecilia påminner om de elitidrottare som jag har känt under min uppväxt. Hon är hundraprocentigt fokuserad hela tiden. Missar hon ett hugg, eller om gösen inte vill ta, är det som om en plötslig solförmörkelse infinner sig en strålande sommardag.
Humörsvängningen känns i hela båten. Gösfisket är blodigt allvar, allt annat är sekundärt. Täta vätskekontroller och smörgåsar håller Cecilia på tårna. Red Bull är husdrycken och går under namnet ”gösdricka”. Att ta en fika- eller matpaus finns inte på kartan överhuvudtaget.
Cecilia äter med blicken riktad mot lodet. Hon vill inte förlora tid. Jag börjar förstå hur hennes enastående gösresultat har infunnit sig. En mer extrem vinnarskalle har jag nog inte mött.

Gammelgösen
– Det finns ju hur många bumlingar som helst här,
utbrister Cecilia.
Lodet är nedsmetat av bananformade ekon men jiggarna ratas och en tydlig frustration infinner sig. Cecilia tar nu till sitt hemliga knep, vilket är att backa in på gösen och släppa jiggen innan hon är framme ovanför ekot. Då kommer jiggen in från sidan istället för uppifrån. Fisken skräms mindre och hugger hårdare. På skärmen svänger nu jiggen mycket riktigt in från sidan mot gösen, som rörelsen hos en gunga. Fascinerande, hinner jag tänka.
– Smack! triumferar Cecilia med sprudlande glädje och spöet bugar sig tyngre än förra gången.
– Det här är en bjässe, myser hon och solen träder fram igen både bildligt och bokstavligt.
Spöet viker sig tvärare än gösbågen på skärmen. Det står i absolut u-form. Efter den långa, djupa rusningen simmar gösen helt plötsligt i hög hastighet mot ytan. Pressen från krokarna i käften minskar och den lyckas retfullt skaka sig loss precis nedanför båtkanten. En ärrad och listig gammelgös – betydligt större än den förra på 7,5 kilo. Tomt.
Luften går ur oss och jag famlar efter något positivt att säga, men förblir tyst. Det enda som hörs är hunden Bella som gnyr lite i fören.

Fart, fläkt och fullständ fokus är Cecilias signum

Herr och fru gös
Cecilia säger några otryckbara ord men incidenten har gjort henne, om möjligt, ännu mer målmedveten. Sidescan visar nu två ekon tätt intill varandra vilket får Cecilia att berätta om en udda händelse för någon vecka sedan medan hon vant och distinkt backar upp mot fiskarna. Vid flera tillfällen observerade hon då två stora gösar som simmade som ett par på ekolodet, något som är extremt ovanligt. Hon backade upp på dem och släppte. Den översta gösen högg och det visade sig vara en praktgös på 9,1 kilo. Den undre gösen var minst lika stor…
En av gösarna nosar lite på jiggen, men hugger inte. Denna gösduo återkommer sedan flera gånger på skärmen, alltid i par, precis som svanar, men de nobbar konsekvent förföriska jiggar. De verkar bara ha ögon för varandra.
Gösparet försvinner men övriga gösar börjar plötsligt hugga ursinnigt! Cecilia drillar upp flera stora gösar efter varandra och jiggarna sitter ordentligt begravda i hårda göskäftar, inborrade i brosket som med skruvdragare. Akterdäck börjar kännas som en akutmottagning när vi hjälps åt att extrahera krokar på löpande band. Att gösen hugger hårt och har hårdare tänder än de flesta fiskar märker jag snabbt när jag kikar lite närmre på blyhuvudena. Rejäla skåror och gropar från tänder har uppstått bara under dagens fiske.

Retfullt spänner gösen ut fenorna innan den försvinner

En knepig teknikgren
Vad är då prickskyttets svårigheter och möjligheter? Cecilia berättar att hon har mött många som har köpt en dyr båt och flera avancerade lod och sedan gett sig ut och trott att de ska hiva upp storgösar direkt och istället ledsnat när inte omedelbara resultat infunnit sig.
– Prickskytte är en tekniksport, men man får inte ge upp innan man har tagit sig tid till att lära sig tekniken, menar Cecilia och fortsätter:
– Lär dig att backa upp på ett eko under olika vindförhållanden. Backa alltid mot vinden. Du behöver inte ens krångla till det med att släppa jiggen de första gångerna utan ”torrskjut” i lugn och ro. Hitta ekot, backa upp mot det, lär dig ligga still precis ovanför. Stressa inte med tanken att du ska släppa i samma sekund som du lyckas backa upp mot gösen. Att prickskjuta är som att fickparkera på vattnet. Risken är överhängande att allt inte klaffar de första gångerna och då är det lätt att ge upp. Släpp istället med kontroll när du lärt dig hantera båten på
detta speciella sätt, säger hon.

Ett stort urval jiggar hjälper dig att lista ut gösens hugghumör för dagen.

Färdiga stingers i olika krokstorlekar och tafslängder bör alltid finnas med.

Ett metodiskt lugn ger resultat. Ett annat viktigt tips till nybörjare är att hålla samma fart när du söker av ytor efter fisk under varje fisketur och samma fart när du backar upp mot gösen från en gång till en annan, berättar Cecilia. Då lär du dig att särskilja stor och liten fisk, vilket annars är omöjligt i början eftersom ekona blir olika stora i olika farter. Är inte farten konstant blir du förvirrad och hinner inte se ett storleksmönster. När du blivit mer van och har märkt hur ekot förändras beroende på farten, kan du laborera med hastigheter.
Öva också på att släppa jiggen kontrollerat och följa den på ekolodet när det inte finns en gös under. Detta fick jag öva på själv denna tur, vilket var värdefullt. Jag släppte kontrollerat jiggen ner till fem meters djup och följde den på ekolodets skvallerfönster till höger på skärmen. Det är givande att följa jiggen på färden nedåt och se hur olika snabbt den sjunker beroende på hur hårt man håller med tummen mot spolen. När du får rätta känslan lär du dig också att bromsa upp den i tid ovanför gösen.

Att prickskjuta är som att fickparkera på vattnet. Risken är överhängande att allt inte klaffar de första gångerna och då är det lätt att ge upp.

Personbästa på beställning
Helt plötsligt tycker Cecilia att det är dags att jag ska ta en prickskyttegös.
– Nu ska du ta ett nytt PB, säger hon frankt.
Cecilia har backat upp över ett lovande eko som nu pulserar inbjudande på skärmen och min jigg rör sig i dess riktning. Sekunden senare slits spötoppen ned mot vattenytan och jag kontrollerar snabbt bromsen, för det känns som om linan kan gå av närsomhelst. Gösen rusar under båten och adrenalinet pumpas runt i ådrorna i rena fiskefebern! Underbart är som bekant kort och Cecilia håvar vant gösen strax därefter. Simsalabim! Nytt personbästa på dryga sex kilo! Overkligt. Gör man rätt kan resultaten utan tvekan bli helt strålande med denna metod. Men det är givetivs lätt att göra rätt när man har gösdrottningen i båten.
Prickskytte är en tekniktung fiskestil. Helt beroende av båt och elektronik. Inte något för alla, men är du ute efter riktigt stor gös, och kan lägga den tid och de pengar som krävs, finns det troligtvis ingen bättre metod att selektivt välja ut stora individer och presentera betena för dem. När du prickskjuter får du även bastanta hugg på kort lina vilket i sig är en mäktig känsla, rätt in i handen. Inte undra på att många blivit besatta av det här fisket…

Gösdrottningens tio budord

Billigast är bäst i början. Skaffa först ett ekolod utan sidescan med en enkel 2d-givare på 200 Hz. Ekona blir mycket ”mulligare” med rejäla bågar. Komplettera senare med sidescan för snabbare avsökning och för att se på vilken sida av båten fisken står på.

Sätt en stinger framtill. Använd en stingerkrok mycket nära jigghuvudet. Du riskerar annars att tappa storgösen. Placera en krok vid huvudet och en vid stjärten.

 

Variera plotterspåren. Gör en ny färg för plotterspåret vid varje fisketillfälle så att du kan följa var du var förra gången men så att du inte blandar ihop spåren för de olika fisketillfällena.

 

Dalta inte med båten. Var resolut i din hantering. Var inte rädd för att backa upp med rejäl gas på ett distinkt sätt. Du behöver inte vara rädd för att skrämma gösen.

Var kräsen. Släpp inte på ekon som kan vara ok utan släpp bara på riktigt lovande ekon, om det är ett bra vatten! Då minskar du risken för slentrian och är 100 procent beredd på storgösen.

Håll koll på spolen. Linan skär ned i spolen vid mothugget och kan ställa till med problem vid nästa hugg. Efter en drillning, se till att släppa ned jiggen hela vägen till botten så att linan löper fritt.

 

Var inte slapphänt. Släpp gärna snabbt och aggressivt men släpp aldrig ned jiggen nedanför gösen – då skräms den bort.

Undvik ”gösnacke”. Kyla i kombination med prickskyttets skärmtittande ger ofta nackspärr och värk, använd därför halsduk eller hög krage.

Alltid tunga huvuden. Experimentera ofta med storlek och färg på jiggen men använd alltid tunga huvuden! Som minst 50 gram. I blåsigt väder använder Cecilia hela 80 gram. Du kommer snabbt ner till fisken med jiggen och kan tydligt se jiggen på lodet även om båten driftar.

Välj väder. Soligt och vindstilla är perfekt prickskytteväder!

Annons
Annons

Annonser

TYCK TILL!

Vilken specialtidning skulle du helst vilja läsa?

Visa resultat

Loading ... Loading ...
100-KLUBBEN

anmal_250

HÄR FISKAR DU 2017

FÖLJ OSS!