Möt sjuryggen – havets curlingpappa!

Sjuryggens hane kallas stenbit och vaktar här en äggsamling gömd i tångskogen. I Sverige är det främst rommen som har kommersiell betydelse, men i många andra länder uppskattas stenbiten också som matfisk. Foto: Tobias Dahlin

Sjuryggens utseende känner man lätt igen. Med sin knotiga kropp och kraftiga sugskiva liknar den ingen annan fisk i våra vatten. Nu till nyår är den aktuell tack vare sina välsmakande ägg. Men har du tänkt på att stenbitsrom egentligen borde heta något helt annat?

Även de som saknar fiskintresse uppvisar ofta viss kunskap om sjuryggen. Flera av dess märkliga namn är populära bland korsordslösare, och de kulinariskt intresserade vet att rommen smakar gott till det mesta från havet. Men för de flesta stannar nog kunskapen där. Det är synd, eftersom sjuryggens liv är spännande och väl värt lite större uppmärksamhet. Fisken har det latinska namnet Cyklopterus lumpus och lever längs hela den svenska kusten. Trots att fiskens anatomi skvallrar om ett stillasittande liv så företar den en del längre vandringar. På våren simmar den nämligen in till stränderna för att leka. Hanens buk blir då vackert röd och de vanligtvis större honorna simmar bara in för att lägga äggen. En hona kan lägga flera hundra tusen ägg, vilka inledningsvis är ljust rödfärgade men senare antar en mer grönaktig ton. Efter att äggen lagts i någon lämplig skreva sköter hanen all vidare omsorg för utvecklingen. Och här snackar vi curlingbeteende!

Efter att äggen lagts i någon lämplig skreva sköter hanen all vidare omsorg för utvecklingen. Och här snackar vi curlingbeteende!

Under den sex till åtta veckor långa väntan på att äggen ska kläckas gör han allt för att optimera chanserna för god avkastning. Han viftar ivrigt med fenorna för att äggen ska hållas rena från sand och andra småpartiklar, och ombesörjer samtidigt att vattnet runt äggen cirkulerar och håller hög syrenivå. Stor kraft läggs dessutom på att försvara äggen mot en hungrig omgivning. Omedelbart efter kläckning så simmar den utmärglade hanen ut mot djupare vatten för att vila och äta upp sig. Ynglen liknar grodyngel och lever förhållandevis aktiva liv i jakten på små kräftdjur och andra plankton. I skydd av tång utvecklas de dock snabbt till att allt mer likna föräldrarna. Födavalet ändras och de vuxna sjuryggarna äter gärna mindre fisk och även lite större kräftdjur. Trots förmåga till kortare anfall är sjuryggen utan värde som sportfisk. Det svenska sportfiskerekordet på drygt fem kilo togs på 1970-talet, och anses vara mycket svårslaget.

Och hur var det till slut med namnet på sjuryggens delikata ägg – stenbitsrom? Jo, med tanke på att det är hanarna som kallas stenbit blir ju namnet en aning missvisande. Kanske har man velat uppmärksamma hanarnas idoga kamp med att skydda rommen? Nja, mer sannolikt är nog att honans namn – kvabbso – helt enkelt inte låter lika gott.

Hans Hällman