Nya regler för lax- och öringfiske på västkusten

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, inför nya regler för fiske efter lax och öring i Kattegatt och Skagerrak. Skälet är att bestånden av vild lax på västkusten försämrats sedan 1980-talet trots flera åtgärder för att förbättra miljön i vattendragen.
– Bara tre av laxbestånden, de i Himleån, Suseån och Stensån, når de bevarandemål som satts upp. Och de senaste beskeden från forskarna visar att den negativa utvecklingen fortsätter, säger Håkan Carlstrand, utredare på enheten för fiskereglering på HaV.
HaV:s beslut innebär att fiske efter lax inte längre är tillåtet med nät i vattenområden som är djupare än tre meter i Skagerrak och Kattegatt. Syftet är att undvika fiske i vattenområden där lax från olika vattendrag blandas med varandra.
Dessutom får högst två fiskar, oavsett om det är lax eller öring, behållas per fiskare och dygn vid fiske med handredskap i Kattegatt och Skagerrak, förutom i Svinesund och Idefjorden. Fiske med handredskap är i dag inte reglerat utöver de generella bestämmelser som finns om fredningstider och minimimått. HaV menar därför att det är rimligt att reglera detta fiske mer för att öka skyddet för bestånden.
– Vi skickade ut förslaget på remiss i december till länsstyrelserna i Skåne, Halland och Västra Götaland, Jordbruksverket och riksorganisationer för olika fiskeintressen. I stort så tillstyrker remissinstanserna förslaget, säger Håkan Carlstrand.
– Men det finns också enskilda yrkesfiskare som drabbas av de ändrade reglerna. Vi är medvetna om detta men ur biologisk synpunkt är situationen så allvarlig att vi måste agera för att skydda bestånden av vild lax på västkusten.
På västkusten finns 23 vattendrag med produktion av vildlax och ett hundratal med produktion av öring. Västkustlaxen leker i vattendragen från Rönne å i söder till Enningdalsälven vid norska gränsen. Efter ett till två år i vattendragen lämnar laxungarna dessa och vandrar ut i Atlanten. De tar sig ända upp mot Grönland för att växa sig stora och efter några år återvandra till det vattendrag där de är födda för att leka. Därför finns det ett eget laxbestånd i varje vattendrag. På hemvägen vandrar laxarna från de olika bestånden ofta först ner i södra Kattegatt innan de vänder norrut igen längs västkusten för att leta upp sina egna vattendrag.
Till skillnad från laxen så gör öringen inte några längre vandringar utan stannar i huvudsak i Kattegatt och Skagerrak innan de vandrar tillbaks till vattendraget för lek.
– Tätheten av laxungar i vattendragen har i medeltal halverats sedan 80-talet. Sedan 1990-talet har tätheten av öringungar i vattendragen successivt minskat och de senaste åren har vi sett en kraftig minskning, säger Håkan Carlstrand.
Överlevnaden för unglax under första året i Atlanten har minskat drastiskt sedan 1980-talet. Förklaringen kan vara klimatförändringarhar försämrat förutsättningarna för laxens överlevnad i Atlanten. Andra orsaker kan vara vattenkraftverk och dammar, försurning, sjukdomar och parasiter. Senaste åren har det också skett ett kraftigt ökat fiske med nät i södra Kattegatt där vild lax från svaga och starka bestånd samt odlad lax blandas.
HaV kommer framöver att göra en översyn av reglerna för fiske i vattendragen för att ytterligare öka skyddet av lax och öring.
Ändringarna för lax- och öringfisket på västkusten träder i kraft den 7 mars.
Här kan du läsa de nya reglerna för lax- och öringsfiske på västkusten.