Rapport: Vattenkraftens negativa inverkan på biologisk mångfald

Stränder längs vattenkraftmagasin får ofta en mycket kraftig och onaturlig variation av vattenståndet. Få arter klarar denna stora variation och stränderna blir väldigt artfattiga. (Foto: Mikael Svensson)
Stränder längs vattenkraftmagasin får ofta en mycket kraftig och onaturlig variation av vattenståndet. Få arter klarar denna stora variation och stränderna blir väldigt artfattiga. (Foto: Mikael Svensson)

Stränder är speciella livsmiljöer och drygt 270 arter på den svenska rödlistan är knutna till sötvattensstränder. De främsta hoten mot dessa krävande arter utgörs av vattenreglering och igenväxning. Naturligare variationer i vattenstånd och utökad hävd är angelägna naturvårdsåtgärder.
I en ny rapport vill ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) uppmärksamma den biologiska mångfalden på sötvattensstränder. För drygt 270 arter på den svenska rödlistan för hotade arter utgör den viktigaste livsmiljön. Men strändernas höga naturvärden blir ofta förbisedda eller bortglömda i naturvårdsplaneringen eftersom de utgör en gränszon som faller mellan stolarna för sektorsansvar i land- respektive vattenmiljöer.
– Ofta fokuseras naturvårdsåtgärderna på vattenmiljön, men det är större sannolikhet att finna hotade arter på stranden än i själva vattnet, säger Ulf Bjelke, sötvattensexpert vid ArtDatabanken.
Arterna som lever på stränderna är anpassade till och gynnade av naturliga störningar. Exempel på sådana störningar är periodvis vattendränkning under våren och upptorkning på sensommaren, samt även traditionell hävd som bete och slåtter.
– Inom naturvården har vattenkraftens negativa inverkan på fiskens möjligheter att vandra varit i fokus. Vi vill med den här rapporten lyfta ytterligare en konsekvens, nämligen att strändernas unika biologiska mångfald påverkas negativt av onaturliga flöden och vattenstånd i reglerade vattendrag och sjöar, säger Sebastian Sundberg vid ArtDatabanken. En viktig naturvårdsinsats är att tillåta mer naturliga flöden och generellt större fluktuationer.
Under 2000-talet har regleringen ökat för att minska risken för översvämningar till följd av klimatförändringar. Exempelvis har man i Vänern minskat vattenståndets amplitud för att ha marginaler vid mycket stor nederbörd, vilket har lett till en snabb igenväxning av sjöns stränder. Sådana klimatrelaterade åtgärder försämrar överlevnadsmöjligheterna ytterligare för arter som redan är hotade. Ett ökat strandnära boende riskerar också att leda till ökade krav på vattenreglering för översvämningsskydd.
Rapporten från ArtDatabanken sammanfattar befintlig kunskap om strandlevande arter och deras livsmiljökrav, redovisar de främsta hotfaktorerna, och ger exempel på lyckade naturvårdsåtgärder. Förhoppningen är att den ska ge underlag till mark- och vattenägare, kraftbolag, politiker och myndigheter för att bättre uppmärksamma och skydda dessa viktiga naturmiljöer.
Läs rapporten här. (pdf)

Publicerad: 28 April 2014
Av: Morgan Fihn