Smörbultsinvasion i Stockholms skärgård

Invasiv överlevare. Den klarar kraftiga variationer i salthalt och temperatur och är tålig mot låga syrenivåer. Dessutom blir den kösnmogen tidigt och kan leka flera gånger per år. Kort sagt – den svartmunnade smörbulten tycks ha kommit för att stanna!

Provfiske vid Muskö utanför Nynäshamn visar att den invasiva arten svartmunnad smörbult stortrivs i kustvattnet. Årets fångst av den fruktade nykomlingen har sexdubblats sedan i fjol, och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet är oroade.

Provfisket vid Muskö utfördes av SLU Aqua, och en del av den svenska övervakningen av kustfisk. Syftet är att kunna följa utvecklingen av fisksamhällen och upptäcka när nya arter etablerar sig. Och det har verkligen den svartmunnade smörbulten lyckats med. Under fjolårets provfiske fångades 297 stycken utanför Muskö. När samma insats gjordes i år blev resultatet 1835 individer.
– 2013 fick vi för första gången svartmunnad smörbult vid provfisket i Muskö och sedan dess har antalet ökat närmast exponentiellt. Men trots att det var väntat blev vi faktiskt lite förbluffade när vi i år drog upp näten och de var helt fulla med svartmunnad smörbult, säger Susanne Tärnlund, forskningsassistent vid SLU Aqua.

”Den snabba ökningen är oroande, men vi är egentligen inte förvånade”

Ann-Britt Florin arbetar som forskare vid SLU Aquas kustlaboratorium. Inte heller hon överraskas av den dramatiska ökningen av svartmunnade smörbultar.
– Den snabba ökningen är oroande, men vi är egentligen inte förvånade. Så här har det sett ut på flera andra ställen i Östersjön där arten fått fäste. Den svartmunnade smörbulten har flera egenskaper som gör att den snabbt ökar i antal när den väl etablerat sig i ett område. Arten klarar skiftande temperaturer och låga syrehalter. Den blir könsmogen tidigt, kan leka vid flera tillfällen per år och fortplantar sig dessutom i både salt- och sötvatten, berättar hon.

Att utrota svartmunnade smörbultar som etablerat sig är inte realistiskt, men spridningen går att begränsa.
-Arten sprids framförallt med människans hjälp och fartygstrafik är den främsta orsaken. Störst effekt skulle rening av fartygens barlastvatten troligen få men införande av båttvätt i synnerhet när man flyttar båten från kust till inlandsvatten skulle också kunna begränsa spridningen. Att stärka rovfiskbestånden skulle troligen även det minska risken för etablering i nya områden, säger Ann-Britt Florin.

Läs mer här.

Hans Hällman

Publicerad: 25 October 2017
Av: Hans Hällman