Svårslagen premiärgös

Fiskejournalens medarbetare Daniel Helgesson rivstartade årets vertikalsäsong. Så pass att han själv inser att göshonan på 95 centimeter blir svår att överträffa den här säsongen. Här nedan kan ni läsa hans berättelse.
Började lördag morgon med att sjösätta det f.d. vraket (se Fiskejournalen nr 4) och stack därefter ut på pelagialjakt. De två första släppen resulterade i ett missat hugg och en fisk som skyggade för jiggen.
Efter ungefär en halvtimme hittade jag ett rejält eko på sex meters djup, över 13 meter botten och släppte jiggen. Ekot steg och klippte utan tvekan jiggen när den var i frifall. Mothugget satt som det skulle och efter en ganska kort och odramatisk fajt beståendes av två tjurrusningar bröt en rejäl göshona vattenytan.
Hon ville dock inte komma in med huvudet mot relingen så jag fick taila henne istället för att som vanligt försiktigt trä in en hand innanför gällocket. När jag sen skulle lyfta in henne kändes det otympligt med en hand så jag fick lägga ifrån mig spöt och stötta med andra handen under bröstfenorna. Då jag kände tyngden insåg jag att det var en riktigt tung fisk.
Uppe på mätstickan, efter en snabb avkrokning, uppmätte jag en längd av 95 cm och konstaterade dels att hon var rejält romstinn, dels att såväl systemkamera som mobil låg iland…
Nåväl, att slå ihjäl en romstinn hona för att få en trofébild känns väldigt avlägset, så med varsam hand återbördades hon till vattnet där hon utan att tveka raskt simmade ner med ett triumfatoriskt plask. Ett behagligt lugn infann sig då jag kunde konstatera att tredje släppet för säsongen resulterade i nytt pers, och det spelade mindre roll att resterande tre dagars fiske bara resulterade i ett par fiskar i 1-2 kilosklassen.
Fisken tog en sjutums Ismo Zandy i färg 01 (psykomört) med 35 grams skalle via standardutrustningen, ett BFT Pelagios och en Curado 201:a med 0,15 StrikeWire med 0,35 StrikePro FC spets.
Fick förra veckan frågan om målsättningen med den här säsongen och svarade lite kaxigt att ”en 95:a ska väl gå att skrämma upp, gärna romstinn”. Så i sanning blev detta en svårslagen premiär… Nu är bara frågan vad jag ska ägna resten av säsongen åt.
Vill till sist tipsa alla läsare om P-O Johannessons högintressanta artikel om walleyeteknik (FJ nr 5). Både bottom bounce-riggar med levande betesfisk och andra utrikesinfluerade riggningar har gett mig ett par granna fiskar (85-87 cm) när de kompletterat jiggfiske och flötestrolling. För den experimentlystne läsaren finns mycket nyttigt att hämta i den här artikeln.
Daniel Helgesson