Vandrarmusslan kan spridas i hela Göta kanal

Vandramusslan är mycket vass vilket gör att den stör bad- och friluftsliv. Den kan sätta igen vattenintag, skada slussar och kanaler och skapa kraftig påväxt på båtar.
Vandramusslan är mycket vass vilket gör att den stör bad- och friluftsliv. Den kan sätta igen vattenintag, skada slussar och kanaler och skapa kraftig påväxt på båtar.

En ny studie visar att det är stor risk att den främmande och invasiva arten vandrarmussla nu sprider sig vidare i Göta kanalsystemet.
– Larvproduktionen nedströms är betydligt högre än vad vi räknat med. Med tanke på den livliga båttrafiken i Göta kanal finns idag inget som hindrar musslorna från att etablera sig på fler ställen, säger Jakob Bergengren, utredare på HaV.
Förra sommaren hittades stora mängder vandrarmussla i sjöarna Glan och Roxen i Östergötland.
Vandrarmusslan är triangelformad och upp till fyra centimeter stor, den lever i sötvatten men kan även förekomma i bräckt vatten. Unga individer har ett tydligt zick-zackmönster och den kallas därför ibland även zebramussla. På äldre individer blir mönstret otydligare. Ursprungligen kommer den från området kring Kaspiska havet och dök upp i Sverige första gången på 1920-talet i Mälaren dit den förmodligen kommit med fraktbåtar. 2012 dök den upp i inre Bråviken utanför Norrköping.
Vandrarmusslan är en för Sverige främmande art som hotar att slå ut inhemska arter av exempelvis stormusslor.
– Arten växer snabbt och i täta bestånd, med upp till 10 000 individer per kvadratmeter. Musslan sitter fast på hårda underlag som sten, träkonstruktioner och på andra musselarter, säger Jakob Bergengren, utredare på enheten för miljöövervakning på HaV.
Vandramusslan är mycket vass vilket gör att den stör bad- och friluftsliv. Den kan sätta igen vattenintag, skada slussar och kanaler och skapa kraftig påväxt på båtar. Ursprungliga musselarter riskerar att bli helt överväxta av invaderande vandrarmusslor.
Under sensommaren 2013 gjordes en inventering längs hela Göta kanal mellan Östersjön och Vänern samt i Kinda kanal i Östergötland. Totalt togs vattenprover från 14 platser i Motala ströms avrinningsområde för att undersöka mängden larver.
– Nedströms sjön Roxen, det vill säga i kanalfåran nedströms slussen i Norsholm, i Motala ström vid Kimsta och i Norrköping hittades stora mängder larver av vandrarmussla, upp till 70 000 larver per kubikmeter vatten. Det är väldigt hög täthet, säger Jakob Bergengren.
– I östra delen av Göta kanalsystemet är vandrarmusslan nu etablerad och då kan man inte bli av med den. Istället gäller det att se till att den inte sprids vidare.
Exempelvis ska man undvika att flytta båtar mellan olika vatten eller att tömma ballastvatten från en sjö till en annan. I anslutning till Motala ström finns exempelvis flera fina sjöar där vattenkemin är sådan att vandrarmusslan kan trivas och snabbt sprida sig.
Havs- och vattenmyndigheten har det administrativa och sammanhållande ansvaret för arbetet med främmande, invasiva arter i vattenmiljön.
– För oss är det viktigt att få en så heltäckande bild som möjligt av spridningen och hoppas under sommaren få in tips från allmänheten om nya fynd av vandrarmusslan. Ju mer kunskap vi har desto lättare blir det för oss att lägga upp en plan över hur vi ska vidare med exempelvis informationsspridning, säger Jakob Bergengren.
Några enkla råd för att minska risken för spridning är:
– Rengör båtbotten noga innan du flyttar den till ett nytt vatten.
– Töm ut allt vatten ur båten eller kanoten.
– Torka fiskeredskap fullständigt innan de flyttas.
– Rapportera fynd.

Här kan du läsa rapporten ”Inventering av vandrarmusslans larver i Göta kanal”.

Publicerad: 27 June 2014
Av: Morgan Fihn