Så sent som i lördags fångades årets hittills största abborre av ingen mindre än specimenmetaren Vicktor Hallensjö från Linköping. Det blev en långdragen satsning i Rögle dammar med dålig sömn och långt mellan huggen men till slut satt drömfisken där. " /> 11 dygns väntan gav årets största abborre | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

11 månader sedan Sverige Mathias Arnham
Det tog hela elva dygn innan den här pjäsen bet över Vicktors rigg. Foto: Vicktor Hallensjö.
11 dygns väntan gav årets största abborre

Så sent som i lördags fångades årets hittills största abborre av ingen mindre än specimenmetaren Vicktor Hallensjö från Linköping. Det blev en långdragen satsning i Rögle dammar med dålig sömn och långt mellan huggen men till slut satt drömfisken där.

Vicktor Hallensjö från Linköping har en av landets fetaste PB-listor. Under åren har han skämt bort oss andra sportfiskare med bilder på fantastiska fångster. Nu är det dags igen. Under förra veckans satsning i Rögle dammar drog han tillslut årets hittills tyngsta abborre. Men resan fram till det avgörande hugget var långdragen, hela elva dygn lång.

– Jag satsade först sex dagar i början av mars, men det ville sig inte. Så det fick bli ytterligare en resa. Den här gången gick det vägen, men det satt långt inne. Och det var först efter femte dagen den till slut låg i håven, berättar Vicktor för Tommi Meriläinen på Swedish Anglers.

…efter fem dygn med regn, stormbyar och svår sömn satt slutligen målfisken.

Vädret var för hårt för att sätta upp tältet så Vicktor fick tillägna de kommande dygnen i bilen men efter fem dygn med regn, stormbyar och svår sömn satt slutligen målfisken.

– Jag körde igång vid sexrycket som vanligt. Använde feeder med krillkung, blandat med maggots och boosterolja. Jag hade fått en del mindre fiskar under veckan, så jag litade på taktiken. Det gällde bara att pricka rätt tidpunkt. Men just den här dagen hade jag metat i tio timmar utan ett pet. Vid åttatiden på kvällen kastade jag om ett av spöna, men innan jag hade hunnit spänna linan så fick jag ett rejält hugg. Jag tänkte gädda eftersom den tog i droppet. Tyngden i andra änden pekade på det. Men när jag såg fisken så insåg jag att det var en gigantisk abborre. En riktig gris. Givetvis blev landningen onödigt dramatisk med lite strul med andra spöet, men det gick ändå vägen. Kvällarna och skymningen har varit den heta tiden. Nappen när dom väl bestämt sig för att äta har varit rejäla. Denna var inget undantag, säger Vicktor till Tommi på Swedish Anglers.

Abborren som Vicktor tog vägde in på på maffiga 2560 gram. Den var 50 centimeter lång och återutsattes direkt efter dokumentationen .

Läs hela storyn och lite till på Swedish Anglers.

Relaterad nyhet från din region
13 timmar sedan Sverige Fiskejournalen
Lars Munk vet var laxen står i våra nordliga älvar. Foto: Ted Logart
Gunnar Westrin möter: Laxmästaren Lars Munk

En kall vinterdag i januari 2004 klev Lars Munk Lauritsen från Danmark av bussen i Övertorneå. Ensam i en ny värld började en egenartad livsresa. Fiskejournalens medarbetare Gunnar Westrin har känt honom på pulsen!

I Norrländska Socialdemokraten den 29 oktober 2005 skrev jag om Lars Munks äventyr, under rubriken ”Från Holstebro på Jylland till Kulmungi i Tornedalen”.
Han minns hur ensam han var i bussen den gången, hur spännande det trots allt var att möta en trakt han inte kände till. Några år innan resan jobbade han på en farm i Island, fick av vänner tips om en fiskeguideutbildning i Övertorneå, tog kontakt och bestämde sig. Nu eller aldrig!

På måndagen steg han in på Tornedalens folkhögskola för att gå utbildningen. Under året på skolan träffade han Eva-Lena Henriksson från Kulmungi, som studerade på naturguideutbildningen. I dag har de två barn och bor i den vackra byn Kieksiäisvaara norr om Pajala.

Resan från Jylland till Pajala-trakter är ett egenartat exempel på äventyrslust och urstark egenvilja. Efter året i Övertorneå examinerades han även utifrån statuter som ”The Flyfishing Federation of Europé” hade utarbetat. Inte underligt att han med tiden blev en av landets mest omtalade laxflugfiskare och alltid omtyckt guide.
I dag jobbar han som marknads- och affärsutvecklare inom bland annat Heart of Lapland, en vital del av Swedish Lapland, med östra Norrbottens kommuner som arbetsfält.
– Ingen dålig plattform att jobba med, med fortfarande outbyggda älvar och större åar. Den riktigt ultimata trakten för sportfisketurism, anser Munk med eftertryck.

Varför hugger laxen?
Naturligtvis fastnade han för laxen, kanske inte så mycket gällande fiskars storlek som utmaningen att förstå var laxarna står i älven, hur och varför de hugger och vilka flugor som gäller eller ratas.
– Det finns några självklara förutsättningar gällande all fiske- och naturturism, oavsett plats. Älvarna måste bevaras outbyggda och samhället i stort måste förändras, vare sig det handlar om yrkesfisket, skogsbruket eller andra stora exploateringar av naturen. Vi måste helt enkelt bli bättre på att vilja förändra vårt levnadssätt. Skogen, till exempel är mer värd för fiskar än vad som oftast framkommer, säger Lars Munk.

Måste bli mer tillgängligt
Han anser att vi behöver jobba ännu mer med infrastrukturen. Det måste bli lättare för besökare att ta reda på information om fisket i Swedish Lapland, samt att snabbt fullfölja digitaliseringen av fiskekortsförsäljningen. Det är svårt att kommunicera med internationella besökare om upplysningen bara finns på svenska.
– När det kommer till skötseln av laxen saknar jag en förvaltningsplan som är framtagen för laxens bästa och som gäller för alla länder kring östersjökomplexet, där man lokalt kan jobba med älvspecifik förvaltning, menar Munk med bestämdhet.

– Vi borde vara så pass kloka numera att vi absolut kan acceptera att laxens överlevnad och välmående kommer före ett eventuellt sport- och yrkesfiske. Med det menar jag att det finns en poäng i att inte tillåta avlivning i hav eller älv, innan man har säkerställt att ett minimum av laxar har kommit upp i älvarna, detta för att garantera artens överlevnad.

Önskemålet är att det ska finnas så pass mycket lax i älvar och hav att vi kan ta en del av resursen, menar Lars Munk.
Förvaltningen tycks vara baserad på känslor och inte i första hand på laxens välmående. Där anser Lars Munk att en förändring måste ske, att laxens leverne kommer i första hand.
– Skulle vi jobba med den typen av förvaltningsplan, där man alltid utgår ifrån försiktighetsprincipen, torde laxens överlevnad vara säkrad.

– Gunnar Westrin –

Du kanske även gillar detta