Bekräftat: Syrebrist hotar torsk och annat liv i havet

Östersjöns torskar är ofta små och i dålig kondition. Tiaminbrist lanseras som en av de starkaste orsakerna. Foto: Jonas Hentati Sundberg / SLU Aqua

Enligt en färsk forskningsrapport så riskerar den ökande syrebristen i världshaven att få allvarliga konsekvenser för marint liv. Detta gäller även torsken i Östersjön, visar svensk forskning.

Omkring 700 platser med syrebrist har identifierats i den aktuella rapporten från Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Motsvarande siffra under 1960-talet var 45. Den dramatiska ökningen påverkar bland annat större fiskarter som på grund av sin storlek behöver mycket syre för att tillfredsställa sitt energibehov.

De senaste tjugo åren har exempelvis torskarna i östra Östersjön börjat må allt sämre och många torskar är extremt magra. En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet bekräftar nu teorin om syrebrist.

– Vi har analyserat torskens hörselstenar som lagrar in magnesium och mangan från det omgivande vattnet. Jag brukar likna fiskens hörselstenar med ett flygplans svarta låda. De loggar kontinuerligt data om miljön fisken simmar i och den informationen kan vi avkoda för att få reda på hur fisken mått, säger Karin Limburg, gästprofessor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU, i ett pressmeddelande.

Enligt SLU visar resultaten att torskar som är magra utsatts för mer syrebrist under sitt liv.

Tidigare studier har visat att de syrefattiga områdena ökat i utbredning i de områden där torsken lever, vilket bland annat leder till ökad trängsel. Syrebrist och döende bottnar leder också till en sämre tillgång på till exempel vitmärla och skorv, bottenlevande djur som är viktig föda för torsken.

För att försöka motverka den negativa utvecklingen efterlyser forskarna fortsätta åtgärder för att minska övergödning samt att fiskeriförvaltning bättre anpassas efter rådande miljöförändringar så att bestånden förvaltas hållbart.

Läs även om detta:

Dyrare fiskeprylar i framtiden

Publicerad: 13 December 2019
Av: Anders Lundin