Dyr ålfärs i LInköping

Detta är tyvärr ingen ovanlig syn vid våra kraftverk i de tider då ålen ska vandra ut till havet. Foto: Ingemar Alenäs

Först fångar man ålyngel längs Englands kust och tranporterar dem till Linköping för att sätta ut dem i Stångån. Sedan blir de köttfärs i turbinerna.
Nu ifrågasätts sundheten i detta system som skapades i en tid då vattenkraftverkens ”betalning” för förstörda vandringsvägar var kompensationsutsättning av fisk. Ålen vandrar från Sargassohavet till våra svenska sjöar för att äta upp sig och bli stora och feta, innan de ska tillbaka till Sargassohavet för att leka. Men endast några få procent klarar sig förbi vattenkraftverken till havet levande.

Endast några få procent av ålarna klarar sig förbi vattenkraftverken till havet levande.

Man räknar med cirka 70 procents dödlighet vid varje kraftverk. I fallet i Linköping ska de passera sex kraftverk innan de når Östersjön, vilket innebär att cirka en procent når havet oskadda. Följaktligen når väldigt få sina lekområden och ålen idag starkt hotad.
Meningen med att lägga pengar på dyra och krångliga utsättningar, när man inte gör något åt grundproblemen, det vill säga att man ordnar fiskvägar för ålen, kan starkt ifrågasättas. Nu börjar också fiskevårdsföreningar och allmänhet att reagera på denna kortsiktiga lösning.

Publicerad: 29 July 2015
Av: Fiskejournalen