Efter skogsbranden: Hur påverkas vattenmiljön?

Hur påverkar skogsbranden i Västmanland livet i bäckar och sjöar? Hur påverkas möjligheten att ta dricksvatten från området? De frågorna hoppas Havs- och vattenmyndigheten, HaV, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU och Länsstyrelsen i Västmanland få svar på. Totalt satsar HaV nu tre miljoner kronor på miljöövervakning av vatten i det brandskadade området.
Skogsbranden i Västmanland bröt ut 31 juli på ett kalhygge i sydvästra delen av Sala kommun. Det är den största skogsbranden i Sverige sedan åtminstone 1950-talet och cirka 13 800 hektar skog förstördes, ungefär 25 byggnader brann ned eller brandskadades och branden krävde ett liv.
I området finns flera våtmarker och redan före branden gjordes regelbundna mätningar av exempelvis fosfor och kväve i Gärrsjöbäcken och Märrsjön inom ramen för den svenska miljöövervakningen.
HaV har nu gett SLU i uppdrag att, i samarbete med Länsstyrelsen i Västmanlands län, titta närmare på hur sjöar och vattendrag i brandområdet påverkas. Projektet ska pågå i tre år och HaV anslår totalt tre miljoner kronor.
– Vi ökar antalet prover i Gärrsjöbäcken och Märrsjön och kommer också att göra mätningar på flera andra ställen. Vi vet ännu inte var vattenmiljön är mest påverkad och vill studera hur påverkan varierar i landskapet och tar därför prover i flera vattendrag i både de östra och västra delarna av brandområdet, säger Stephan Köhler, professor i miljögeokemi vid SLU och ansvarig för mätningarna.
– Utan den skyddande växtligheten kan det yttersta markskiktet samt de bundna ämnen som finns där spolas bort till vattendragen. Vi kommer därför att mäta partiklar, grumligheten, humus, försurande ämnen och halter av metaller i vattnet, exempelvis aluminium, bly och koppar som alla kan lakas ut under sura förhållanden. Erfarenheterna visar att de största miljöeffekterna uppstår under den första tiden efter branden och därför är det viktigt att starta mätningarna så fort som möjligt.
I projektet ingår också att titta på hur och om branden har påverkat organismerna i sjöar och vattendrag och hur fort de återhämtar sig i så fall. Det är känt att många vattenlevande organismer tål kortvariga förändringar i vattenkemin. Däremot kan långvariga förändringar av exempelvis syrehalt, lågt pH och sämre ljusförhållanden i vattnet leda till att vissa grupper av organismer kan blir utslagna medan andra gynnas och att återhämtningen därför dröjer.