Fiske på en av världens vackraste platser

Bohusläns skärgård har blivit utnämnd till en av världens vackraste arkipelager. En strålande dag i maj när man fångar både torsk och bleka mellan öarna bjuder den även på en svårslagen fiskeupplevelse.

Makrillen var ovanligt tidig i år hör vi i hamnen. På vägen ut mellan skären stöter vi på en stor flock tumlare. Förmodligen jagar de näbbgäddor eller kanske makrill. Gång på gång bryter de små valarna ytan. Några gånger bara ett tiotal meter från båten.

Vattentemperaturen ligger bara runt tolv grader och det är lite tidigt för att det ska vara någon riktig fart på fisken på stengrunden. Men småtorsk är det gott om. Och glyskolja som ingen vill ha. I norra Bohuslän är pigghajen en plåga på samma sätt som den kan vara när man försöker ”pillemeta” med agn. Många torskar dras upp och återutsänts innan det slutligen kommer en fisk på runt två kilo som får följa med hem. En kan man väl ta, om än inte med helt ogrumlat samvete. Fiskreglerna tillåter det men de är en dålig måttstock på verkligheten bland våra fiskbestånd.

Vid en strömsatt brant har ett stim blekor parkerat. Detta, som förr var vardag, är i dag något unikt. Kompis Johan drar tre fina blekor och missar lika många och jag får nöja mig med ett missat hugg. Inte ens när jag får låna hans specialjigg lossnar det. Jag har mycket grövre tafs och en onödigt grov flätlina som påverkar betets gång. Är det förklaringen eller fiskar jag helt enkelt för dåligt?

När vi går iland på en ö för att rasta hunden och rensa det fåtal fiskar vi valt att ta upp passar Johan på att samla råvaror till kvällens middag. Tång, alger och musslor är några av de saker han med stor entusiasm brukar plocka och tillaga på de mest fantasifulla sätt. Johan är en brilliant amatörkock och jag gissar att hans familj kan förvänta sig en festmåltid bestående av färsk fisk och de fynd han gjorde på stranden.