ANNONS

Heta tipsen för kalla höstgäddor: ”Fiskets Rolls Royce”

Micke Fransson med en vacker kallvattengädda. Läs hur han brukar lura dem! Foto: Privat
ANNONS

Sommarsäsongen är över och många har ställt undan fiskeutrustningen för året. Men för vissa är detta en given högsäsong, med chans till heta hugg av kalla höstgäddor. Experten Micke Fransson hjälper Fiskejournalens läsare att förkorta tiden mellan huggen.

– För mig är hösten fiskets Rolls Royce. Man får en längre period på stor gädda, våren kan gå sjukt snabbt, men hösten är betydligt längre. För mig börjar det riktiga höstfisket i oktober, konstaterar Micke Fransson.

Att härda ut, trots vind och kyla, är viktigt.

Så här resonerar han kring höstfisket efter gädda:
– När temperaturen börjar droppa, först ner mot 10 grader och sedan snabbt ner mot 5–6 grader, det är då det kan hända. Jag fiskar lite olika i olika vatten. Betesfisk är alltid bra om man lyckas hitta dem, jag vill gärna ha dem på 8–12 meter, och då brukar jag försöka stå i utkanten av stimmet, inte för långt, för jag vill gärna kunna kasta in i stimmet en bit för att sedan låta betet sjunka ner.

Om stimmet står någon eller några meter över botten är det extra hett. Att släpa betet under stimmen kan vara helt magiskt, och det kan resultera i brutala hugg oavsett storleken på gäddan, är Mickes erfarenhet.
– En annan favorit är gammalt gräs och nate på 1–2 meter. Att zick-zacka sig mellan stråna och de tjocka partierna med gräs kan ge grymma gäddor, och hittar man gräs i anslutning till stenpartier så är det mer ofta än sällan man får kontakt med fina gäddor.

Mickes största höstgädda, och även personliga rekord på 14,1 kilo och 124 centimeter, är i just ett sånt område: Lite gräs och sten på 1,2 meter i stark vind. Och den platsen levererade även en 121-centimeters på 10,4 kilo en vecka senare. Detta utspelade sig i början av oktober månad.
– Sedan har vi friliggande grynnor med riktiga grundtoppar, helst 0,7–1 meter på topparna med kuperad botten och djupa partier runt omkring. Att stå och toknöta på en sådan plats är magiskt kul, det blir inte alltid många hugg, men det kan däremot vara riktigt bra fisk. Det är inte ovanligt med 2–4 timmar mellan huggen, men det är lätt värt det när det hugger, hujedamej!

Och som sagt. Att härda ut i höstvindarna är oftast framgångsreceptet!
– Jag brukar säga, när det är som mest jäkligt, kallt åt fingrarna, man fryser så det ibland gör ont och blåser mycket och man nästan kan ångra att man åkte ut – just då är det som hetast. En annan sak som jag gör är att åka lite båt, ha betet i vattnet, fiska av grynnan, gräset, kanten från olika vinklar. Fiskarna är där nere, det är bara kasta, veva, kasta veva och plötsligt händer det. Inte varje gång, men någon gång och det är värt att vänta på!

Publicerad: 4 dagar sedan
Av: Anders Lundin
ANNONS