Sill — festfisk, folkfisk och finfint agn

Jul, påsk och midsommar har en sak gemensamt, sillen. Den har följt oss genom århundradena, förfinats och kommit att bli det vi helst äter under årets stora högtider.

Sillen är väl knappast de stora utmaningarnas sportfisk. Men den lockar fortfarande stora skaror fiskare till kusten, särskilt till Öresund. På vintern kan man med stor framgång fiska sill från is och båt i Bohusläns fjordar. Många fiskar sill för att ha den som ett förstklassigt agn till fiske efter andra arter men färsk panerad sillfilé med potatismos och rårörda lingon är en svårslagen matupplevelse. Sillen är också oerhört viktig i havets näringskedja, både som mat åt fiskar, fåglar och däggdjur med också för att den äter plankton och på så sätt hjälper till att bibehålla balansen mellan växt- och djurplankton. En förutsättning för ett friskt hav. 

Enligt mathistorikerna har vi ätit inlagd sill sedan 1700-talet. Men de smaker vi har i sillburkarna vi köper i dag, med ättikslag som bas, kom först på 1800-talet. Tidigare lade man sillen i vinäger eller oxiderad öl. Nu kommer det nya smaker varje år och producenterna av inlagd sill tävlar i att vara kreativa med smakerna. Gin, mandarin, wasabi eller varför inte äpple och mynta som årets sill från den personliga favoriten Klädesholmen kryddats med. 

Man kań också göra egna sillinläggningar. Enklast är att köpa färdig inläggningssill och skapa egna spännande smaker. Vill man använda sillen man själv fångat ska en först saltas in och sedan saltas ur för att få rätt konsistens. Det är lite arbete och tar lite tid men det är fantastiskt roligt att få bjuda på sin egen fångade, bearbetade och kryddade sill.

Anders Nicander