”Havsöring i Sverige” är en heltäckande rapport för alla kustavsnitt. (Foto: Joel Norlin)
Sportfiskarna har nyligen sammanställt en rapport över havsöringens status i hela landet. Rapporten visar tydligt att man med rätt åtgärder kan få ett mycket bra sportfiske efter den attraktiva fisken.
– Det finns både väldigt bra och dåliga exempel längs landets kuster. Västkusten har för närvarande ett historiskt bra havsöringsfiske medan exempelvis fisket i Bottenviken sviktar, kommenterar Anders Karlsson, fiskevårdsansvarig på Sportfiskarna.
Västkusten – havsöringseldorado
Västkusten har idag landets kanske bästa fiske efter havsöring. Långsiktigt fiskevårdsarbete och framsynta regleringar har här resulterat i starka självreproducerande bestånd och ett fantastiskt fiske med nästintill fångstgaranti i många områden. Ett flertal faktorer ligger bakom framgången:
effektiva kalkningsinsatser, åtgärdade vandringshinder, restaurerade lekområden och regleringar av fisket. Just denna tid på året i april-maj vallfärdar tusentals sportfiskare till kusten och fångar mängder av fina öringar.
– Ideellt fiskevårdsarbete ligger bakom mycket av havsöringens framgångssaga i väst. Mer resurser till fiskevård och kraftiga inskränkningar av nätfisket på grunt vatten skulle kunna förbättra fisket längs fler kustavsnitt, berättar Anders Karlsson.
Ny reglering av nätfisket bra – men nätförbud önskvärt
Havs- och vattenmyndigheten har nyligen lanserat nya hårdare regler för nätfisket längs kusten från norska gränsen till Blekinge. Regleringen som började gälla från 1 januari är positiv för havsöringen och andra fiskarter i dessa områden då nätfiske förbjuds höst-vår på vatten grundare än tre meter. Från Blekinge till Bottenviken krävs dock kraftiga inskränkningar i nätfisket för att skydda öringen och möjliggöra ett samhällsekonomiskt långt mer lönsamt sportfiske. Havsöringen fiskas i regel inte yrkesmässigt, nätfiske bedrivs i stället inom den gråzon som benämns fritidsfiske.
Fria vandringsvägar gynnar öringen
Andra hinder för havsöringen är de tusentals dammar som saknar fiskväg, fellagda vägtrummor och vattenkraftverk som hindrar öringen från att nå tidigare lek- och uppväxtområden. Med fria vandringsvägar och restaurerade lekbiotoper gynnar man långsiktigt både öring och andra arter.
– Sammantaget krävs mer resurser för att på olika sätt gynna ökad självreproduktion, fisken måste även fredas bättre under den tid den lever i havet, avslutar Anders Karlsson.
www.sportfiskarna.se
