Forskare optimistisk om tonfisken

Det är skillnad på tonfisk och tonfisk. Den blåfenade tonfisken är akut hotad och förekommer inte i någon MSC-märkt produkt. Foto: Tom Puchner/CC-NC-ND-2.0

Det har varit mycket uppmärksamhet kring den blåfenade tonfisken sedan stora stim siktades förra veckan i Skagerack, Öresund och Norge. Är det en tillfällighet eller är det positiva fisknyheter på gång?Fiskejournalen har pratat med filosofie doktor i marin ekologi, Massimiliano Cardinale på Sveriges Lantbruksuniversitet. Och det är spännande nyheter han har att komma med, även om bilden över världens olika bestånd av den blåfenade tonfisken just nu är splittrad:
–   Situationen i Stilla havet är inte bra. Där är beståndet överfiskat. Beståndet i Indiska Oceanen var på väg i en positiv riktning, så länge piraterna styrde och ställde utanför Afrika. Men nu när man börjar få koll på piraterna, så ökar fisketrycket igen vilket är mycket oroväckande, berättar Massimiliano Cardinale.
–  När det kommer till beståndet i Västra Atlanten så har det varit riktigt dåligt, men börjar vända uppåt tack vare bättre förvaltning. Men för det östra beståndet i Atlanten, som hänger ihop med beståndet i Medelhavet, ser det bättre ut än på länge. Det är stim från detta bestånd som vi nu ser längs svenska kusten.

För det östra tonfiskbeståndet i Atlanten, ser det bättre ut än på länge.

Det östra Atlantbeståndet leker i Medelhavet och näringsvandrar ut i Atlanten. Det är främst två anledningar till att beståndet ökar. För det första har det varit några goda år på föryngringsfronten. För det andra, så har förvaltningen och kontrollen blivit bättre.
–  För tio år sedan, när det inte såg lika bra ut, var kvoten på tonfisk i Atlanten och Medelhavet på 60 000 ton. Men 2008 kom ett genombrott och EU-kommissionen lyckades sänka kvoten till 15 000 ton år 2010. Det infördes även bättre kontroller. I år är kvoten 19 000 ton och 2017 höjs den till 23 000 ton – utan att äventyra hållbarheten, säger Massimiliano Cardinale.
–  Det är faktiskt så att vi har mer tonfisk nu, än vad vi hade 1952 då vi började mäta.

Hela detta tonfiskscenario visar att en hållbar förvaltningsplan gynnar alla.

Detta är både fantastiska och överraskande nyheter enligt Martin Falklind, chefredaktör på Fiskejournalen som poängterar att den blåfenade tonfisken redan på 50-talet var hårt trängd av överfisket:
– Men uppenbarligen går det åt rätt håll. Hela detta tonfiskscenario visar att en hållbar förvaltningsplan gynnar alla, både naturen, yrkesfisket och sportfisket. Och att fiskbestånd kan reagerar ganska snabbt på positiva förändringar, om de genomförs i tid, säger Martin Falklind.
Ännu mer glädjande, menar Martin Falklind, är att få höra att alla påtryckningar från miljöorganisationer och konsumenter har gett effekt.
– Det är ju dessa reaktioner som att inte köpa tonfisk och att kräva hållbara förvaltningsplaner, som har lett till att man i Europa och Medelhavet, har lyckats skärpa upp situationen. Låt oss nu bara hoppas att trenden håller i sig och att varken beslutsfattare, yrkesfisket eller sportfisket förivrar sig. Rätt nyttjad skulle tonfisken åter igen kunna bli en stor inkomstkälla som skapar arbetstillfällen för Sverige, framför allt som resurs inom sportfiskenäringen.

Licensierade skeppare kan låta sportfiskare betala för att fånga och återutsätta en hållbar mängd tonfisk.

Den blåfenade tonfisken är fredad i Sverige och Danmark och får i dagsläget varken sportfiskas eller yrkesfiskas. Martin Falklind resonerar vidare om en framtidsvision där Sverige skulle kunna bygga upp en verksamhet med licensierade skeppare som låter sportfiskare betala för att fånga en kontrollerad och hållbar mängd tonfisk.
– Givetvis bör en del av dessa också märkas i samarbete med forskarna för att ytterliga kartlägga beståndet, säger Martin Falklind.

 

Publicerad: 25 September 2016
Av: Fiskejournalen