Freda fiskens barnkammare

De långgrund stränderna längs våra kuster är uppväxtlokaler för många fiskarter. I ett friskt hav hade det vimlat av torsk- och plattfiskar i strandzonen, men så är det inte längre. Samtidigt är det tillåtet att fiska med nät.
På de grunda bottnarna trivs havsöringen ,därför pågår det på många ställen ett intensivt och i sig mycket skadligt fiske. Längs stränderna trivs också ålen som, trots att den är utrotningshotad, fortfarande är utsatt för ett hårt fisketryck. Ålryssjor i ofattbara mängder fiskar där småfisken växer upp. Naturligtvis förekommer det stora mängder bifångst i både ålryssjor och öringgarn. Av allt som fångas är det bara några procent av det som kommer upp som är det man fiskar efter. I näten dör fisken och det som töms ur ålryssjorna blir till mat för hungriga måsar som lärt sig att följa efter ålfiskarna. Att detta får pågå i en tid när fiskbeståndens och det framtida fiskets existens är starkt hotat är exempel på mänskligt vansinne.
Dessa grunda områden lämpar sig inte för någonting annat än ett väl reglerat krokfiske. Rekreationsvärdet som dessa miljöer och omgivande strandområden har kan inte överskattas. De är en tillgång för den enskilde och en utomordentlig grund för en växande ekoturism. För att skydda dessa allra känsligaste havsområden måste nät och ryssjor bort. Friskens barnkammare måste fredas från dödliga redskap om fisken ska ha en chans att komma tillbaka.
Anders Nicander

Publicerad: 12 March 2010
Av: Fiskejournalen