Generna styr sillens lektid

Vår-, sommar- eller höstlek? Ja, sillens lektid varierar och en ny internationell studie visar att generna har stor betydelse för när leken inträffar.

Det gäller att föröka sig när avkomman har störst chans att överleva, något som för sillens del påverkas av planktonproduktionen. Vissa år gynnas de populationer som leker på våren och andra år är det omvänt. För att bättre förstå de mekanismer som avgör sillens lektid har 25 populationer av sill i västra och östra Atlanten samt Östersjön undersökts. Resultatet av studien visar att leken delvis styrs av gener och att det ofta är samma genvarianter som ligger bakom höst- respektive vårlek, oavsett var den sker geografiskt. Dessutom har forskarna upptäckt att sill från båda sidor av Atlanten är genetiskt mycket lika, vilket tyder på att det förekommer visst genflöde även mellan geografiskt avlägsna populationer. Trots dessa likheter kunde forskarna påvisa tydliga genetiska skillnader mellan höst- och vårlekande sill både i västra och östra Atlanten.

– Vi har nu en lång lista med gener associerade med sillens lektid och det är några av dessa som sticker ut som särskilt intressanta, berättar Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet, SLU och Texas A&M University, som har lett studien.

En sådan gen förekommer också hos däggdjur och fåglar, där den har en central betydelse för den mekanism som gör att dessa djur kan känna av en förändrad dagslängd och på så sätt ”veta” när det är dags att skaffa ungar. Det talar starkt för att en liknande mekanism också förekommer hos fiskar.

–  Det skulle vara mycket spännande om vi kan klargöra den genetiska mekanismen som gör att den ökande dagslängden på våren gör att vårlekande sill blir lekmogen medan den höstlekande inte blir det förrän i augusti-september, säger Leif Andersson.

Läs mer om studien här.

Hans Hällman