" /> Jättesik från Norrbotten | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

4 år sedan Sverige Hans Hällman
Imponerande fångst. Pierres vackra sik kunde inte mätas och även vikten förblev okänd. Men att det var en stor fisk råder inga tvivel om. Foto: Pierre Rynbäck
Jättesik från Norrbotten

Pierre Rynbäck fick känna en oväntad tyngd i den hårtunna linan när han i lördags fiskade agnmört till gäddmete. Först trodde han på en större abborre men såg snart att den lilla mormyskan hade fallit en enorm sik i smaken!

Råneälven var tidigare känd för att leverera stora sikar. Men de senaste åren har siken varit på nedgång och idag är det ovanligt att få sik på pimpelfiske. Och att få en så stor som den Pierre drog i lördags är något av en sensation. Läs har hans egen berättelse om den mäktiga fångsten.

”Denna dag var jag på jakt efter några utvalda agnmörtar till kommande ismete efter gädda. Mörtfisket gick skapligt men fiskarna var inte riktigt så stora som jag hoppats på. Jag hade satt mig på ett ställe där strömmen gör en kraftig böj för att sedan bromsas upp och rinna vidare, så det blir som en grytformation i bottenstrukturen. Det som funkade bäst var en liten mormyska som hängt med mig sedan tonåren och en väldigt tunn lina. När mörtfisket stagnerade så flyttade jag mig lite närmare strömmen och provade att fiska i mellanvattnet. Mormyskan var lite för lätt i det snabba vattnet och jag såg att strömmen fått grepp om det lätta betet och lyft upp det närmare isen. Jag hann inte ens reagera hugg på nappindikatorn innan en fin fisk var krokad.

Tanken gick direkt till en större abborre och efter en stunds handdrillande så skymtade det blankt i hålet

Tanken gick direkt till en större abborre och efter en stunds handdrillande så skymtade det blankt i hålet. Var det rent av en braxen eller id? Men när fisken närmar sig så ser jag att det är en fantastiskt fin sik. Halvvägs upp på isen så går linan av men jag hinner snabbt klämma fast fisken i hålet för att sedan med säkerhet få upp den på isen. En fantastik fin och trind sik! Eftersom jag var på mörtjakt så hade jag inte med varken våg eller måttband. Jag är annars ganska noga med att dokumentera mina finare fiskar. Men för just den här siken så känns det helt okej att inte veta.

Den var inte bara riktigt fin utan gav mig också en positiv känsla för Råneälven

Det var inte bara en riktigt fin fisk utan gav mig också en positiv känsla för Råneälven och hopp om att beståndet kanske kommer tillbaka.”

Efter ett par snabba bilder fick den vackra fisken återfå friheten.

Lär mer om Pierres sköna sikfångst här.

Hans Hällman

Relaterad nyhet från din region
13 timmar sedan Sverige Fiskejournalen
Lars Munk vet var laxen står i våra nordliga älvar. Foto: Ted Logart
Gunnar Westrin möter: Laxmästaren Lars Munk

En kall vinterdag i januari 2004 klev Lars Munk Lauritsen från Danmark av bussen i Övertorneå. Ensam i en ny värld började en egenartad livsresa. Fiskejournalens medarbetare Gunnar Westrin har känt honom på pulsen!

I Norrländska Socialdemokraten den 29 oktober 2005 skrev jag om Lars Munks äventyr, under rubriken ”Från Holstebro på Jylland till Kulmungi i Tornedalen”.
Han minns hur ensam han var i bussen den gången, hur spännande det trots allt var att möta en trakt han inte kände till. Några år innan resan jobbade han på en farm i Island, fick av vänner tips om en fiskeguideutbildning i Övertorneå, tog kontakt och bestämde sig. Nu eller aldrig!

På måndagen steg han in på Tornedalens folkhögskola för att gå utbildningen. Under året på skolan träffade han Eva-Lena Henriksson från Kulmungi, som studerade på naturguideutbildningen. I dag har de två barn och bor i den vackra byn Kieksiäisvaara norr om Pajala.

Resan från Jylland till Pajala-trakter är ett egenartat exempel på äventyrslust och urstark egenvilja. Efter året i Övertorneå examinerades han även utifrån statuter som ”The Flyfishing Federation of Europé” hade utarbetat. Inte underligt att han med tiden blev en av landets mest omtalade laxflugfiskare och alltid omtyckt guide.
I dag jobbar han som marknads- och affärsutvecklare inom bland annat Heart of Lapland, en vital del av Swedish Lapland, med östra Norrbottens kommuner som arbetsfält.
– Ingen dålig plattform att jobba med, med fortfarande outbyggda älvar och större åar. Den riktigt ultimata trakten för sportfisketurism, anser Munk med eftertryck.

Varför hugger laxen?
Naturligtvis fastnade han för laxen, kanske inte så mycket gällande fiskars storlek som utmaningen att förstå var laxarna står i älven, hur och varför de hugger och vilka flugor som gäller eller ratas.
– Det finns några självklara förutsättningar gällande all fiske- och naturturism, oavsett plats. Älvarna måste bevaras outbyggda och samhället i stort måste förändras, vare sig det handlar om yrkesfisket, skogsbruket eller andra stora exploateringar av naturen. Vi måste helt enkelt bli bättre på att vilja förändra vårt levnadssätt. Skogen, till exempel är mer värd för fiskar än vad som oftast framkommer, säger Lars Munk.

Måste bli mer tillgängligt
Han anser att vi behöver jobba ännu mer med infrastrukturen. Det måste bli lättare för besökare att ta reda på information om fisket i Swedish Lapland, samt att snabbt fullfölja digitaliseringen av fiskekortsförsäljningen. Det är svårt att kommunicera med internationella besökare om upplysningen bara finns på svenska.
– När det kommer till skötseln av laxen saknar jag en förvaltningsplan som är framtagen för laxens bästa och som gäller för alla länder kring östersjökomplexet, där man lokalt kan jobba med älvspecifik förvaltning, menar Munk med bestämdhet.

– Vi borde vara så pass kloka numera att vi absolut kan acceptera att laxens överlevnad och välmående kommer före ett eventuellt sport- och yrkesfiske. Med det menar jag att det finns en poäng i att inte tillåta avlivning i hav eller älv, innan man har säkerställt att ett minimum av laxar har kommit upp i älvarna, detta för att garantera artens överlevnad.

Önskemålet är att det ska finnas så pass mycket lax i älvar och hav att vi kan ta en del av resursen, menar Lars Munk.
Förvaltningen tycks vara baserad på känslor och inte i första hand på laxens välmående. Där anser Lars Munk att en förändring måste ske, att laxens leverne kommer i första hand.
– Skulle vi jobba med den typen av förvaltningsplan, där man alltid utgår ifrån försiktighetsprincipen, torde laxens överlevnad vara säkrad.

– Gunnar Westrin –

Du kanske även gillar detta