Nu har även Kammarkollegiet, Sveriges äldsta myndighet, uttryckt hur de ser på Långfors och ett kraftverk på platsen. " /> Kammarkollegiet svarar om Långfors | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

5 år sedan Sverige Anders Holm
Nils Leine har haft de domstolsmål som gäller Jämtkraft de senaste åren.
Kammarkollegiet svarar om Långfors

Nu har även Kammarkollegiet, Sveriges äldsta myndighet, uttryckt hur de ser på Långfors och ett kraftverk på platsen.

Sedan 1 september pågår en brevkampanj, med syfte att förmå ägarna till Jämtkraft, Östersunds kommun, att gå vidare med beslutet från april att riva ut Långfors och återställa Långforsen i Långan, Jämtland.
Tusentals människor har hörsammat vädjan från Sportfiskarna, Älvräddarna och samtliga fiskemagasin i Sverige, att skicka brev till kommunalrådet AnnSofie Andersson, som också är ordförande i Jämtkraft. Flera kändisar har skickat brevet, bland dem Gunnar Westrin, Weeping Willows och Marko ”Markoolio” Lethosalo. Jämtkraft har på sin hemsida lagt ut argument för ett kraftverk på platsen, och nu har Kammarkollegiet, Sveriges äldsta myndighet, gett sin syn på saken.
Bland annat skriver de att deras roll är att ta tillvara allmänna intressen utifrån ett miljöperspektiv. Nils Leine är advokatfiskal och har haft de domstolsmål som gäller Jämtkraft de senaste åren.

– Underhållet av dammen och kraftverket är kraftigt eftersatt och det har inte drivits något kraftverk där på många år. Vi tycker att tillståndet för kraftverket ska återkallas och att hela området bör återställas till mer naturlikt skick. Vår hållning i frågan stöds dessutom av Länsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. Älven har därtill samma skydd som nationalälvarna mot vattenkraftsutbyggnad, menar Nils.
Nils menar också att detta mål är viktigt, dels för att skydda och återställa miljön i området kring Långfors, men också för att EU-domstolen att pröva vad som ska vara utgångspunkten när man bedömer skadorna från ett vattenkraftverk.
– Frågan om att begära förhandsbesked av EU-domstolen och prövningstillstånd ligger just nu hos Högsta domstolen.  Vi hoppas att de tar upp frågan så snart som möjligt. Man ska inte heller glömma att det vid Långforsens kraftverk finns potential för höga naturvärden om dammen rivs ut, och redan nu fisk som både harr, öring och stensimpa, och även potential för ett levande friluftsliv.
Här kan du läsa på Kammarkollegiets sida, och vill du precis som tusentals andra tala om för Östersunds kommun att det bästa för miljön är att återställa Långforsen, hittar du brevet här som du enkelt skickar iväg till AnnSofie Andersson.

Relaterad nyhet från din region
14 timmar sedan Sverige Fiskejournalen
Lars Munk vet var laxen står i våra nordliga älvar. Foto: Ted Logart
Gunnar Westrin möter: Laxmästaren Lars Munk

En kall vinterdag i januari 2004 klev Lars Munk Lauritsen från Danmark av bussen i Övertorneå. Ensam i en ny värld började en egenartad livsresa. Fiskejournalens medarbetare Gunnar Westrin har känt honom på pulsen!

I Norrländska Socialdemokraten den 29 oktober 2005 skrev jag om Lars Munks äventyr, under rubriken ”Från Holstebro på Jylland till Kulmungi i Tornedalen”.
Han minns hur ensam han var i bussen den gången, hur spännande det trots allt var att möta en trakt han inte kände till. Några år innan resan jobbade han på en farm i Island, fick av vänner tips om en fiskeguideutbildning i Övertorneå, tog kontakt och bestämde sig. Nu eller aldrig!

På måndagen steg han in på Tornedalens folkhögskola för att gå utbildningen. Under året på skolan träffade han Eva-Lena Henriksson från Kulmungi, som studerade på naturguideutbildningen. I dag har de två barn och bor i den vackra byn Kieksiäisvaara norr om Pajala.

Resan från Jylland till Pajala-trakter är ett egenartat exempel på äventyrslust och urstark egenvilja. Efter året i Övertorneå examinerades han även utifrån statuter som ”The Flyfishing Federation of Europé” hade utarbetat. Inte underligt att han med tiden blev en av landets mest omtalade laxflugfiskare och alltid omtyckt guide.
I dag jobbar han som marknads- och affärsutvecklare inom bland annat Heart of Lapland, en vital del av Swedish Lapland, med östra Norrbottens kommuner som arbetsfält.
– Ingen dålig plattform att jobba med, med fortfarande outbyggda älvar och större åar. Den riktigt ultimata trakten för sportfisketurism, anser Munk med eftertryck.

Varför hugger laxen?
Naturligtvis fastnade han för laxen, kanske inte så mycket gällande fiskars storlek som utmaningen att förstå var laxarna står i älven, hur och varför de hugger och vilka flugor som gäller eller ratas.
– Det finns några självklara förutsättningar gällande all fiske- och naturturism, oavsett plats. Älvarna måste bevaras outbyggda och samhället i stort måste förändras, vare sig det handlar om yrkesfisket, skogsbruket eller andra stora exploateringar av naturen. Vi måste helt enkelt bli bättre på att vilja förändra vårt levnadssätt. Skogen, till exempel är mer värd för fiskar än vad som oftast framkommer, säger Lars Munk.

Måste bli mer tillgängligt
Han anser att vi behöver jobba ännu mer med infrastrukturen. Det måste bli lättare för besökare att ta reda på information om fisket i Swedish Lapland, samt att snabbt fullfölja digitaliseringen av fiskekortsförsäljningen. Det är svårt att kommunicera med internationella besökare om upplysningen bara finns på svenska.
– När det kommer till skötseln av laxen saknar jag en förvaltningsplan som är framtagen för laxens bästa och som gäller för alla länder kring östersjökomplexet, där man lokalt kan jobba med älvspecifik förvaltning, menar Munk med bestämdhet.

– Vi borde vara så pass kloka numera att vi absolut kan acceptera att laxens överlevnad och välmående kommer före ett eventuellt sport- och yrkesfiske. Med det menar jag att det finns en poäng i att inte tillåta avlivning i hav eller älv, innan man har säkerställt att ett minimum av laxar har kommit upp i älvarna, detta för att garantera artens överlevnad.

Önskemålet är att det ska finnas så pass mycket lax i älvar och hav att vi kan ta en del av resursen, menar Lars Munk.
Förvaltningen tycks vara baserad på känslor och inte i första hand på laxens välmående. Där anser Lars Munk att en förändring måste ske, att laxens leverne kommer i första hand.
– Skulle vi jobba med den typen av förvaltningsplan, där man alltid utgår ifrån försiktighetsprincipen, torde laxens överlevnad vara säkrad.

– Gunnar Westrin –

Du kanske även gillar detta