Forskning väcker hopp om mindre kvicksilver i fisk

Nu sätts fler åtgärder in för att skydda gäddorna i Blekinge.

En studie från Sveriges lantbruksuniversitet visar att problemet med kvicksilver i fisk kan vara borta om några årtionden. Forskarna har nämligen upptäckt att flödet av kvicksilver från myrar till atmosfären är dubbelt så stort som inflödet via regnvatten.

I Sverige råder ett förbud mot användning av kvicksilver sedan 2009 och runt om i världen görs mycket arbete för att begränsa spridningen av kvicksilver. Ändå innehåller fisken i hälften av Sveriges insjöar och vattendrag så mycket kvicksilver att den inte bör ätas.
Kvicksilvret når ofta vattnet via metylkvicksilver som läcker ut från den omgivande marken. Metylkvicksilvret bildas i torvmark och myrar och tas lätt upp av organismer. Kvicksilver kan också lämna marken och nå atmosfären i form av kvicksilvergas. När det sker blåser kvicksilvret ofta vidare och mycket tros hamna i skogsmark, där det inte upptas lika lätt av djur.

Hur det exakta flödet av kvicksilver ser ut har tidigare varit svårt att mäta, men med nyutvecklad teknik har forskarna kunnat utföra en flödesstudie i Degerö stormyr i Västerbotten.
– Den första mätserien över ett helt år visade att flödet av kvicksilvergas från myren till atmosfären är dubbelt så stort som inflödet av kvicksilver via regnvatten, vilket är häpnadsväckande, säger Mats Nilsson på SLU.

Nu hoppas man att sjöar som omges av torvmark uppvisar samma flöden. I så fall tror forskarna att fisken i landets sjöar snart har betydligt lägre halter av kvicksilver.

”Vår forskning visar att det kan vara riskfritt att äta svensk insjöfisk inom några årtionden”

– Vår forskning visar att det kan vara riskfritt att äta svensk insjöfisk inom några årtionden, om vi fortsätter med dagens förebyggande åtgärder. Det handlar inte längre om århundraden, som vi trodde tidigare, säger Kevin Bishop på SLU.

Studien, som SLU utfört tillsammans med forskare från Kina och Schweiz, publicerades i går i tidskriften Scientific Reports.

Läs mer här.

Hans Hällman

Publicerad: 23 November 2017
Av: Hans Hällman