Just nu:
Annons

Nyheter

5 år sedan Sverige Maria Ålander
Den lilla laxlusen är någon centimeter lång och lever av fiskens hud. Det är när de blir många, som lax och öring tar skada. Bild: Watershed Watch/CC
Laxar tålde inte avlusning

En avlusningskur på en anläggning för odlad lax i Skålvik utanför Bergen slutade i massdöd. Uppskattningsvis 15 000 laxar dog efter behandlingen som skedde i december i fjol, skriver Bergens Tidene.
– Det som har hänt tas på största allvar och tyvärr har vi haft liknande händelser tidigare, säger Eivind Naevdal-Bolstad, kommunikationschef vid företaget Marine Harvest, till tidningen.
Det som inte framgår av tidningsnotisen är vilket avlusningsämne det rör sig om. Om femtontusen laxar dör utav det, borde det ju även kunna skada omgivande miljö, såvida fisken inte har behandlats i slutna system.

Som vanligt är faktainformationen knapphändig från norsk laxindustri, vilket istället leder till spekulationer i frågan.

Det som traditionellt använts som avlusningsmedel är ämnena diflubenzuron och teflubenzuron. Det är insektsbekämpningsmedel som bygger på att hindra insektens uppbyggnad av kitin, det ämne som bygger upp insekters och kräftdjurs skal, förhindras. Om detta ämne kommer ut i havet, kan det att påverka havets djurplankton och andra kräftdjur, vars yttre skelett byggs upp av just kitin. Diflubenzuron och teflubenzuron påverkar dock inte däggdjur, fåglar och fiskar på samma sätt, så frågan är om det skulle kunna ha varit dessa ämnen som dödade 15 000 laxar?
En ny metod, där man badar fiskarna i väteperoxid, skulle kunna vara den metod man använt i detta fall. Väteperoxid är frätande i starka koncentrationer, men späds snabbt ut i stora volymer av vatten och påverkar inte miljön på samma sätt som ett gift. Kanske skulle man kunna ha använt en för stark väteperoxidlösning?
Som vanligt är dock faktainformationen knapphändig från norsk laxindustri, vilket istället leder till spekulationer om vilket ämne som dödade laxarna och om det kommit ut i havet.

Relaterad nyhet från din region
5 timmar sedan Sverige Anders Lundin
Jon Sköld, ordförande i Svenska Karpklubben, tar kamp för karpfisket. Foto: Privat
Karpklubben ryter till mot förbud: ”Beklämmande"

Förslaget om att förbjuda etableringar av nya karpvatten väcker vrede hos många metare. Svenska Karpklubben tar strid för sportfisket efter arten, och kallar förslaget från Havs- och Vattenmyndigheten för beklämmande.

Fiskejournalen skrev tidigare i veckan om att Sportfiskarna underkänner delar i remissen kring invasiva arter från Havs- och Vattenmyndigheten, åtminstone när det gäller förslaget om att förbjuda etableringar av nya karpvatten.

Även Svenska Karpklubben stämmer in i den klagosången.
– Jag fick denna remiss vid årsskiftet och det var beklämmande att se att den tendens som pågått en tid tillbaka vad gäller synen på karp fortsatt har ett fäste inom somliga myndigheter, säger klubbens ordförande Jon Sköld till Fiskejournalen.

Han anser att man applicerar extremtillstånd från helt andra delar av världen, och att man med dessa målar upp en riskbild i Sverige, men som utifrån praktiska resultat av karpodling och utplantering i flera hundra år i Sverige inte har någon relevans eller grundlag.
– Det är tråkigt att något som gång på gång visat sig fungera så bra i Sverige, vad gäller att skapa nya möjligheter till ett spännande sportfiske efter karp och en givande sysselsättning för ung som gammal istället skall utpekas som ett problem. Speciellt när inga praktiska exempel tyder på detta, säger Jon Sköld.

Hur upplever du att branschen reagerade på förslaget?
– Eftersom karpfisket fortsatt inte är alls lika utbrett i Sverige i jämförelse med exempelvis predatorfisket, som kan bedrivas i vilken sjö som helst, är det såklart begränsat med hur stor branschen egentligen är. Men antalet utövare och intresserade är ju på uppgång och ser man i Europa är det här fisket enormt. Självklart har detta förslag mottagits med frustration och uppgivenhet, bland utövare och intresserade, speciellt eftersom det inte finns något relevant grundlag som bekräftar den riskbild som målas upp, så skall inte förfarandet gå till på myndighetsnivå.

Vilka argument har du själv mot förslaget?
– Jag skulle säga karpens oförmåga att etablera sig här, att dagens föreskrifter fungerat bra, samt att skydda möjligheterna till utveckling och tillgängliggöra sportfisket för folk.
– Karpen har odlats och planterats ut i de flesta vattensystem söder om Dalälven sedan 1500-talet, kanske tidigare. Under 1900-talet bedrevs odlingsanstalter exempelvis i regi av Södra Sveriges Fiskeriförening, med syfte att etablera naturliga reproducerande bestånd av karp, för att ge uttag till husbehov. Men de praktiska försöken gav inte resultat och arten har än i dag ej klarat att etablera sig naturligt i vatten med övrig konkurrens och normal fauna.

Enligt Jon är karpen i princip utkonkurrerad av samtliga övriga arter som leker tidigare på året i Sverige och i kombination med lång vinter blir det ingen okontrollerad reproduktion.
– Detta är kanske det bästa kvittot som borde ha använts som grundlag, istället för extrema exempel utan relevans för svenska förutsättningar. Nuvarande föreskrifter innebär en individuell prövning och så bör det förbli, de praktiska erfarenheterna tyder på att det fungerar bra med utsättning av karp i svenska vatten, således bör det fortsatt vara möjligt med nyetablering under kontrollerade former.

Tillgängligt för unga
Svenska Karpklubben menar att sportfisket efter karp, likt övriga Europa, är en tillgång för människor. Att det är en meningsfull sysselsättning där man lär sig massor om naturen och om miljön vid sjöarna man besöker.
– Karpfisket kan vara en social form för friluftsliv där man kan umgås utomhus i väntan på napp, en perfekt upplevelse att introducera barn och ungdomar till och något som kan bidra positivt till folkhälsan. Detta bekräftas av exempelvis jordbruksverket som lyfter sportfisket som en av de främsta fritidsintressena bland folk i Sverige. Det måste man slå vakt om och då måste det fortsatt vara möjligt att skapa nya sportfiskevatten närmre folk där de bor. Ungdomar utan körkort och bil har ju ej möjlighet att resa långt för att besöka de förhållandevis få vatten som är, därför behövs det fler, slår Jon Sköld fast.

Du kanske även gillar detta