" /> Magnetfiske – het trend med hopp om "skräpnapp" | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

4 år sedan Sverige Hans Hällman
Niklas Larsson och Andreas Johansson samlar skrot från Fyrisån. Flotten har de lånat av Uppsala kommun. Foto: Uppsala Magnetfiskeförening
Magnetfiske – het trend med hopp om ”skräpnapp”

Granater, ammunition, batterier och cyklar, ja det tycks inte finnas någon gräns för vad starka magneter kan få upp i våra vatten. – Magnetfiske är spännande och förbättrar dessutom vattenmiljön, konstaterar Niklas Larsson från Uppsala Magnetfiskeförening.

Niklas och vännen Andreas Johansson blev nyligen ”rikskändisar” efter att de fiskat upp en granat i centrala Uppsala. Området spärrades av under dramatiska former och analysen visade att granaten var oskarp.
Uppståndelsen har bidragit till att Niklas fått berätta om föreningens arbete och om fynd från Fyrisån.

”Granaten var långt ifrån den första vi funnit”

– Granaten var långt ifrån den första vi funnit. Dessutom finns det mängder av ammunition i vattnet och en hel del miljöfarligt skrot av alla tänkbara sorter. En del fynd läcker olja och dessa är det förstås bra att vi får upp bort. Och batterier finns det tyvärr mycket av. Ibland undrar man hur allt har kunnat hamna i ån, berättar han.

Foto: Uppsala Magnetfskeförening

Kommunen i Uppsala är positiva till föreningens arbete och hjälper till med att forsla bort det skrot som lyfts upp. Någon ersättning utgår däremot inte utan arbetet sker på eget initiativ

”Det känns kul att göra en insats för miljön och att kunna upplysa människor om vad vi hittar”

-Vi är en ideell förening som inte magnetfiskar för pengar utan gör detta på fritiden. Det känns kul att göra en insats för miljön och att kunna upplysa människor om vad vi hittar. Dessutom är det väldigt spännande eftersom man aldrig vet vad som kommer upp, berättar Niklas.

Niklas med en av dagens ”fångster” – ett tomt kassaskrin. Foto: Uppsala Magnetfiskeförening

– Jag kan varmt rekommendera magnetfiske! Men innan man drar igång är det viktigt att ta kontakt med kommunen och eventuella markägare så att ni är överens om vad som får göras. Oftast är det önskvärt att skrot lyfts upp, men ibland får man ta hänsyn till lokala bestämmelser. I Fyrisån fiskar vi exempelvis inte mellan Islandsbron och Upplandsmuseet eftersom aspen lägger ägg på cyklarna där, berättar han.

Här är Niklas tips på hur man kommer igång med magnetfiske

Utrustning

  • En stark neodymiummagnet med skruvögla som har en dragstyrka på mnst 100 kilo.
  • En lina som klarar dragstyrkan med god marginal. Fallskärmslina brukar fungera fint eftersom den är relativt tunn och slitstark.
  • Superlim och eltejp. Limmet hälls i skruvgängan så att inte öglan går upp när man draggar hårt. Tejpen lindas runt linan några decimeter upp från magneten för att skydda mot skavnötning.
  • En karbinhake så att man kan fästa linan runt exempelvis ett träd eller i en båtögla.
  • Ett par handskar som är mycket stryktåliga och helst vattentäta.
  • Kläder för väder och vind. Man blir smutsig!

Andra praktiska tips

Hör med din kommun om var du ska lägga eller lämna skrotet om du inte själv har möjlighet att köra bort det. Lämna inte rostiga föremål på bryggor och liknande. Rostfläckar är svåra att få bort och barn kan lätt skära sig på rostiga metallkanter.

Vapen och andra farliga föremål ska du vara mycket försiktig med, speciellt granater. Ta i dem så lite som möjligt och ring polisen. Lämna aldrig vapen och ammunition på plats utan uppsikt.

Här kommer ett bildspel med exempel på vad Niklas och Andreas har funnit i Fyrisån.

[allergallery id=”46330″]

Läs mer om Uppsala Magnetfiskeförening här.

Även i Malmö har liknande insatser gjorts och i höstas plockades 400 kilo metallskrot upp ur kanalen, något som inte minst fiskare fick glädje av då beten tidigare fastnade i kundvagnar, cyklar och annan bråte.

Hans Hällman

Relaterad nyhet från din region
13 timmar sedan Sverige Fiskejournalen
Lars Munk vet var laxen står i våra nordliga älvar. Foto: Ted Logart
Gunnar Westrin möter: Laxmästaren Lars Munk

En kall vinterdag i januari 2004 klev Lars Munk Lauritsen från Danmark av bussen i Övertorneå. Ensam i en ny värld började en egenartad livsresa. Fiskejournalens medarbetare Gunnar Westrin har känt honom på pulsen!

I Norrländska Socialdemokraten den 29 oktober 2005 skrev jag om Lars Munks äventyr, under rubriken ”Från Holstebro på Jylland till Kulmungi i Tornedalen”.
Han minns hur ensam han var i bussen den gången, hur spännande det trots allt var att möta en trakt han inte kände till. Några år innan resan jobbade han på en farm i Island, fick av vänner tips om en fiskeguideutbildning i Övertorneå, tog kontakt och bestämde sig. Nu eller aldrig!

På måndagen steg han in på Tornedalens folkhögskola för att gå utbildningen. Under året på skolan träffade han Eva-Lena Henriksson från Kulmungi, som studerade på naturguideutbildningen. I dag har de två barn och bor i den vackra byn Kieksiäisvaara norr om Pajala.

Resan från Jylland till Pajala-trakter är ett egenartat exempel på äventyrslust och urstark egenvilja. Efter året i Övertorneå examinerades han även utifrån statuter som ”The Flyfishing Federation of Europé” hade utarbetat. Inte underligt att han med tiden blev en av landets mest omtalade laxflugfiskare och alltid omtyckt guide.
I dag jobbar han som marknads- och affärsutvecklare inom bland annat Heart of Lapland, en vital del av Swedish Lapland, med östra Norrbottens kommuner som arbetsfält.
– Ingen dålig plattform att jobba med, med fortfarande outbyggda älvar och större åar. Den riktigt ultimata trakten för sportfisketurism, anser Munk med eftertryck.

Varför hugger laxen?
Naturligtvis fastnade han för laxen, kanske inte så mycket gällande fiskars storlek som utmaningen att förstå var laxarna står i älven, hur och varför de hugger och vilka flugor som gäller eller ratas.
– Det finns några självklara förutsättningar gällande all fiske- och naturturism, oavsett plats. Älvarna måste bevaras outbyggda och samhället i stort måste förändras, vare sig det handlar om yrkesfisket, skogsbruket eller andra stora exploateringar av naturen. Vi måste helt enkelt bli bättre på att vilja förändra vårt levnadssätt. Skogen, till exempel är mer värd för fiskar än vad som oftast framkommer, säger Lars Munk.

Måste bli mer tillgängligt
Han anser att vi behöver jobba ännu mer med infrastrukturen. Det måste bli lättare för besökare att ta reda på information om fisket i Swedish Lapland, samt att snabbt fullfölja digitaliseringen av fiskekortsförsäljningen. Det är svårt att kommunicera med internationella besökare om upplysningen bara finns på svenska.
– När det kommer till skötseln av laxen saknar jag en förvaltningsplan som är framtagen för laxens bästa och som gäller för alla länder kring östersjökomplexet, där man lokalt kan jobba med älvspecifik förvaltning, menar Munk med bestämdhet.

– Vi borde vara så pass kloka numera att vi absolut kan acceptera att laxens överlevnad och välmående kommer före ett eventuellt sport- och yrkesfiske. Med det menar jag att det finns en poäng i att inte tillåta avlivning i hav eller älv, innan man har säkerställt att ett minimum av laxar har kommit upp i älvarna, detta för att garantera artens överlevnad.

Önskemålet är att det ska finnas så pass mycket lax i älvar och hav att vi kan ta en del av resursen, menar Lars Munk.
Förvaltningen tycks vara baserad på känslor och inte i första hand på laxens välmående. Där anser Lars Munk att en förändring måste ske, att laxens leverne kommer i första hand.
– Skulle vi jobba med den typen av förvaltningsplan, där man alltid utgår ifrån försiktighetsprincipen, torde laxens överlevnad vara säkrad.

– Gunnar Westrin –

Du kanske även gillar detta