Ministern lägger ansvar på marknaden att påverka sillfisket

Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) har hamnat i blåsväder kring det storskaliga trålfisket i Stockholms skärgård. Men hon anser att konsumenterna själva kan påverka utvecklingen, och understryker att fiskeföretagen själva avgör till vilka de ska sälja sin fångst och indirekt vad den ska användas till. Detta framgår av hennes svar på en fråga från riksdagsledamoten Elin Segerlind (V).

Kritiken mot det storskaliga fisket i skärgården handlar bland annat om det geografiska området, och att det mesta av fångsten hamnar utomlands och blir fiskmjöl, i stället för mat på svenska tallrikar. Och förstås om hur fisket slår mot fiskbestånden.

Vänsterpartiets riksdagsledamot Elin Segerlind ställde i början av veckan en fråga till Jennie Nilsson, kring vilka åtgärder hon avser att vidta, och i så fall vilka, för att begränsa industrifiskets negativa inverkan på det lokala fisket och Östersjöns ekosystem. Fiskejournalen har tagit del av svaret, och där framgår det alltså att Jennie Nilsson lägger en del av ansvaret på marknaden/konsumenterna att påverka utvecklingen.

Här nedan publicerar vi delar av svaret:

Svar på fråga 2019/20:1307 av Elin Segerlind (V) Industrifisket i Östersjön

”Inledningsvis vill jag säga att jag och regeringen delar Elin Segerlinds oro för det kustnära fisket överlevnad och för rubbningen av balansen i ekosystemen i Östersjön. Regeringens övergripande inställning är att arbeta för ett hållbart fiske och för mer hållbara fiskemetoder och redskap”.

”Beståndssituationen för den s.k. centrala sillen bedöms enligt ICES vara god. Ur ett ekosystemperspektiv är dock miljösituationen inte bra. Östersjön har inte god miljöstatus och därför vidtas åtgärder för att minska övergödningen och att återhämta bestånden av rovfisk”.

”Fisket efter sill eller strömming bedrivs idag utifrån flera fartygssegment, med olika redskap och fartygsstorlekar. Trålfiske efter sill bedrivs med flyttrål. Fiskemöjligheterna är fördelade på individuella fartyg, regionala kvoter eller allokerade som en kustkvot tillsammans med en införd trålgräns i Östersjön vid fyra nautiska mil från kusten i syfte att särskilt ta hänsyn till det kustnära fisket. Det är fiskeföretagen som avgör till vilka de ska sälja sin fångst och indirekt vad den ska användas till. Efterfrågan påverkar företagen i detta avseende. Svenska konsumenter kan således påverka genom att efterfråga sill och genom det använda sin konsumentmakt att påverka utbudet. Svenska fiskare har en viktig roll i Sveriges livsmedelsförsörjning”.

”Jag följer utvecklingen av det svenska yrkesfisket, särskilt det småskaliga och kustnära fisket. En grundförutsättning för fiskets bedrivande är att det finns långsiktigt hållbara bestånd, vilket det enligt ICES gör vad gäller den centrala sillen. Jag förutsätter att de som fiskar sill inte överskrider den andel av den svenska kvoten som tilldelats dem och att vi har en fiskekontroll i Sverige som säkerställer detta”.

Elin Segerlind kommenterar landsbygdsministerns svar så här:

– Det är ett aningslöst svar, marknaden styr redan fisket och det vi ser är konsekvenserna. Jag hade önskat få höra regeringens ambitioner och att vi kunde diskutera syftet med det svenska fisket. Varför har vi det och till vilken nytta, är det för att producera fiskmjöl i Danmark eller för att ge oss mat på bordet?, säger hon till Fiskejournalen.

Läs tidigare artiklar i ämnet:

S-ministern säger nej till kraven om trålarna i skärgården