Oprövad plats gav 15-kilosgädda!

Visst är det bra med lokalkännedom men ibland kan det vara givande att testa något nytt. Det fick Fredrik Persson nyligen erfara när ett snabbt väderomslag ledde till ändrade planer. Läs här hans berättelse om när han krokade sin drömfisk!

”Alla fiskare vet nog vad jag menar när jag säger att man kan vakna med en speciell känsla i kroppen inför vissa fisketurer. Man vet inte alltid om det är en bra eller dålig känsla, det enda man vet är att det är en speciell känsla. Denna morgon var exakt en sådan morgon.
Medan perkulatorn gjorde sitt på köksbänken försökte jag att effektivisera mina sysslor. Med tandkräm på understället och underställsludd på tandborsten började jag så smått inse att det borde finnas ett värde i att kliva upp 15 minuter tidigare. Men likt många andra ismetemorgnar redde även denna morgon upp sig och när Olas bil rullade upp bredvid postlådan stod jag redo.

Skulle vi släppa vårt säkra kort och testa något nytt?

Sjön vi hade valt för dagen är en sjö vi båda tycker mycket om och djupbranten vi hade bestämt oss för är ofta ett ”säkert kort”. I elfte timmen gjorde vi dock något ovanligt, väderrapporterna svängde och vindriktningen hade helt plötsligt gett oss anledning att fundera om. Skulle vi släppa vårt säkra kort och testa något nytt? Av någon anledning blev vi båda helt prestigelösa och efter sansade diskussioner i bilen på väg mot sjön bestämde vi oss för att testa ett oprövat kort.

När man väl bestämt sig för att köra på ett ställe så brukar det kännas bra. Nu stod vi med ismeteutrustningen på ett helt nytt ställe och om sanningen ska fram så kände jag mig aningen tveksam.

”Ingen brådska Ola, vi vet ju att dom bättre gäddorna kommer igång lite senare” sa jag och försökte låta övertygad. Ola nickade instämmande och borrade sig ut över en av sjöns alla djupbranter. ”Tolv meter! Ska jag fortsätta att borra mig utåt?” ropade Ola. ”Några hål till” sa jag.

När jag hade fått ut det femte spöt hörde jag det efterlängtade, men ändå oväntade plinget från en bjällra

När jag hade fått ut det femte spöt hörde jag det efterlängtade, men ändå oväntade plinget från en bjällra. 50 meter bort stod vippan och vinkande.

”Så här tidigt? Typiskt sniphugg” tänkte jag och kände efter så att tången fanns innanför stövelskaftet innan jag sprang iväg. Ola hade uppmärksammat det hela, knäppt av borren och börjat närma sig försiktigt. I mothugget hände dock något med den där misstänkta snipan, den var faktiskt oväntat tung.

Jag testade att pressa fisken lite hårdare, men då kom ett svar som fick nackhåren att resa sig

Efter några sekunders drillande blev det plötsligt helt stumt. Jag visste ungefär hur bottenstrukturen såg ut och att det var minimal risk att gå fast i något. Bättre lägen att utesluta en snipa kommer jag nog aldrig att få. Jag testade att pressa fisken lite hårdare, men då kom ett svar som fick nackhåren att resa sig. Gungningarna från andra sidan linan betydde antingen att drömfisken hade klivit på, eller att herr Putin bestämt sig för att sjösätta något marint åbäke, djupt inne i hälsingeskogarna.

När Ola kommit fram till mig hade jag fått in fisken ungefär halvvägs. ”Om den här inte sitter felkrokad så är det lätt en åttakilos” sa jag och försökte dämpa förväntningarna. Plötsligt dök sänket och tafsen upp i hålet. Försiktigt tog jag linan med handen och förde fisken mot hålet. Precis när vi började skymta fisken gjorde den en lång rusning ner mot djupet. Så höll den på några gånger innan den började tröttna. Till slut började den ge med sig och visade sig i hålet.

”Oj, den här är på åtta-tio kilo” sa Ola när han såg den gigantiska gäddskallen i hålet. Men så vickade gäddan till lite med stjärtspolen och gled sakta förbi hålet, då såg vi andra hälften av gäddskallen och tystnaden har nog aldrig hörts så tydligt.

När jag lyfte upp gäddan så kom chocken. Aldrig hade jag sett en så enorm gädda, utanför Youtube

Efter en sista rusning fick jag till slut läge att ta ett efterlängtat gälgrepp. Det var med skräckblandad förtjusning som jag stoppade ner handen i hålet. Gälgreppet satt perfekt och trots att den fullmatade gäddhonan gjorde några ordentliga krokodilrullningar under iskanten så lyckades jag behålla greppet. När jag lyfte upp gäddan så kom chocken. Aldrig hade jag sett en så enorm gädda, utanför Youtube.

 Jag hann inte mer än stoppa ner huvudet på gäddan i hålet så ville hon iväg. Jag höll henne lite extra innan jag släppte taget

”Lätt tolv kilo!” sa jag medan Ola ansträngt skrattade till och gjorde våg med tillbehör redo. Efter en snabb men noggrann vägning kom dagens största utmaning, att hålla fisken under fotografering. Ola lät kameran jobba rejält under de långa 30 sekunder jag poserade med gäddan. Jag hann inte mer än stoppa ner huvudet på gäddan i hålet så ville hon iväg. Jag höll henne lite extra innan jag släppte taget.

Ett av de vackraste farväl jag varit med om utspelade sig där och då, i mina hälsingeskogar.

Hon vägde 15,30 kg och var 128 cm lång.”

Vi tackar Fredrik för en härlig berättelse och gratulerar till en fantastisk fisk!

Hans Hällman