Oroväckande hög andel hybridfiskar i Mörrumsån

En lax är inte alltid en lax. DNA-prover på beståndet i Mörrumsån, Blekinge, tyder på att en betydande del av det som tidigare räknats som lax egentligen är arthybrider mellan lax och öring.
Enligt WWF har de senaste årens trend i Mörrumsån, till skillnad från de större Norrlandsälvarna, haft en negativ utveckling av sitt laxbestånd och fångsterna har varit vikande. Världsnaturfonden WWF har tillsammans med bland annat Havs- och vattenmyndigheten och Sveaskog bidragit till att forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) kunnat göra genetiska analyser av fisk från Mörrumsån, analyser som nu presenteras med ett oroande resultat.
DNA-proverna från fjäll och fenor visar att mer än tio procent av all vuxen laxfisk som under senare år vandrat upp i ån för att leka tycks ha bestått av arthybrider mellan lax och öring, så kallade laxingar. Laxingarnas utseende avslöjar dem bara i ungefär vartannat fall, varför man tidigare trott att mindre än fem procent av Mörrumsåns laxar varit hybrider. Vanligtvis brukar andelen laxing i vattendrag med lax och öring vara ännu lägre.
– Resultatet är oroväckande eftersom att i princip all avkomma dör när en laxinghane parar sig med en lax- eller öringhona, säger Stefan Palm vid SLUs institution för akvatiska resurser, och fortsätter:
– Vi skulle behöva utöka studien för att förstå orsakerna till och konsekvenserna av den höga andelen laxingar i Mörrumsån. En förklaring skulle kunna vara att laxens och öringens viktigaste lekområden ligger närmare varandra än i många andra vattendrag, där öringen kan söka sig upp i mindre biflöden, medan laxen mest håller sig i huvudfåran. Men det kan inte uteslutas att det också finns kopplingar till tidigare sjukdomsutbrott där fiskens lekbeteende påverkats, eller till den brist på tiamin, vitamin B1, som nyligen konstaterats hos lax i just Mörrumsån.

WWF berättar i pressmeddelandes att de är glada över att ha bidragit till upptäckten om hybriderna – som är en viktig pusselbit bakom de minskade fångsterna i Mörrumsån. Enligt vetenskapliga utlåtanden från internationella havsforskningsrådet (ICES) befinner sig ungefär 30 vildlaxälvars bestånd, inklusive Östersjöns laxbestånd, utanför säkra biologiska gränser och med en risk för genetisk utarmning.
– Resultatet i Mörrumsån visar att forskningen på hybrider bör breddas till fler vattendrag för att skydda de genetiskt vilda laxbestånden i hela Östersjöområdet. För att säkra en fungerande långsiktig laxförvaltning är det viktigt att veta att Mörrumslaxen kan föröka sig som den ska, säger Åsa Andersson, chef för vattenmiljöenheten på WWF.
WWF har under 2013 stöttat forskningsprojektet ”Lax i Mörrumsån” med 100 000 kr. Hela rapporten finns på SLUs hemsida:
Läs rapporten ”Laxing och felvandrad lax i Mörrumsån – en genetisk analys”

Vill du lära dig att artbestämma en lax? Här hittar du Sportfiskarnas lax-lexikon.