Övergödning och marinor hot mot ålgräsängar

Ålgräsängar finns också i områden som är attraktiva för marinor och fritidsbåtshamnar. Muddring och utfyllnader på bottnar har både lett till att ålgräs tagits bort och till skador på det som är kvar.

Ålgräsängar i Västerhavet fungerar som barnkammare och skafferi för bland annat torsk, sej och ål. Men övergödning och andra miljöhot slår hårt mot dem.
Det är väldigt oroväckande, ålgräsängar spelar en viktig roll i kustekosystemet. Senaste 30 åren har i snitt 60 procent försvunnit längs Bohuskusten och i vissa områden, exempelvis Kungälvs kommun, rör det sig om ännu mer, säger Karin Pettersson på Havs- och vattenmyndigheten (HaV).
Ålgräs är en art av marina blomväxter som växer på grunda mjukbottnar i hela Västerhavet (Kattegatt, Skagerrak och Öresund) vidare in i Östersjön och upp till Ålands hav. De bildar ofta täta bestånd, så kallade ålgräsängar, som är viktiga livsmiljöer för en rad djur och andra växter. Upp emot 30-tal olika fiskarter kan rymmas i en ålgräsäng. De har också andra viktiga funktioner, som att dämpa vågor och strömmar och att minska erosionen av bottnar.
– Vi ser inte bara att ytan med ålgräsängar minskat, vi ser också att de nu växer allt grundare. I slutet av 70-talet fanns ålgräsängar på ner till åtta meters djup, i dag finns de på högst tre till fyra meters djup, säger Karin Pettersson, utredare på havsförvaltningsenheten.
I rapporten ”Västerhavet”, som ges ut av bland andra Havs- och vattenmyndigheten och Havsmiljöinstitutet, varnar flera forskare för utvecklingen.
– En viktig orsak till att ålgräsets utbredning i Västerhavet minskat är övergödningen som lett till grumligare vatten och att mindre ljus släpps igenom. Ålgräset är beroende av att få tillräckligt med solljus för att växa tätt och överleva, säger Karin Pettersson.
Andra orsaker kan enligt HaV vara ett för stort uttag av fisk, som påverkat hela näringsväven i ekosystemet och i slutändan ålgräsets tillstånd.
Här kan du ladda ner rapporten ”Västerhavet”
Läs tidigare notiser om havsmiljö.
Morgan Fihn

Publicerad: 25 April 2013
Av: Morgan Fihn