Vilken fiskare skulle inte vilja ha ett sånt här konstverk? Foto: Robin Lundgren
Om du följer fiskeforum på sociala medier så kan det hända att du fastnat för Robin Lundgrens robusta hantverk. Han täljer ädelfiskar som många blivit förtjusta över. För Fiskejournalen berättar han mer om dem.
Robin i täljartagen.
Robin Lundgren är en 33-årig träslöjdslärare i Tranemo som vuxit upp två meter från en sjö i Västra Götaland. Han har alltid njutit av fiske och många av livets bästa stunder har varit sammankopplade med fiske. Dessutom har han alltid gillat att skapa saker och utmana sig själv. Vilket hans omgivning tackar för.
– Som lärare vill jag vara en förebild för eleverna och bli ihågkommen som den där smått galna men härliga slöjdläraren som gjorde massa häftiga saker som inspirerade eleverna, berättar Robin.
Anledningen till att han började snida fiskar grundar sig en bit tillbaka i tiden. Nämligen 2004, då han som 19-åring åkte med sin pappa och hans kompisar till Härjedalen för att fiska öring och harr.
– En av pappas bästa vänner, Peter, hade ordnat en vacker kniv som pris till den av oss sju som fångade första fisken. Kvällen när vi kommit på plats i stugan så vandrade vi ut längs en vacker å och alla var hårt hållna för vi fick absolut inte börja kasta förrän Peter busvisslade. Jag själv hade redan tittat ut bakvattnet vid en lite större sten, så när visslingen ljöd över vidderna kastade jag en 2-grams spinnare exakt där jag ville att den skulle landa och vips så vann jag kniven, berättar Robin.
Kniven kom att följa honom senare i livet, bland annat några år senare när han började studera på Linköpings Universitet till slöjdlärare. Varje gång hans mentorer sa att ”det där kan man inte göra med en fiskekniv” så tog Robin det som en utmaning, och han avslutade alla slöjdkurser med högsta betyg.
Så, varför började han att tälja öringar då?
Noggrant från ax till limpa.
– Jo, sista kvällen den där veckan 2004 i Härjedalen så hade vi alla vandrat några kilometer upp till en vacker fjällsjö. Alla hade fått fisk, jag själv 8–9 stycken redan innan vi kommit upp till sjön. Alla förutom Peter. Han kastade och kastade, men så fort det högg en fisk, så var det på någon av oss andras bete. Han blev mer och mer bitter. När vi skulle börja vandra hemåt gick jag i förväg och fiskade i ån som ledde tillbaka mot stugorna. Jag ropade ut min fångst lite för att jaga på ”gubbarna” som tog lite väl lång tid på sig. 17! 18! och så vidare. Alla tyckte det lät härligt. Alla utom Peter. Han var vid det här laget väldigt frustrerad, inte en fisk på hela dagen, så jag ville hjälpa honom, berättar Robin och fortsätter:
– Jag knipsade av min lilla 2-grams spinnare, knöt på den på hans lina och spö och sa till honom att ställa sig precis där jag stod. Han gjorde så, och började kasta. Själv ställde jag mig två meter bort och gjorde tre kast. 19! Ytterligare en till mig, men ingen till Peter. Vi gjorde upp en eld och började grilla öringar vi tagit med men Peter bara mumlade ”Ni kan äta era förbannade öringar själva …” och så gick han iväg trots att det börjat bli mörkt. Men så, strax före midnatt så hörde vi ett avgrundsvrål och genom mörkret ses en pannlampa studsande fram längs åns kant. ”JAG FICK EN!” ropar en tårögd Peter och trots att den kanske var lite i minsta laget så grillas den till Peters lycka och kvällen och veckan slutade således på topp.
Det minnet blev grogrunden till träfiskarna.
– Under hösten 2018 bestämde jag mig för att göra en öring till Peter, täljd till 97 procent bara med min fiskekniv för att ge honom ett minne för livet. Förmodligen hade jag inte blivit slöjdlärare utan kniven, utan jag hade kanske varit på någon helt annan plats än där jag är nu. Så för att tacka Peter för kniven och mitt livs egna bana, men också för att Peter inte själv skulle glömma hur hemskt han tyckte livet var fram tills han fick den där öringen, så gjorde jag en öring i valnöt.
När Robin hade gett öringen till Peter så ville han göra en till, eftersom han blev väldigt nöjd med resultatet. Tanken var att kanske kunde sälja den i en närliggande sportfiskebutik.
– Dock kom den aldrig så långt för det var en kille i facebook-gruppen ”Flugfiske i Sverige” som ville köpa den när jag la ut bilden här om veckan. Direkt så var det en annan fiskare som ville beställa en harr, så då gjorde jag två stycken och de är nu på väg till varsin ny ägare de med.
Sedan dess har förfrågningarna strömmat in, och inför julen sågade han grovt ut några ämnen i valnöt och päronträ som han ska börja tälja och snida på framöver.
