Är du sugen på att ismeta grov gädda och behöver lite hjälp på traven? Här kommer Fredrik Lindhs tio bästa tips på hur du fångar riktigt stora gäddor. Funkar de? Helt klart! Fredrik har fångat massor av gäddor över tio kilo. " /> Stora guiden för dig som vill ismeta storgäddan! | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

2 månader sedan Sverige Fiskejournalen
Fredrik Lindh är van att tampas med grova isgäddor – och bjuder gärna Fiskejournalens läsare på sina bästa tips. Foto: Privat
Stora guiden för dig som vill ismeta storgäddan!

Är du sugen på att ismeta grov gädda och behöver lite hjälp på traven? Här kommer Fredrik Lindhs tio bästa tips på hur du fångar riktigt stora gäddor. Funkar de? Helt klart! Fredrik har fångat massor av gäddor över tio kilo.

Vill man bli bättre ska man lära av de bästa. Därför har vi bett Fredrik Lindh att avslöja hur han ismetar grov gädda på de norrländska isarna. Hans resultat är nämligen svårslagna, med bland annat en toppfisk på hela 134 centimeter.

Så hur gör han då? Här kommer hans tio-i-topp-lista över tips på hur du fångar riktigt stora gäddor i vinter.

1) Var finns gäddan?
Kolla ut intressanta strukturer under ytan på hösten med hjälp av ekolod innan isen lägger sig. Var finns de skarpaste branterna och var finns det mycket strukturer och betesfisk på botten samt stenar och bråte? Undervattensfåror är bra platser, där gamla strömfåror har formats innan uppdämning och liknande. Prova att fiska av stengrund med många stora stenar. Fiskar du i älven så försök hitta små bakvatten där stora individer kan få ha sin ståndplats ifred. Älvens isar är ofta oförutsägbara så tillämpa extra försiktighet! Prata med gamla ortsbor vid sjöarna som du är intresserad av. Ofta sitter de inne på den bästa informationen om vilka fiskarter det finns i vattnet och var de håller till. Hösten är bästa tiden för att lära sig var gäddorna kommer att upprätthålla sig under vintern. De brukar stanna på dessa platser tillsammans med betesfisken.

Foto: Fredrik Lindh

2) Våga fiska djupt!

Stora gäddor har lång erfarenhet av att leta efter trygga platser och må bra. På vintern söker de sig djupare ner till lite varmare vatten och det gör också betesfisken. Att fiska högt i vattenmassan är inte alltid koden. Stora gäddor slösar gärna inte energi på att stiga fem meter och ta ett byte, om de istället kan äta intill botten. Men det finns ingen given regel. Att sätta alla spön högt upp vore fel för då missar man helt enkelt de som tjurigt parkerat vid botten. Hittar man ett friliggande grund som är 12 meter djupt så våga fiska nära botten. Kom ihåg att inte ta upp en sådan gädda för fort genom vattnet, då den behöver tid att tryckutjämna. Det kan bli luft i magen, och händer det brukar jag hjälpa till att massera ut luften så att den kan simma tillbaka.

Foto: Fredrik LIndh

3) Storgäddans huggperioder!
Rent generellt så fångas de större gäddorna mitt på dagen, då solen står som högst. De har inte samma huggperioder som de mindre individerna. Alla har nog hört att man ska vara uppe tidigt för att fånga gädda. Ja, det stämmer nog. Vill man fånga många gäddor så är det rätt melodi, men vill man ha stor gädda och inte orkar fiska i 14 timmar så kan man välja att ta sovmorgon. Då är man utvilad och kan fiska hela huggperioden för storgäddorna. Det här året har jag totalt tagit 10 gäddor över 10 kilo, varav åtta fångades efter klockan ett på dagen. Räds inte att stanna kvar i mörkret och prova en timme efter skymning – det kan ge rejäla fångster! När det är helt dött en hel dag så kan det bero på att de stora gäddorna är i farten. Så håll i hatten!

Foto: Fredrik LIndh

4) Tänk på ljudnivån
Välj vart du ska utgå ifrån innan du borrar i isen. Det bör vara en strategisk plats där du skrämmer gäddan så lite som möjligt under dagen, när du lagar mat och rör dig på isen. Försök sedan att placera dina spön så att du inte behöver springa över ett hål för att komma till ett annat när det nappar. God spridning på hålen gör att man slipper störa ett onappat spö. Blir storgäddan skrämd så hoppas den gärna över middagen den dagen. Ha minst 25-30 meter mellan hålen. Undvik isbillen för att slippa smällar i isen. Har man möjlighet att gå ut kvällen innan och göra hål så är det ett bra tips. Som barn lärde jag mig att smyga i bäcken för att lura upp öringen, detsamma borde gälla gäddan också. Smyg de sista 20 metrarna!

Foto: Fredrik Lindh

5) Välj ut några sjöar!
Sikta in dig på ett mindre antal vatten och gör dem till din högra bakficka. Vill man lyckas med sitt fiske efter stora gäddor så är det en god idé att skapa sig några “hemmavatten”. Fiskar man många gånger på samma ställen förstår man till slut hur de stora gäddorna fungerar och var de uppehåller sig. Till slut blir det naturligt var man placerar sina ismetespön. Prova olika beten för att hitta det rätta för dagen. Ju mer man fiskar på ett vatten desto större självsäkerhet får man. Då litar man på sina egna beslut och då kommer man att fånga stora fiskar!

6) Vårda fisken!
Gör mothugget så fort som möjligt. Det minimerar risken för att kroken ska hamna i strupen. Gäddor sväljer ganska fort ibland och varför inte göra mothugget när gäddan har betesfisken i munnen?  Försök därefter vara så skonsam som möjligt när fisken kommer upp. ”Snabbt upp – snabbt tillbaka” är ett bra motto. Avkrokningsmatta är ett bra hjälpmedel och skyddar fisken mot yttre skador. Försök att hålla fisken blöt under hela vistelsen ovanför isen.

Foto: Fredrik Lindh

7) Betesval
Mört i all ära, men abborren är bortglömd. Abborren finns i nästan alla vatten och står högt upp på storgäddans meny. Många gånger har jag faktiskt haft bättre fiske på abborre, oftast i klara vatten. Så abborre är en nybliven favorit som jag bland annat tagit min näst största gädda på. Den var 133 centimeter och vägde 13,6 kilo, men även många andra stora individer har fångats med abborre. Passa på att pimpla upp några abborrar under ismetets gång så fylls betesförrådet upp. Tackla gärna betesfisken lite olika för att testa vad som passar för dagen.

Foto_ Fredrik Lindh

8) Djupkartor/GPS
Elektronik kan vara en stor fördel, också på isarna. När jag placerar ut mina spön så kommer mitt lilla Humminbird Helix 5 med inbyggd plotter till stor nytta.  Hösten är en bra inlärningstid för ismete. Då kör jag upp mina djupkartor med autochart, samtidigt som jag patrullerar efter nya heta platser där betesfisk och strukturer finns. Det är här jag lägger mest tid på de första isarna. Så med hjälp av den här utrustningen kunde jag hitta ett samband mellan många stora gäddor jag fick i våras. De stod på samma typ av strukturer och hade förmodligen samma levnadssätt.

Foto: Fredrik Lindh

9) Utrustningen
Ismete kräver inte de dyraste eller flashigaste grejerna. Kör med det du tycker är bekvämt. Det viktigaste är att rullen inte går tungt vid frikoppling så att storgäddan känner motstånd. En gammal gädda tar inga chanser och är ofta väldigt försiktig. Många rullar har för mycket smörjmedel och när detta fryser går rullarna trögt. Huvudlinan består av nylonlina i dimension 0,40. Flätlina fryser lätt fast när det fryser i hålet. När det kommer till spö så föredrar jag korta spön så man enkelt kan manövrera storgäddan då den kommer in till hålet och börjar göra sina tjurrusningar. Som krok kör jag bara en trekrok i storlek 2, eftersom jag vill minimera skaderisken på fisken. Tafsen består av flourocarbon som är lika lång som spöt, så jag enkelt kan ta bort en bit om tafsen blir sliten.

Foto: Fredrik Lindh

Foto: Fredrik Lindh

10) Se till att njuta!
Fisket på senare år har blivit maniskt och alldeles för många inklusive jag själv är alldeles för ivrig att doppa alla krokar på samma gång. Fisket är kompromisslöst och man bör njuta av varje sekund. Det är väldigt lätt att man fiskar för mycket och lätt hänt att man då tappar inspirationen. Ta vara på tiden och njut. När man ismetar så kan man slappna av och det ska man utnyttja. Investera i en gjutjärnspanna så blir det den mest värdefulla investeringen du någonsin gjort. Sysselsätt dig med att göra upp eld och laga en gourmémåltid medan du väntar på storgäddan. När själen mår bra får man grov gädda!

Vi tackar Fredrik för tipsen och hoppas att de kan inspirera till riktigt många storgäddor i vinter!

Relaterad nyhet från din region
13 timmar sedan Sverige Anders Holm
Lugnt och stilla. Tystnaden är värd att lyssna till. Foto: Gunnar Westrin
Westrin ryter till: Sportfisket – avkoppling eller prestige?

Varför sportfiskar vi? Den frågan håller snart nog på att bli omöjlig att svara på.

Om jag hade fått frågan som tjugoåring hade jag förmodligen kläckt ur mig med ord som ensamhet och spänning. Idag säger jag detsamma men med tilläggen avkoppling och tystnad.  Jag har en polare som har ett alldeles tvärsäkert svar; ”sitta vid fjälljokken och dricka kaffe”. Eller killen från Gällivare som hade gått två mil till sitt fiskevatten. Vi möttes och han ville direkt bjuda på en kopp kaffe vid stranden. ”Hade jag glömt kaffet skulle jag absolut gå hem igen”, sa han tvärsäkert. Svårare än så är det inte. Fiskelycka är en personlig känsla som inte har något med vare sig material eller prestige att göra. ”Bara vara är liksom bäst”, sa kompisen.

Anar dock att här har uppkommit en skillnad generationerna emellan. Tävlingshysteriska tendenser har fullständigt exploderat, inte bara inom sportfisket utan hela världen ska tydligen tävla. Det är bara att läsa TV- tablåerna så får vi svaret. Varför måste någon alltid vara bäst? Är någon bäst är någon också sämst? Eller så här. Polaren fick åtta fina harrar och jag bara tre. Där kan en känsla av att vara otillräcklig smyga sig på. Den attityden fanns inte när jag var grabb.

Järnkrok med hulling
Folk har alltid fiskat, mest för att skaffa mat till sig själv och familjen. Om det var roligt eller ett tvång kan diskuteras. Jag har alltid fantiserat över hur vikinggrabben Finn fiskade på den tiden då älvarna var fullknökade med lax, den tid då benkrokarna successivt byttes ut mot järnkrokar. Eftersom Finn tydligen gillade att fiska, fick han sköta förehavandet som en del i det allmänna byahushållet. Hur han än betedde sig lossnade dock de flesta av fiskarna, eftersom kroken inte hade någon hulling. Under Finns levnad hade vikingatiden sakta beblandats med kommande järnålder. Järnkroken hade kommit för att stanna, men hur var det nu med hullingen?

Enligt historiska beskrivningar tog det nästan 200 år innan människan kom på hur man skulle få fisken att fastna, tills en dag geniet hade vaknat och hullingen var född. Enligt mitt sätt att se det var händelsen helt avgörande för alla kommande generationer fiskare och sportfiskare. Där startade förmodligen också det accelererade tävlingsmomentet, den dag då Finns framtida släktingar kunde komma hem med traktens största lax, tagen på järnkrok med hulling. Idag fiskar många av oss flugfiskare hullinglöst igen. Vikingablodet tycks svalla inom oss?

Förmiddagsmys vid harrjokken.

Förmiddagsmys vid harrjokken. Foto: Gunnar Westrin

Mest fisk är bäst?
I min ungdom var fångsten både ett spännande inslag och naturligtvis nödvändig kost. Vi ”behövde” inte ta hänsyn till vare sig storskaliga skogsavverkningar eller klimatförändringar. Vi befann oss i en helt annan dröm.

Med allt ovan skrivna konserverat i minnesbanken har jag svårt att begripa storheten i att få den största fisken. Störst är bäst är en fras jag inte blir klok på. Tävlingsmomentet har sargat mina drömmar och åsikter, får mig att känna ett allt tydligare utanförskap.

Som grabb fick jag lära mig att inga organismer fanns i ett oändligt antal. Inte ens myggen gick säker. Självklart släpper jag tillbaka alla fiskar som inte behövs för aftonens middag.

För mig betyder tillbakasläppet att vi gynnar bestånden, även om det finns plågsamhet med hanteringen. Men vad annars göra? Jag vill ju trots allt fiska. En stor det av beteendet att släppa tillbaka fisken bygger på mänsklighetens allt mer hänsynslösa exploateringar av vår natur. Det är nämligen inte bara överfisket som har decimerat fiskbestånden. Undrar vad Finn skulle säga om han hamnade i vår tid?

Tävlingsmomentet genomsyrar vår favorithobby. Industrin tävlar om de smartaste och snyggaste utrustningsdetaljerna. Vi konkurrerar mot/med varandra, oavsett fiskemetod och vatten. Bäst får mest och störst! Räcker det inte med ett drömmarnas vatten, en fisk till middag och en kåsa svartkaffe?

Gunnar Westrin

 

Ingen glömmer kaffet! Foto: Gunnar Westrin

Du kanske även gillar detta