" /> Så tar du höstens plattfisk! | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

2 år sedan Sverige Hans Hällman
Timmie Wallin med två vackra höstspättor från Öresund. - Nu är en fantastisk tid för bottenmete efter plattfisk, hälsar han. Foto: Timmie Wallin
Så tar du höstens plattfisk!

När sommaren övergår i höst är det många som packar undan sina spön i väntan på våren. Det är synd, inte minst eftersom man då går miste om det fina fisket efter plattfisk som nu erbjuds längs kusten. Rödspätta, sandskädda, slät- och piggvar är bara några av de arter som brukar hugga på hösten. Men hur gör man? Här bjuder den duktiga havsfiskaren Timmie Walin på sina bästa tips och tricks!

Timmie arbetar som guide på Landskronabåtarna och fiskar dessutom gärna från mindre båtar. Nu råder det högsäsong för plattfisk och han rekommenderar varmt detta enkla, men spännande fiske.
– Alla kan fiska plattfisk och roligast blir det om utrustningen inte är alltför kraftig. Spöt bör klara kastvikter på 50-150 gram och helst ha bra känsla i toppen på spöet, men ändå lite ryggrad. När det kommer till rulle föredrar jag en mindre multirulle med låg profil som ligger skönt i handen. Men små haspelrullar fungerar också fint. Oavsett rulle bör de fyllas med flätlina. Då får man en helt annan känsla och kontroll på sakerna. Jag tycker att tjockleken bör vara mellan 0.12-0.20 mm. Då skär linan fint i vattnet och man har bra känsla med tacklet, berättar Timme.

”Alla kan fiska plattfisk och roligast blir det om utrustningen inte är allt för kraftig”

När det kommer till tackel finns det förstås en uppsjö varianter att välja bland. Timmie anser att en upphängare och ett släp med en pilk som tyngd är det som fungerar bäst.
– Oftast använder jag mig av en stålbom på 10-15 centimeter som får upphängaren att hänga ut lite. Det minskar risken för trassel. På tacklets baslina föredrar jag att använda en pilk med hål igenom. Dessa ”genomlöpspilkar” brukar fungera grymt bra. Då får man den absolut bästa känslan och man känner det minsta lilla pill. Baslinan bör vara 0,60-0,80 mm nylon och upphängare och släp kan knytas med 0,40-0,45 mm. Då slipper du förlora pilken om du fastnar i botten, tipsar han

Timmies favorittackel för plattfiskarna i Öresund. Foto: Timmie Wallin

Timmie anser, i likhet med många plattfiskmetare, att färg och rörelse ökar huggchansen.
– En het kombinationen i Öresund brukar vara att klä en 10-20 centimeter lång upphängare med en bit gul slang, därefter tre pärlor, en spinnarsked, tre pärlor, en liten gul jigg, tre pärlor till och sist en krok. Samma kombination kan med fördel gälla också för släpet, men längden på linan bör då vara tio centimeter längre än upphängaren, berättar Timmie.

Plattfiskar hugger ofta försiktigt, och då deras munnar kan vara små och mjuka är kraven på krokarna stora.
– Jag tycker att kortskaftade krokar i storlek 2 fungerar bäst. Satsa på kända märken som Owner, Mustad eller Kamasan. Oavsett vilken krok du använder är det alltid bra att sätta en bit slang över öglans knut. Då pekar krokens spets uppåt när tacklet läggs på botten, tipsar Timmie.

Piggvar är en av många arter som jagar längs Öresunds mjukbottnar. Har man tur kan de fångas som bifångst vid bottenmeter efter rödspätta. Foto: Timme Wallin

Plattfiskar lurpassar ofta på botten men är inte ovilliga till kortare utfall. Därför anser Timmie att båtfisket ska bedrivas aktivt, med långa kast i olika riktningar för att frammana huggen.
– Bäst är att dunka pilken i botten lite då och då och därefter lyfta tacklet långsamt. Upprepa och variera hastigheten tills du hittar tempot för dagen!

”Variera hastigheten tills du hittar tempot för dagen!”

På vissa bottnar dominerar rödspättor och sandskäddor, och tempot kan ofta avgöra vilken fisk du får.
– Ibland är tillgången på sandskädda så bra i Öresund att rödspättorna inte hinner hugga! Då gäller det att dra ner på tempot och låta tacklet emellanåt ligga stilla på botten. Då får rödspättorna mer tid på sig och chanserna till att hålla borta sandskäddorna ökar.

Timmie med en fin spätta från den danska sidan av Ven. Kronborgs slott och Helsingörsfärjan syns i bakgrunden. Foto: Timmie Wallin

Motsatsen gäller om målet är skrubba. Denna art tycks triggas av högt tempo och bör fiskas med snabba ryck och många bottendunk, föreslår Timmie.

Oavsett vilken art du är ute efter så återkommer Timmie till hur viktig känslan är för ett lyckat fiske.

”Många rycker hejdlöst i spöt så fort de känner ett nafs. Då är risken stor att hugget missas och fisken blir skrämd.”

– Många rycker hejdlöst i spöt så fort de känner ett nafs. Då är risken stor att hugget missas och fisken blir skrämd. Istället är det bättre att ha is i magen och låta fiskarna tugga lite på betet. Lyft därefter spöt sakta så brukar fisken fastna, berättar han.

Slätvar är en annan huggvillig art som kan fångas både som bifångst och vid riktat fiske. Foto: Timmie Wallin

Inte bara tempot har betydelse för fiskarnas huggvilja. Även agnet spelar stor roll. För Timmie är förstavalet givet.
– Borstmask är bäst! Och om man inte vill gräva själv går de att ofta att köpa. Men även räka, sill, makrill och tobis kan vara värt att pröva, berättar han.

Valet av fiskeplats kan variera. Timmie föreslår att man testar sig fram för att hitta de hetaste platserna.

”Jag är säker på att det finns grymma ställen som ännu inte upptäckts”

– Jag tycker att mjukbottnar på mellan 6-12 meter alltid är värda att fiskas av på hösten, men ibland kan fisket vara ännu bättre på större djup. I Öresund är kända platser som Disken, Lappen och söder om ven ofta ”säkra kort”. Men allra roligast är ju att hitta nya platser som ingen känner till. Jag är säker på att det finns många grymma ställen som ännu inte upptäckts, avslutar han

Vi tackar för alla tips och hoppas att de kan inspirera många att förlänga havsfiskesäsongen!

Vill du veta mer om Timmies framfart i Öresund? I så fall kan du klicka här.

Hans Hällman

Relaterad nyhet från din region
13 timmar sedan Sverige Anders Lundin
En undersökning visar att stöldrisken gör att båtägare inte byter till modernare motorer. Foto: Steve Adams
Så mycket släpper de svenska fritidsbåtarna ut

Bland de båtburna sportfiskarna pågår det en grön våg, där folk byter ut sina fossildrivna motorer till elmotorer. Men det finns fortfarande bromsar som gör att utvecklingen inte sker fullt ut.

Transportstyrelsen har tagit fram en undersökning kring båtmotorernas miljöpåverkan, med finansiering av Havs- och vattenmyndigheten. Det konstateras att bensinmotorer står för cirka 60 procent av koldioxidutsläppen och äldre tvåtaktare står för den största andelen utsläpp av kolväten.
Totalsiffran för de svenska fritidsbåtarnas utsläpp är 177 000 ton koldioxid och 2 100 ton kolväten.

Inom vissa områden ligger ekonomiska skäl bakom trögheten i utvecklingen. Båtägare behåller nämligen sina äldre tvåtaktsmotorer för att de är mindre stöldbegärliga än nyare fyrtaktsmotorer.
– En lösning på de här problemen kostar pengar, som knappast båtägarna själva kan stå för. Genom subventioner av miljövänligare bränsle, som idag är mycket dyrare per liter än ordinarie bränsle, skulle staten kunna snabba på utvecklingen mot ett mer miljövänligt båtliv, säger Lars-Åke Redéen, chefredaktör för tidningen Båtliv, vars artikel du kan läsa här.

Kartläggningen visar också att fler båtägare skulle kunna tänka sig att tanka miljövänligt om priserna vore lägre och bränslet mer tillgängligt på framför allt sjömackar. Här hittar du hela rapporten!

Du kanske även gillar detta