Sandstubbens arvsmassa anpassad efter vattnets salthalt

Efter att ha studerat sandstubbar i salt och i bräckt vatten är nu den lilla fiskens arvsmassa kartlagd. Resultaten är fascinerande.

Sandstubben är en cirka halv decimeter lång, småprickig fisk som finns på sandstränder längs hela den svenska kusten. Trots att det är en av de vanligaste fiskarna, som många sett hoppa runt på botten när de badar, är den något av en doldis i fiskvärlden.

Nu har kunskapen om sandstubben ökat. Ett internationellt forskarlag vid Göteborgs universitets Centrum för marin evolutionsbiologi har kartlagt sandstubbens hela arvsammassa. Resultaten visar att sandstubben anpassats genetiskt efter de lokala förhållanden som den lever i.

De genetiska analyserna har gjorts på sandstubbar från Saltö nära Strömstad på västkusten till Härnösand i Bottenviken samt från Finland och Belgien. Forskarna har studerat generna hos sandstubbar som lever i olika salthalter eftersom de ville ta reda på om arten anpassats evolutionärt efter sin hemmiljö. Saltast är vattnet i Belgien och lägst salthalt är det i Härnösand.

– Den största genetiska skillnaden vi upptäckte var mellan fiskar från bräckt vatten i Östersjön och fiskar från saltvatten på Sveriges västkust och i Belgien. Vissa gener skilde sig mer mellan områdena än andra och det tyder på genetiska anpassningar till de lokala förhållandena, säger Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi.

Även om sandstubbar överlever i olika typer av havsvatten kan det medföra svårigheter om de simmar till en miljö med en annan salthalt än den de kommer från. De kan drabbas av sjukdomar och parasiter som de inte är genetisk anpassade att stå emot och även andra ljusförhållanden kan påverka dem. Dessutom kan hanarna få problem med fortplantningen.