Spana in – storöringen är tillbaka i Döderhultsbäcken

En av höstens största applåder delar vi ut till ett gäng tappra öringvänner i Småland. Efter en heroisk insats har de fått öringen att frodas i den hårt pressade Döderhultsbäcken.

Förra hösten skrev Fiskejournalen om den omfattade fiskdöden i Sverige som drabbade bland annat Döderhultsbäcken, där en person hittade 244 öringar som dött på grund av syrebrist. Man befarade dock att minst det dubbla hade dött.

Bäcken, som rinner mellan Eckern och Djupeträsk ner till Oskarshamn, har dessutom varit hårt drabbad av utsläpp, tjuvfiske, nedskräpning och olika vandringshinder. Med andra ord har det funnits stor oro för havsöringens framtid i vattendraget. Vi skriver ”har funnits”, eftersom det nu ser betydligt ljusare ut.

Projektet ”Havsöringarnas ynglingar” som startade 2010 har nämligen gett väldigt gott resultat. Ett gäng entusiaster bestämde sig för att återigen göra Döderhultsbäcken till en perfekt lekplats för havsöringen, och nu är förutsättningarna bättre än någonsin.

Två av frontfigurerna är Mathias Sabel och hans son Sixten, som uppmärksammats i tidningen Östra Småland för sina insatser.

De och sex andra personer har lagt mellan 200–300 timmar per person och år för att få fisken att trivas, och de senaste åren har belöningen kommit simmandes i form av flera stora öringar.

2017 var ett fantastiskt år för den ideella föreningen, då de räknade till 100 lekande öringpar. Nu siktar de ännu högre!

– Vi har ett mål om 200 lekande par år 2020. Förhoppningsvis är vi på väg åt rätt håll om vi även nästa år får hjälp med muddringen innan den fredade perioden börjar, säger Mathias Sabel till Fiskejournalen.

Förra året bar de exempelvis 650 spannar med lekgrus ner i vattnet, och de har rensat bäcken från både cyklar, plast och omkullfallna träd. Arbetet har skett i det tysta, eftersom det parallellt med deras arbete funnits stora problem med tjuvfiske, där folk håvat upp lekande öring. Nu vill de dock informera allmänheten om framgångarna i Döderhultsbäcken, med hoppet om att alla ska ta ansvar för öringbeståndet och vattenmiljön.

– Om fem år hoppas vi på att ha lekande fisk uppströms sjön Djupeträsk där det finns exemplariska lekbottnar, också upp mot sjön Eckern. Båda förhoppningarna kräver dock insatser från markägare och Oskarshamns kommun då båda tyvärr idag är blockerade av vandringshinder. Vi har haft fisk hela vägen upp dit men där tar det stopp för de allra flesta tyvärr, säger Mathias som även vill se hela sträckan fredad och ett fiskeförbud vid inloppet och kring Badholmen.

Nu hoppas det flitiga gänget på regn i rikliga mängder, så att fler och större fiskar kan leta sig upp mot de nya lekplatserna.

Läs ett stort reportage om Mathias, Sixten och deras insatser här!

Läs om fler öringhjältar i Fiskejournalen:

Jessica jobbar för den vilda öringens överlevnad