" />
Annons
Tonfiskforskare summerar årets fiske – och hoppas på mer | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

3 år sedan Sverige Hans Hällman
Nordsjöns mäktigaste rovfisk - den blåfenade tonfisken - har återkommit till den svenska västkusten. Mycket tyder på att hållbar förvaltning ligger bakom den glädjande utvecklingen. Foto: Martin Falklind
Tonfiskforskare summerar årets fiske - och hoppas på mer

Den gångna månaden går till fiskehistorien som en av de mest actionfyllda. Det framgångsrika forskningsfisket har gett Sveriges lantbruksuniversitet möjlighet att märka 14 blåfenade tonfiskar utanför den bohuslänska kusten. Utöver märkningen togs vävnadsprover från samtliga individer för att säkerställa varifrån de kommer. Studien är helt unik och kommer ge värdefull information om beståndets storlek och utbredning.  – Vi antar att fiskarna kommer från Medelhavet, men helt säkra blir vi först om ett par veckor när analyssvaren kommer. Informationen är viktig inför framtida beslut om en hållbar förvaltning, säger forskaren Massimiliano Cardinale, från SLU Aqua. 

Siktet var inställt på 20 märkta fiskar, men när nu fiskeinsatsen summeras är forskarna ändå nöjda.
– Det har gått över förväntan. Det här är första gången vi genomför ett svenskt forskningsfiske efter tonfisk, och utmaningarna har varit många. Det allra svåraste har varit att koordinera fisket, så att alla moment har genomförts på ett säkert och effektivt sätt. I det sammanhanget har Markus Lundgren från Sportfiskarna gjort en kanoninsats, berättar Massimiliano Cardinale.

”Vi hade räknat med att fiskarna skulle väga omkring 150-250 kilo. De flesta var betydligt större än så och några vägde nog det dubbla”

Han och forskarkollegan Andreas Sundelöf medverkade  personligen under de hektiska veckorna till sjöss, och kunde snabbt se att fiskarna i området var betydligt större än de på förhand trott.

– Vi hade räknat med att fiskarna skulle väga omkring 150-250 kilo. De flesta var betydligt större än så och några vägde nog det dubbla. Det ställde förstås tuffa krav på sportfiskarna och deras utrustning. Här kan vi bli effektivare inför ett eventuellt fortsatt forskningsfiske. Men jag vill tacka alla sportfiskare som medverkade. Samtliga gjorde ett jättefint jobb under rådande omständigheter, säger Massimiliano Cardinale.

Om det blir ett fortsatt forskningsfiske nästa år återstår att se. Massimiliano Cardinale hoppas på det, och tycker i så fall att även Norge bör kunna ansluta till projektet.

”I dagsläget vet vi inte om det blir en uppföljning nästa år, men det arbetar vi för”

– Det känns logiskt, inte minst eftersom det sannolikt är samma fiskar som rör sig utefter Danmarks, Sveriges och Norges kuster. I dagsläget vet vi inte om det blir en uppföljning nästa år, men det arbetar vi för. Om ICAAT fortsätter att bekosta märkningsprojekt bör vi ha en god chans att beviljas medel, och om inte så får vi försöka hitta annan finansiering. Den här typen av forskning är av stor betydelse, då den ger värdefull information om tonfiskarnas rörelsemönster och beståndets status, berättar han.

Även om projektet är unikt i våra vatten förekommer liknande insatser på andra håll, bland annat i Medelhavet och längs Atlantkusten. I många länder tillåts även ett reglerat sportfiske efter blåfenad tonfisk, där all fisk returneras. Massimiliano Cardinale ser i princip inga hinder för att detta kan bli aktuellt även i Sverige.

”Om fiskarna kommer hit på grund av ett starkare bestånd till följd av en hållbar förvaltning så tycker jag att sportfiske kan tillåtas i begränsat omfång”

– Det beror helt på hur beståndet ser ut. Om fiskarna kommer hit på grund av ett starkare bestånd till följd av en hållbar förvaltning så tycker jag att sportfiske kan tillåtas i begränsat omfång, under förutsättning att fiskarna återutsätts. Om det däremot visar sig att beståndet inte har ökat, och att fiskarna har kommit hit av andra skäl, är situationen en annan. Vi får helt enkelt avvakta innan vi säkert kan säga vad tonfiskarnas återkomst till västkusten beror på. Det måste bli avgörande för hur beståndet ska förvaltas, förtydligar han.

Att fisket nu avslutats har praktiska orsaker och beror inte på att tonfiskarna gett sig av.
– Fjolårets sista observation gjordes i december så tonfiskarna kommer nog att finnas kvar en lång tid framöver. De är här för att äta upp sig inför vintern och jagar makrill och sill, vilket det finns rikligt av utefter kusten. Den danska delen av projektet pågår fortfarande norr om Skagen, berättar Massimiliano Cardinale.

”kanske behöver de här stora individerna inte återvända till Medelhavet förrän det är dags att leka. Svaret lär vi få under året som kommer”

Var tonfiskarna tar vägen efter att makrillen gett sig av är det ingen som vet. De avancerade märkena kommer att släppa från tonfiskarna om tolv månader, och först då kan forskarna se hur varje fisk har rört sig. Den andra typen av märken som använts är av betydligt enklare slag, och består i stort sett av en plastslang med ett id-nummer. Numret kan inrapporteras till SLU om fiskarna fångas, men Massimiliano Cardinale förväntar sig inte några sådana rapporter den närmaste tiden.
– Fiskarna som finns här är stora, och de befinner sig dessutom långt ifrån Medelhavet, där risken att fångas är störst. Vem vet, kanske behöver de här stora individerna inte återvända till Medelhavet förrän det är dags att leka. Svaret lär vi få under året som kommer, avslutar han.

[allergallery id=”48633″]

Det unika projektet drivs i Sverige av SLU Aqua i nära samarbete med Sportfiskarna, WWF och Azti-tecnalia. Vid sidan av forskningsprojektet är allt yrkes- och sportfiske efter blåfenad tonfisk förbjudet i Sverige och Danmark.

Vi på Fiskejournalen följer projektet med största intresse och hoppas på ett fortsatt forskningsfiske nästa år.

Hans Hällman

Relaterad nyhet från din region
10 timmar sedan Sverige Anders Lundin
Skarven slukar lax och havsöring i Ångermanälven. Foto: Leif Gunnarsson
Skarven drar norrut – politiker kräver fördubblad jakt

Det är inte bara längs ostkusten och södra landsdelarna som skarven rör upp känslor. Nu kräver politiker i Ångermanland att det sätts in åtgärder mot skarven, som har etablerat sig i regionen.

Fiskejournalen har tidigare skrivit om att skarv varit synlig i exempelvis Jämtland, där den dock inte verkar övervintra tack vare ett kallare klimat. Däremot ställer den till bekymmer i grannlänet Ångermanland, där politiker redan nu vill dra i nödbromsen.
– Skyddsjakten på skarv måste utökas längs Ångermanälven och upp till Sollefteå kraftverk.
Det skriver socialdemokraterna Gunder Lidén och John Åberg, i en motion till kommunfullmäktige i Sollefteå kommun.

Enligt dem handlar det om att säkerställa fisklivet i Ångermanälven. Skarven går hårt åt utsättningarna av lax- och havsöringssmolt nedströms kraftverket i Sollefteå, och även mot de miljontals sikyngel som planteras ut. 
Just nu får maximalt 100 skarvar fällas vid utsättningsplatser i samtliga älvsystem i Ångermanland, och en fördubbling av antalet skarvar som får fällas vid utsättningsplatser vore ett steg i rätt riktning, skriver de i motionen.
”Det är den enda reproduktionsmöjligheten fisken har, och det enda som säkerställer en levande älv och det är den enda garantin för att älven fortsätter vara en livskraftig ådra för friluftsliv och besöksverksamhet”. 

Läs mer här på Allehanda.se.

Du kanske även gillar detta