Tranås Energi fortsätter att satsa på fiskvänlig elproduktion. Nu godkänner Mark- och miljödomstolen deras ansökan om bygge av ytterligare en fiskväg! " /> Tranås Energi får tillstånd för ny fiskväg | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

3 år sedan Sverige Mathias Arnham
Den naturliga fåran i Visskvarn. Här släpper Tranås Energi extra mycket vatten för att gynna öringarnas uppväxtplatser.
Tranås Energi får tillstånd för ny fiskväg

Tranås Energi fortsätter att satsa på fiskvänlig elproduktion. Nu godkänner Mark- och miljödomstolen deras ansökan om bygge av ytterligare en fiskväg!

Våren 2015 köpte Tranås Energi Visskvarn vattenkraftstation, ett vattenkraftverk som ligger i anslutning till samma vatten som deras övriga två aktiva stationer i Ydre, södra Östergötland. Anläggningen hade under de senaste åren bytt ägare några gånger, men den här gången tänkte köparen lite annorlunda.

– Köpet var en del i vår strategi om att öppna upp vattenvägarna från Sommen och upp till Lägern-sjöarna och få kontroll över alla tre kraftstationer som ligger i vattendraget, berättar Magnus Lundberg som är ansvarig för vattenkraftproduktionen på Tranås Energi.

Så fort övertagandet av stationen var klart sattes en förstudie igång för att undersöka hur anläggningen på bästa sätt skulle kunna miljöanpassas. En fiskväg, nya galler och turbiner som kan regleras på ett bättre sätt blev svaret och hösten 2016 skickade Tranås Energi in sin tillståndsansökan till Mark- och miljödomstolen.

Drygt ett år senare har svaret nu kommit – ansökan godkänns! Nu startar processen med att ta fram ett budgetunderlag som sedan kommer att ligga till grund för styrelsens beslut om att köra igång projektet.

Visskvarn är beläget med utlopp i sjön Sommen och den naturliga fåran är ett viktigt uppväxtområde för bland annat öring. Här finns också den sällsynta flodpärlmusslan som är beroende av öringen för sin fortplantning.

Här finns också den sällsynta flodpärlmusslan som är beroende av öringen för sin fortplantning.

Vattendomen för Visskvarns vattenkraftstation säger att det endast under tre veckor på hösten (öringens tänkta lekperiod) måste släppas 445 liter vatten/s i den naturliga fåran vid sidan om tuben. Övriga året är kravet bara 145 liter/s, men Tranås Energi har sedan start släppt 445 liter/s året runt.

– I och med att vi släpper minst 445 liter/s året runt får vi större ytor med vatten i sidoflödet och därmed fler uppväxtplatser för unga öringar, som ska leva här i 1-2 år innan dom vandrar ut i Sommen, säger Magnus Lundberg.

Öringen i Visskvarn kan idag simma upp en bit längs fåran, men vid kraftstationens damm tar det stopp. Med en faunapassage på plats skulle fisken kunna passera och ta sig vidare upp i Bulsjöån och likaså skulle öringen som finns i sjöarna längre upp i systemet kunna ta sig ut i Sommen.

Vill du också ha ett fiskvänligare elavtal hos Tranås Energi? Anmäl ditt intresse och få en offert via e-post!

Relaterad nyhet från din region
12 timmar sedan Sverige Anders Holm
Lugnt och stilla. Tystnaden är värd att lyssna till. Foto: Gunnar Westrin
Westrin ryter till: Sportfisket – avkoppling eller prestige?

Varför sportfiskar vi? Den frågan håller snart nog på att bli omöjlig att svara på.

Om jag hade fått frågan som tjugoåring hade jag förmodligen kläckt ur mig med ord som ensamhet och spänning. Idag säger jag detsamma men med tilläggen avkoppling och tystnad.  Jag har en polare som har ett alldeles tvärsäkert svar; ”sitta vid fjälljokken och dricka kaffe”. Eller killen från Gällivare som hade gått två mil till sitt fiskevatten. Vi möttes och han ville direkt bjuda på en kopp kaffe vid stranden. ”Hade jag glömt kaffet skulle jag absolut gå hem igen”, sa han tvärsäkert. Svårare än så är det inte. Fiskelycka är en personlig känsla som inte har något med vare sig material eller prestige att göra. ”Bara vara är liksom bäst”, sa kompisen.

Anar dock att här har uppkommit en skillnad generationerna emellan. Tävlingshysteriska tendenser har fullständigt exploderat, inte bara inom sportfisket utan hela världen ska tydligen tävla. Det är bara att läsa TV- tablåerna så får vi svaret. Varför måste någon alltid vara bäst? Är någon bäst är någon också sämst? Eller så här. Polaren fick åtta fina harrar och jag bara tre. Där kan en känsla av att vara otillräcklig smyga sig på. Den attityden fanns inte när jag var grabb.

Järnkrok med hulling
Folk har alltid fiskat, mest för att skaffa mat till sig själv och familjen. Om det var roligt eller ett tvång kan diskuteras. Jag har alltid fantiserat över hur vikinggrabben Finn fiskade på den tiden då älvarna var fullknökade med lax, den tid då benkrokarna successivt byttes ut mot järnkrokar. Eftersom Finn tydligen gillade att fiska, fick han sköta förehavandet som en del i det allmänna byahushållet. Hur han än betedde sig lossnade dock de flesta av fiskarna, eftersom kroken inte hade någon hulling. Under Finns levnad hade vikingatiden sakta beblandats med kommande järnålder. Järnkroken hade kommit för att stanna, men hur var det nu med hullingen?

Enligt historiska beskrivningar tog det nästan 200 år innan människan kom på hur man skulle få fisken att fastna, tills en dag geniet hade vaknat och hullingen var född. Enligt mitt sätt att se det var händelsen helt avgörande för alla kommande generationer fiskare och sportfiskare. Där startade förmodligen också det accelererade tävlingsmomentet, den dag då Finns framtida släktingar kunde komma hem med traktens största lax, tagen på järnkrok med hulling. Idag fiskar många av oss flugfiskare hullinglöst igen. Vikingablodet tycks svalla inom oss?

Förmiddagsmys vid harrjokken.

Förmiddagsmys vid harrjokken. Foto: Gunnar Westrin

Mest fisk är bäst?
I min ungdom var fångsten både ett spännande inslag och naturligtvis nödvändig kost. Vi ”behövde” inte ta hänsyn till vare sig storskaliga skogsavverkningar eller klimatförändringar. Vi befann oss i en helt annan dröm.

Med allt ovan skrivna konserverat i minnesbanken har jag svårt att begripa storheten i att få den största fisken. Störst är bäst är en fras jag inte blir klok på. Tävlingsmomentet har sargat mina drömmar och åsikter, får mig att känna ett allt tydligare utanförskap.

Som grabb fick jag lära mig att inga organismer fanns i ett oändligt antal. Inte ens myggen gick säker. Självklart släpper jag tillbaka alla fiskar som inte behövs för aftonens middag.

För mig betyder tillbakasläppet att vi gynnar bestånden, även om det finns plågsamhet med hanteringen. Men vad annars göra? Jag vill ju trots allt fiska. En stor det av beteendet att släppa tillbaka fisken bygger på mänsklighetens allt mer hänsynslösa exploateringar av vår natur. Det är nämligen inte bara överfisket som har decimerat fiskbestånden. Undrar vad Finn skulle säga om han hamnade i vår tid?

Tävlingsmomentet genomsyrar vår favorithobby. Industrin tävlar om de smartaste och snyggaste utrustningsdetaljerna. Vi konkurrerar mot/med varandra, oavsett fiskemetod och vatten. Bäst får mest och störst! Räcker det inte med ett drömmarnas vatten, en fisk till middag och en kåsa svartkaffe?

Gunnar Westrin

 

Ingen glömmer kaffet! Foto: Gunnar Westrin

Du kanske även gillar detta