Två fiskodlingsanläggningar BKD-smittade

Lax och röding är känsligast och kan åtminstone under odlingsförhållanden uppvisa en betydande dödlighet. (Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län)
Lax och röding är känsligast och kan åtminstone under odlingsförhållanden uppvisa en betydande dödlighet. (Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län)

I Ströms Vattudal finns två fiskodlingsanläggningar som är smittade med bakteriesjukdomen Bacterial kidney disease, BKD. Sjukdomen som finns längs den svenska kusten är dock ofarlig för människor.
För den svenska inlandszonen finns ett utrotningsprogram för BKD, eftersom EU har beviljat tilläggsgarantier för att hålla inlandet fritt från sjukdomen.
Smittskyddsläget är generellt gynnsamt i det svenska inlandet, bland annat tack vare den utbyggda vattenkraften. Dammarna utgör migrationsbarriärer, vilket betyder att fisk inte kan röra sig fritt från kusten och uppströms in i inlandet. Migration medför smittrisker och det är heller inte tillåtet att transportera levande fisk från kusten och uppströms. I tillägg har Sverige även restriktioner för import av fisk.
Den BKD-smitta som konstaterats i de berörda anläggningarna för fiskodling i Ströms Vattudal hanteras av Jordbruksverket genom beslut om spärr, slaktning och upprättande av saneringsplan. Länsstyrelsen medverkar i denna hantering.

Kan BKD smitta vild fisk?
Länsstyrelsen har fått frågor kring risken för överförsel av BKD till den vilda populationen av fisk i vattenområdet. Generellt kan sägas att eventuell smittöverföring sker olika beroende på vilken miljö det rör sig om.
– I produktionen finns en mycket högre djurtäthet och djuren kan vara mindre tåliga. Ju högre djurtäthet desto lättare sker överföring av smitta. I den vilda miljön går djuren normalt sett inte lika tätt och därför kan överföring av smitta ske långsammare, säger Länsveterinär Johan Olsson, Länsstyrelsen Jämtlands län.
I en situation där BKD-smittade fiskar finns i det fria, så är risken för överföring av smitta till vild fisk framförallt beroende på:
– Smittrycket, det vill säga hur många smittade fiskar som simmar runt, samt
– Vilken typ av fisk de smittade fiskarna möter.

Vad gäller BKD så är det laxfiskarna som är mottagliga. Lax och röding är känsligast och kan åtminstone under odlingsförhållanden uppvisa en betydande dödlighet. Härnäst kommer öring. På regnbåge, vilket är den typ av fisk som finns i de nu smittade odlingarna, karakteriseras sjukdomen som kronisk och ger en fortgående låg dödlighet, men angripen fisk kan få en försämrad tillväxt. Även sik och harr skulle kunna bli bärare av sjukdomen. I vattenområdet kring de smittade odlingsanläggningarna lever främst öring, harr och sik, men det har även rapporterats om förvildade regnbågar.
– Det finns forskning som tyder på att det historiskt potentiellt har funnits utbyte av BKD mellan vild lax och odlad regnbåge i Norge och Skottland. Det betyder alltså att det finns en risk för smitta till mottagliga viltlevande fiskarter, men vi vet inte i vilken grad BKD skulle kunna etablera sig hos de vilda laxfiskarna i vattenområdet och vilken betydelse det skulle få. Länsstyrelsen och Statens veterinärmedicinska anstalt försöker nu finna medel för att inventera huruvida smittan finns i den vilda populationen, säger Länsveterinär Johan Olsson.

Publicerad: 01 September 2014
Av: Morgan Fihn