Varmare klimat kan ge kvicksilverproblem 

Dykare från Umeå marina forskningscentrum förbereder provtagning av sediment i havet. Foto: Sofi Jonsson/Erik Lundberg

I vår del av världen förväntas ett varmare klimat ge mer nederbörd och ökad avrinning till vattendrag. Det kan leda till att det giftiga ämnet metylkvicksilver ökar i djurplankton, visar ny studie från Umeå universitet.

En ökad avrinning till sjöar för med sig partiklar från marken ut till sjöar och vattendrag. Vattnet blir då brunare, vilket minskar solens möjligheter att tränga ner och därmed också växtplanktons möjlighet att binda upp solljus. Vi har tidigare skrivit om att forskare räknar med att brunare vatten minskar fiskproduktionen, men nu har ett annat forskarlag upptäckt att det också kan öka ansamlingen av det extremt giftiga ämnet metylkvicksilver. Studiens hypotes var att brunifiering av vattnet kunde leda till att ekosystemet får mer av sin energi från bakterier än från solen via växtplankton, vilket skulle öka antalet steg i näringskedjan där metylkvicksilver kan bindas upp.
– Vår studie bekräftar detta och visar att en ökning på 15-20 procent av mängden organiskt material i vattenmassan kan orsaka en förändring från en autotrof till en heterotrof näringskedja och leda till att halterna metylkvicksilver ökar två till sju gånger i djurplankton, säger Erik Björn, docent vid Umeå universitet och ledare för forskningsprojektet.

Erik Björn undersöker vattnet i en av provtankarna. Foto: Sofi Jonsson
Erik Björn undersöker vattnet i en av provtankarna. Foto: Sofi Jonsson

Effekten på djur som kommer senare i näringskedjan har inte undersökts i den här studien, men man vet sedan tidigare att metylkvicksilver ackumuleras och att till exempel fisk, rovfåglar och människor kan drabbas hårt.
– I perspektiv av ett förändrat klimat understryker våra resultat hur nödvändigt det är att inkludera effekterna av förändringar i näringskedjan i modeller för kvicksilvers omsättning i miljön och för riskbedömningar, säger Erik Björn.

Läs mer om studien här.

Läs hela artikeln i Science Advances här.

Hans Hällman

Publicerad: 02 February 2017
Av: Hans Hällman