Färsk uppsats visar: De stora gäddorna blir färre

Nu kommer intressant läsning för alla som följer den svenska gäddans öde. Terese Berggren har gjort en masteruppsats hos SLU Aqua om tillståndet för gäddan längs Sveriges kuster – och den visar att antalet stora gäddor blir färre.

Hennes slutsats är dock inte att gäddorna växer långsammare, utan att det beror på helt andra faktorer.

– Snarare växer unga gäddor i dag snabbare än de gjorde för 30 år sedan på grund av att vattnet är varmare nu. Istället tycks snabbt växande gäddor inte bli så gamla, konstaterar Terese Berggren.

För att få tillbaka stora gäddor längs den svenska kusten i Östersjön krävs en fiskeförvaltning som fokuserar på minskad dödlighet, konstaterar hon i sin sammanfattning.

Många har även pekat ut både sälen, skarven och miljöproblem som orsaker till nedgången av fiskbestånd, men det är inga ämnen som hon berör i arbetet.

– Jag har inte gått in vidare på sälens och skarvens framfart i denna uppsats. Jag tror att de har delaktighet i den ökade dödligheten hos gädda, men om de är delaktiga i den selektiva dödligheten (att större gäddor minskar) vet vi inte. I arbetet fokuserar jag på hur gäddans kroppstillväxt har förändrats över tid i tre områden, med olika historia av fiskeförvaltning, berättar Terese för Fiskejournalen.

Terese examensarbete är skriven på engelska och kan läsas här.

Hon har även gjort en sammanfattning på svenska som följer här:

Sammanfattning: Gädda, Esox lucius Linnaeus (1758), är en mycket värdefull art i sport- och fritidsfisket. Som utpräglad rovfisk spelar den viktig roll i struktureringen av fiskesamhällen i tempererade sjöar och i bräckt vatten. Stora nedgångar av gädda i Östersjön har registrerats, särskilt av större gäddor, vilket kan ha kaskadeffekter på mängden av lägre trofiska nivåer. Trots nedgången av gäddpopulationer i Östersjön saknas data om hur gädda svarar på klimatförändringarna (dvs. varmare vatten) tillsammans med fiskeinducerade effekter. I detta arbete fokuserar jag på hur gäddans kroppstillväxt har förändrats över tid i tre områden, med olika historia av fiskeförvaltning. Genom att använda tidsserier av tillbakaräknade kroppslängder som sträcker sig från 1960-talet fram till idag visar denna studie att kroppstillväxten av gädda i Östersjön har förändrats över tid och skiljer sig mellan studieområden. Observationer överensstämmer med hypotesen att kroppstillväxt har ökat med tiden, delvis på grund av varmare vatten, och att den skiljer sig mellan de tre områdena, där det fiskefria området har lägre tillväxt jämfört med fiskade områden. Trots denna ökning av tillväxt är det tydligt att den genomsnittliga längden på gädda, samt längden på de största 5 %, har minskat i alla områden sedan 1980-talet. Rosa Lees fenomen är tydligt visat i denna studie där icke könsmogna gäddors tillväxt har ökat över perioder och mindre gäddor än genomsnittet blir äldre och förblir längre i populationen. Minskningen av antalet stora gäddor verkar inte bero på sämre tillväxt utan snarare på den storleksselektiva dödligheten. För att få tillbaka stora gäddor längs den svenska kusten i Östersjön krävs en fiskeförvaltning som fokuserar på minskad dödlighet. Fisketrycket måste således stå i proportion till tillväxten för att rekrytera större individer som överskrider fiskets maximala längdmått.