Bläckfisken är här för att stanna — så här fångar du den
Bläckfisken ökar i svenska vatten. Foto: Anders Nicander
Mitt ibland rapporter om utfiskning och annat elände i våra hav dyker det upp glädjande nyheter. Nordlig kalmar är en bläckfisk i familjen Loligo som numera är bofast i Västerhavet. Den är fantastiskt god att äta och ännu roligare att fiska.
Vi har sett den komma. Först som enstaka bifångster i samband med makrillfiske till som nu när det nu fullt möjligt att rikta sitt fiske efter bläckfisk. Fisket är enkelt men det kan krävas lite arbete med att hitta stimmen med bläckfisk. Våra hot-spots för bläckfisk ligger i det yttersta kustbandet. Bottnar med skalgrus och sand på djup runt 30 meter tycks vara rätt platser. Det verkar också som om det krävs att det ska vara en del ström i havet för att bläckfisken ska trivas.
När vi kommer till fiskeplatser där vi tidigare fått bläckfisk börjar vi med att leta med hjälp av ekolodet. Det går att ankra och vänta på att stimmet ska infinna sig men det är mycket effektivare att söka aktivet. Bläckfisken står oftast helt nere vid botten och om man ställer in ekolodet så man ser området närmast botten så brukar man kunna se bläckfisken tydligt. Ofta står stimmet ”på höjden” så det tecknas som en pelare eller som en blomma med en stjälk. Det liknar faktiskt inget annat vi sett i havet. Nu krävs det att ha lång ankarlina eller ännu hellre en elmotor med ankringsfuntion. Ankra över eller i direkt anslutning till bläckfiskstimmet.
Med riktiga bläckfiskvobbler är chanserna till fångst betydligt större.
Även om det kommer en del bläckfisk vid mete med agn och fiske med häckla så är det mycket effektivare och framför allt roligare att fiska med klassiska bläckfiskvobbler. En nästan svävande vobbler som har två kransar av nålar i stället för krokar i den bakre änden. Riktigt mjuka spön och lugna rörelser är absolut bästa sättet att ta bläckfisken. Vi tacklar en bläckfiskvobbler på en halv meter lång 0.40 nylonlina bakom ett sänke. Hur mycket sänke man behöver varierar men 40-80 gram brukar funka. Ju lättare man kan fiska desto roligare och effektivare blir det. Släpp ner tacklet till botten och veva ett par varv på rullen. Sätt sedan fart på bläckfiskvobblen genom att långsamt höja och sänka spöt. Oftast känner man inget hugg utan man upplever bara att det blivit tyngre i spöt. När tyngden kommer ska man veva upp utan några häftiga rörelser i spöt. Rycker man och ger slaklina lossnar bläckfisken. Man kan också kasta ut tacklet och fiska in det nere vid botten, som vid jiggfiske. Så gör man på en del platser i världen när man fiskar bläckfisk från land.
När man ser bläckfisken i vattnet är det dags för en paus. I det här läget skjuter den ut sitt bläck och är man för snabb kan man få både sig själv och båten ommålad. Vänta tills bläckfisken sprutat två-tre gånger och lyft sedan in den i båten med en håv.
Nordlig Kalmar är en delikatess om den hanteras och tillagas med lite finess. Man rensar den genom att sticka in en tunnbladig kniv skära av ”fästena” mellan huvud och kropp. Sedan drar man ut huvudet och skär rent från bläcksäckar och hinnor. Innan tillagning bör man möra bläckfisken. Detta kan göras genom att lägga de i saften från en citron en halvtimma innan tillagning eller att man lägger den i mjölk under någon timma. Bläckfisken ska tillagas på mycket hög värme under mycket kort tid. På en riktigt varm grill räcker det med en minut per sida. Man kan också steka den i riktigt het panna i olivolja och vitlök. Eller så kan man skära ringar och fritera den…
