Debatt: Förslaget för Östersjökusten behöver göras om

Nej, de sportfiskare som opponerade sig mot skärpta fiskeregler fick inte gehör. Foto: PO Johannesson

Förslaget om fredningsområden och fredningstider längs Östersjökusten behöver göras om.

Rovfiskbestånden i Östersjön – gädda och abborre men också gös – är beroende av åtgärder om inte kräftgången ska fortsätta. Skyddsområden är en metod som har potential att vara framgångsrik och sportfisket behöver dra sitt strå till stacken. Nuvarande förslag skapar dock risk för kontraproduktiva resultat med en frånvaro av sportfiskare i de känsligaste områdena. Det lämnar dörren vidöppen för de extremt duktiga fiskpredatorerna säl och skarv, i de beståndsmässigt viktiga lekområdena under den period när bestånden är som mest sårbara.

Använd istället sportfiskets unika potential som framgångsrikt verktyg för att både skydda och stärka rovfiskbestånd. Rätt kombination av fönstermått och antalsbegränsningar är nyckeln. Få på köpet en mänsklig närvaro som helt eller delvis kan bidra till att hålla säl och skarv borta. Kombinera det med kraftigt beståndsdämpande jakt på säl och skarv, ned till ekologiskt hållbara populationer. Begränsa och förbjud det största hotet mot Östersjöns totala biologi och fiskekologi, det storskaliga strömmingsfisket med monstertrålare – även om det arbetet ligger utanför det aktuella förslaget.

Med detta sätt att sammanställa ett åtgärdspussel, finns potential till ett heltäckande framgångsrikt ekologiskt räddningsarbete. Chansen ökar markant för framtida livskraftiga rovfiskbestånd med en storlekssammansättning som är positiv för alla fiskekategorier – yrkesfiske, mängdfiske och sportfiske. Undvik på så sätt risken för negativa ekonomiska konsekvenser för ett sant hållbart ekologiskt sätt att ta del av det naturen har att erbjuda – upplevelsenäring med sportfiske som bas.

Här finns bra åtgärder som kan bidra till önskat resultat; förbättrade bestånd av bland annat rovfiskarna abborre, gädda, gös. Men – då förslagen har fel biologiska utgångspunkter och missvisande faktaunderlag, saknas analys ur ett korrekt perspektiv. Åtgärderna riktas på ett sådant sätt att de inte bara riskerar att få dålig verkan, i vissa fall kan de vara kontraproduktiva och bidra till utarmningen av rovfiskbestånden.

Vid sidan av de biologiska effekterna kan förslaget få negativa samhälls- och socioekonomiska effekter. Konsekvensanalysen som medföljer Havs förslag, drar slutsatsen att ekonomin inom sportfisket inte påverkas. Det känns som en mycket tveksam slutsats.

Sportfiske är rätt tillämpat ett mycket bra sätt att på ett ekologiskt hållbart sätt ta del av det naturen har att erbjuda. Minskat sportfiske ger minskad ekonomi i en ekologisk bransch. Vidare har sportfisket en tydlig positiv hälsopåverkan, vilket samhället nyligen kvitterat och uppmuntrar i och med att friskvårdsbidrag kan användas för sportfiskeupplevelser. Minskat sportfiske leder till att människor mår sämre, medicinskt och psykiskt, med de kostnader det innebär inom sjukvård och rehabarbeten.

Förslaget grundar sig på svårvärderade fakta när fångstmängder etc inte skiljer på metod eller art och sportfisket klumpas ihop med mängdfångande fritidsfiskemetoder. Eventuellt är det bidragande orsak till att åtgärder föreslås som skulle kunna få negativa effekter för det rovfiskbestånd som åtgärderna ska stötta. Och att möjligheten att med sportfisket som verktyg stärka bestånden tas bort.

Det sker utan tillräckligt djupgående analys av hur åtgärderna slår mot sportfiskebranschens ekonomi både vad gäller utrustning och upplevelser. Många människor lever helt eller delvis på ett väl fungerade sportfiske som grund i en ekologiskt hållbar upplevelsebransch – guideverksamhet, boende, restaurangnäring.

Sammantaget kan förslaget få olyckliga negativa konsekvenser och behöver göras om grundat på rätt faktorer och möjligheter.

Dessa åsikter har undertecknad delgivit HaV i ett utförligare remissvar.

Per-Ola Johannesson
Limnolog / biolog och sportfiskare