Fiske med agn är den allra äldsta formen av fiske och många gånger den klart effektivaste. Fiskejournalens Joakim Åberg har gjort en mycket omfattande guide som varje fiskare bör ha i bakfickan, särskilt för de stunder då ingenting annat funkar.
Ur Fiskejournalen Nr 4 2021
Många av oss började fisket med ett rödvitt flöte, sänke och krok. Agnet var för de flesta en helt vanlig daggmask, och visst fångade vi fisk. För att bibehålla spänningen och kanske öka framgången ytterligare krävs en större arsenal av beten. I den här agnguiden beskriver vi de vanligaste agnen och deras anvvändningsområden, men även ett par högoddsare som kan rädda det fula namnet!
TEXT OCH FOTO: JOAKIM ÅBERG
Mask – hela världens go-to-agn, masken. Det finns många olika arter men släktet daggmask (eng. Earthworm) är den mask vi oftast associerar med metmask. De bryter ner organiskt material till mindre delar och gräver hål i marken vilket ger syresättning till diverse organismer. Maskar finns nästan överallt vilket gör dem till ett lättillgängligt agn världen över. De är dessutom effektiva för väldigt många fiskarter. I Sverige kan man fiska i princip alla sötvattensarter med detta universalagn. Meta abborre från bryggan, vitfisk i ån eller lax i älven. Mask går även att fiska aktivt, exempelvis med en dropshot-rigg.
Det som många inte vet om mask är att vi i Sverige har olika arter och att alla inte fiskar lika bra, något som undertecknads erfarenhet bekräftar. De maskar vi generellt hittar på gräsmattan eller i lövhögen är daggmaskar, och här finns bland annat stor daggmask, sydlig lövdaggmask och stor lövdaggmask. Dessa lite större brunröda krälare luktar mest jord och fiskar fantastiskt bra. I våra fiskeaffärrer däremot hittar vi ofta en annan mask – dyngmasken (eng. Red wiggler worm). Dyngmasken är den art vi använder som kompostmask. Till storlek är den mindre än daggmasken och har tydliga ringar längs hela kroppen. Den luktar dessutom riktigt illa, och fiskar enligt undertecknad också sämre.
Metmask kostar lite olika beroende på storlek och art. Burkarna brukar ligga på 45-50 kronor och innehålla antingen 50 stycken små, 25 stycken medelstora eller 15 stora. Om man har tur så kan man även finna burkar med riktiga daggmaskar, dessa brukar ligga i XL-spannet och kostar cirka 50 kronor för tio stycken. Alla typer av maskar förvaras med fördel i kylskåpet, se bara till att de har syre och något att krypa runt i.
Fluglarver
Vitfiskarnas favoriter! Maggots och Casters fungerar till alla vitfiskar, stora som små, men maggots kan även lura predatorer.
■ JAG TROR ATT de flesta känner igen maggots, det engelska ordet för fluglarver. Ett fantastiskt bete för vitfiskarter, men som även kan locka predatorer så som abborre till hugg. Larverna kan vara från diverse olika flugarter, bland annat vår vanliga husfluga.
Maggots går att odla själv men det enklaste är att köpa dem i närmaste fiskebutik där de brukar kosta runt 25-30 kronor för cirka 250 stycken. Kroken fästs med fördel mellan de två prickarna i larvens bakdel som liknar ögon, då lever de längre och kan locka till hugg. Maggots förvaras i kylskåpet för att de inte ska puppa sig.
Begreppet casters är puppade maggots, ett agn som inte är lika känt för hobbyfiskaren men ett måste i en seriös metares arsenal. I Storbritannien, metets mecka, går det att köpa casters i de flesta fiskebutiker men i Sverige får man sköta jobbet själv genom att låta maggots puppa. I Början är casters ljusa men mörknar ju mer de mognar, de blir dessutom allt hårdare i höljet och torrare inuti. I början sjunker de, men i sitt slutskede flyter de på ytan. Knepet är att hitta en balans där de sjunker mycket sakta och lockar in fisk mot krokbetet, vilket är casterns största fördel. För att de inte ska mogna för fort håller man dem i kyla utan luft, antingen i vatten eller i en försluten plastpåse. Casters är ett ypperligt bete under de kallare månaderna när fiskarna är lite pilligare och används primärt för vitfiskar så som mört, ruda, sarv och braxen.
Kräftdjur
Skaldjursskiva: Plattfisk, torsk, gylta, regnbåge, abborre, färna. Kräftdjur fungerar i såväl sötsom saltvatten.
■ RÄKOR ÄR ETT klassiskt bete för fiske i saltvatten, men kräftdjur lever även i sötvatten och fungerar mycket väl för en mängd olika arter. I sjöar med stora populationer av signal- eller flodkräfta har abborren lärt sig att predera på dessa energibomber. Att använda dem som agn är därför ingen dum idé.
Råa kräftdjur har ett löst kött och då kräftorna skal är betydligt hårdare än räkors så riggas de enklast med ett hår, eller hair-rig på engelska.
Vanliga stillahavsräkor som köps i närmaste livsmedelsbutik är ett mer lättillgängligt bete och fungerar mycket väl till framförallt regnbåge, färna, sarv och ruda, men även för abborre och övriga laxartade fiskar. Bilden visar en rå stillahavsräka. Dessa ger ett mer naturtroget utseende och lukt. De finns att köpa i vissa sportfiskebutiker men kan också beställas i närmaste fiskbil. Alla typer av räkor kan fiskas från flöte eller på bottnen. Ovan visar vi en bottenmeterigg med zigfoam, vilket gör att räkan flyter upp och ställer sig en bit över bottnen.
Tångräkor är svårare att få tag på men det enda valet för den som vill ha levande räka på kroken. Dessa överlever i salt såväl som sött vatten och är ett kanonbete för diverse saltvattenarter samt abborrar som lever i bräckvatten och går upp i åarna för lek under höst, vinter och vår.
I Storbritannien anses jätteräkor, prawns på engelska, vara ett riktigt superbete för abborre. Dessa räkor som även kallas tigerräkor, scampi och gambas är oftast odlade och inom EU är de förbjudna att använda som agn på grund av smittorisk. Det finns dock vildfångade jätteräkor, exempelvis kungsräkor vilka är tillåtna som agn och som en livsmedelsbutik kan ta hem. Dessa går dock inte att få tag på råa då de kokas på båtarna, vilket tyvärr gör dem oattraktiva som bete för just abborre.
Odlat
Livsmedelsbutikens delikatesser: Primära vitfiskbeten, ingen kan motstå söta, gula majskorn.
■ MAJS, ÄRTOR, BÖNOR, nötter och linser är bra och näringsrik fiskföda, men det är inte alla som fungerar som krokbete. Dessa odlade agn har dessutom något gemensamt vilket är av yttersta vikt för en metare – de måste förbehandlas! Att blötlägga och helst koka betena innan användning gör att de inte jäser och sväller i magen på fisken, vilket annars kan resultera i att de dör. Exakt hur man preparerar olika beten finns att läsa om på nätet, men för dem som inte orkar böka finns lyckligtvis burkmajs att köpa i alla livsmedelsbutiker.
Majs är lite av ett superbete. Kornen är rika på snabba kolhydrater och har en stark, söt lukt som snabbt lockar fisken till agnet. Det fungerar dock inte till alla arter. Predatorer så som abborre, gös och gädda tar inte dessa sötsaker förutom av misstag. Till vitfisk så som mört, braxen, id och karp är de däremot en delikatess. Ytterligare en fördel är att de bara är att sätta på kroken, rakt från burken.
Kikärtor och tigernötter är två klassiska beten till framförallt karp. Tigernötter har en särskild doft som karpen verkar dras till, medan kikärtorna används främst för att de går att få tag relativt billigt och i stor mängd.
Alla dessa beten används dessutom till mäsk, när man vill locka in fisken till platsen där agnet ligger, och då är det en fördel med storkok. Tigernötter går att få tag på säckar om 20-25 kilo i vissa sportfiskebutiker. Säckar med majs går att köpa i bland annat jaktbutiker då det används vid åteljakt. Nackdelen med nötter och ärtor är att de inte mjuknar tillräckligt efter kokning för att de ska kunna användas direkt på kroken, istället riggar man dem med ett hår.
