Fiskeintresset håller livet ut

Allas vår favorit Gunnar Westrin är tillbaka med en betraktelsen över något av det allra viktigaste i livet – fisket och den livslånga passionen för fiske.

Jag får ofta frågan om mitt fiskeintresse är lika stort och intensivt nu som när jag var grabb eller tonåring. Det är framför allt under mina föreläsningar som det ärendet ställs, oftast av yngre personer. En gång frågade jag en av dessa tvivlande ungdomar varför han ställde just den frågan till mig? Svaret kom blixtsnabbt.

-Jag är rädd att intresset försvinner när jag blir vuxen, skaffar jobb och familj, var det något svajande svaret. Här kan jag trösta alla att lusten oftast sitter i livet ut, men att framtidsbilden naturligtvis förändras genom åren.

Som grabb var det ”bara” fångsten som gällde. För min egen del svällde intressesfären radikalt efter några metarsomrar i Bäverån hemma i Jämtland. Bävrarna blev intressanta, likaså floran och insektslivet. En milstolpe i mitt liv kom den dagen då jag mötte en av mina morbröder, som kom hem till gårdarna efter vinterstudier i huvudstaden.

-Du som är så intresserad av fiske bör lära dig hur de vanligaste fåglarna ser ut och hur de låter. Dessutom ska du lära dig de alldagligaste växterna, både hemma och på fjället, då blir det mycket roligare att fiska. Den dagen förändrades min inställning till sportfisket.

Minnen berikar. 

Idag har jag fiskat på tusentals olika vatten, även så världsvida. Trots att jag en gång i tiden fångade kungslaxar i Alaska på tjugo kilo, är det fortfarande björnarna, eskimåerna och indianerna jag i första hand minns. Efter femtio års flugfiske på Sandåslandet norr om Kiruna sitter fortfarande vargmötet som det häftigaste man kan uppleva som fiskare. Min rekordharr på 2,5 kilo kommer längre bak i minneslistan. Jag brukar säga att fiskepöet är redskapet som bjuder oss kamratskap, resor, vördnad och kunskap. 

Idag kan jag sitta en hel dag och studera eggande harrvak, njuta örnens flykt över karga hedar eller glädjas över en rar växt vid min fot. Detta om något är själva kärnpunkten i mitt idoga flugfiske. Eller så här…

Ett gäng flugfiskare satt och skroderade vid stranden av Kaitumälven. Alla snackade om hur många harrar de hade fått, tjugo, trettio, fyrtio? Ursäkten var att alla fiskar hade släppts tillbaka?! En kille kunde inte hålla sig utan sa:

-Jag har ”bara” fått två harrar idag, vilket berodde på att jordens största älgtjur kom och drack vatten i min närhet. Min bästa fiskedag hittills!!!