Flugfiske: Vilken tafs bör man välja?

Flugfisketafsen är en av utrustningens viktigaste delar och finns att köpa i flera olika utföranden. Men vilken sorts taperad tafs bör man då välja och vilken passar bäst för just ditt fiske? Johan Klingberg ger en kort guide över de vanligaste sorterna på marknaden.
Dessvärre är det nästan omöjligt att svara på en sådan fråga eftersom det helt beror på vilken sorts fiske man tänkt ägna sig åt. En taperad tafs har tre funktioner. Den utgör den osynliga länken mellan fluglinan och flugan och dels har den till uppgift att trycka ut flugan från fluglinan. Men den har också en viktig funktion vid själva kastet. Den som någon gång har testat att kasta utan tafs har märkt att fluglinespetsen slår nedåt efter att linbågen har rätats ut i luften. Tafsen fungerar alltså även som en broms som hjälper till att styra upp linbågen vid kastet.
På marknaden finns en hel uppsjö av olika taperade tafsar att välja bland där samtliga fungerar olika bra vid olika fiske. Vilken tafs man bör välja beror på vilken sorts fiske man mest ägnar sig åt. Här följer en förklaring och beskrivning av de vanligaste modeller som marknaden erbjuder.

Nylontafs

Tafsen fungerar alltså även som en broms som hjälper till att styra upp linbågen vid kastet.

Den vanligaste tafstypen är tillverkad av nylon. Dessa finns i alla prisklasser och i flera utföranden. Uppbyggnaden är enkel att förstå och börjar med en lång taperad buttdel som i slutet går över till en tunn spets. Förenklat kan man säga att den taperade buttsektion är själva tafsen, den efterföljande spetsen går att byta ut eller förlängas. Beroende på buttsektionens uppbyggnad kommer tafsen att bete sig på olika vis. En grov och lång buttsektion i kombination med en kort spets trycker lättare ut en lätt fluga från fluglinan medan en tafs med motsatt uppbyggnad inte gör det. Därför finns det alltså oftast anledning att välja en tafs med en relativt grov och lång buttsektion. Längden varierar, vanligast är nio fot. Men för exempelvis sjöfiskaren kan det finnas anledning att välja en betydligt längre tafs, med en ännu längre buttsektion som klarar av att trycka ut en ännu längre tafsspets. Nylontafsen används av de flesta vid fiske i strömmande vatten, både vid torr- och våtflugefiske. Vid fiske med tunga nymfer, som genom sin egenvikt trycks ut från fluglinan, behövs sällan en taperad tafs alls. De taperade tafsarna finns att köpa i olika färger så som grå, brun, gul, transparent, grön och blå. Färgen har ingen betydelse för om fisken ska nappa eller inte. Däremot kan det ibland vara en fördel att välja en tafs som är lätt att upptäcka mot vattenytan. Många nylontafsar har linminne och krullar sig. Ett tips är då att lägga den nya tafsen i ett vattenbad med en temperatur strax under kokpunkten. Låt den ligga i max en minut, därefter är problemet med krullande tafsar ett minne blott. Den fästs på fluglinan antingen med öglor eller med hjälp av en nålknut.

Fördelar:
Billiga.
Håller länge.
Enkel konstruktion som fungerar.
Starka.

Nackdelar:
Kan vara svår att fästa på fluglinan.
Brottsstyrkan påverkas av UV-ljus.
Vissa sorter kan vara svåra att skarva.
Har linminne och kan krulla sig.

Polyleader

Den här tafstypen har tillkommit efter nylon- och flätade tafsar. Det är helt enkelt en tafs där den taperade delen, buttsektionen, består av ett slags plastskikt. Polytafsarna upplevs av de flesta som betydligt mjukare och följsammare än vad nylontafsarna är. Efter den taperade polysektionen följer en halvmeter nylonlina som kan förlängas med ytterligare tafsspets. Tänk på att det enda sättet att fästa en polyleader på fluglinan är med en ögla. Därför måste även fluglinan vara försedd med en sådan. Finns ingen ögla går det att köpa till separata sådana som är enkla att fästa på fluglinespetsen. Polytafsarna säljs i en rad olika sjunkhastigheter, från flytande till supersnabbsjunkande. Många sjöfiskare använder därför en uppsättning polytafsar istället för linor med olika sjunkgrad.

Polytafsarna upplevs av de flesta som betydligt mjukare och följsammare än vad nylontafsarna är.

Fördelar
Finns i olika sjunkhastighet.
Sträcker ut flugan bra.
Enkla att ögla fast på fluglinan.
De grövre sorterna klarar även att trycka ut större flugor.
Åldras långsamt.

Nackdelar
Klumpig vid torrflugefiske i strömmande vatten.
Öglesystemet trasslar ihop sig med spetsen ibland.
Dyra.

Flätad tafs

Under 1980-talet var de flätade tafsarna en revolution på marknaden. De ansågs ha en unik förmåga att trycka ut flugan rakt och snyggt från fluglinan. Efter polytafsarnas inträde säljs det betydligt färre flätade tafsar. Men det betyder inte att de är dåliga, tvärt om fungerar de alldeles utmärkt vid framför allt sjöfiske. Buttsektionen består helt enkelt av en slags flätad, taperad nylonstrumpa bestående av flera tunna nylontrådar. Fluglinespetsen förs enkelt in i strumpan och låses fast med en liten plasthylsa. Den taperade tafsänden finns i ett par olika utföranden. Antingen följer en kort tafsstump som förlängs med en bit tafsspets. Eller så finns där en liten ögla där spetsen knyts direkt. Vid fiske i strömmande vatten är de dock sämre eftersom strumpan efter en stunds fiske fylls med vatten och sjunker.

Fluglinespetsen förs enkelt in i strumpan och låses fast med en liten plasthylsa

Fördelar
Sträcker fint.
Enkel att fästa på fluglinan.
Åldras långsamt.

Nackdelar
Sjunker vid strömvattenfiske.
Kan upplevas som klumpiga.
En flugkrok kan repa upp de tunna nylontrådarna.
Dyra.

Fluorocarbontafsar

Flurocarbon har högre densitet än vatten och sjunker. Meningen är att tafsen ska sjunka ner och lägga sig någon centimeter under vattenytan. Många torrflugefiskare väljer därför fluorocarbontafsar för att inte skrämma eller göra fisken misstänksam på grund av tafsens avtryck i vattenytan. Förutom materialet är Fluorocarbontafsarna snarlika nylontafsarnas tapering.

Idén med en långsamtsjunkande tafs är inte alls dum. Vid streamerfiske eller viss typ av nymffiske fungerar de utmärkt, men vill man ha en flytande buttsektion som fungerar som nappindikator eller en flytande tafs vid torrflugefiske i turbulent ström så är de ett sämre val.

Fördelar
Trycker enkelt ut flugan från tafsen.
Åldras långsamt.
Sjunker.

Nackdelar
Dyra.
Svåra att fästa på fluglinor utan ögla.
Fungerar bara för fiske med sjunkande flugor i turbulent ström.
Kan vara svåra att skarva ihop med en ny spets.
Ej miljövänlig.

Johan Klingberg