Gunnar Westrin: 35 år sedan älven räddades – se hur bra det blev!

Ekströmska utredningen. Detta är nog ett begrepp som kanske klingar ganska intetsägande för de flesta sportfiskare – men sanningen är att det har haft stor betydelse i kampen för levande vatten. Resultatet av den Ekströmska utredningen 1976 blev nämligen att både Råneälven, Ammerån och en del andra vatten slapp undan vattenkraftens klor. Nu är det exakt 35 år sedan. Författaren och debattören Gunnar Westrin berättar om den historiska händelsen.

Den 27 november är det 35 år sedan Råneälven räddades undan en utbyggnad. Omröstningen i riksdagen skedde under stor dramatik, där motståndarsidan mot en utbyggnad till slut ”vann” med siffrorna 161 mot 139. I förlängningen betydde resultatet att Råneälven och en del andra flöden kom undan med 22 ynka rösters övervikt.

Tio år tidigare kom den så kallade Ekströmska enmansutredningen på bordet, en diger förslagsmapp på hur vi skulle kunna proppa upp elfabrikationen i landet från cirka 62 till 65 Twh. För det mesta innehöll propån till- och ombyggnader av redan befintliga kraftverk. Undantaget var att Råneälven skulle byggas ut med konventionell kunskap, det vill säga med en handfull kraftverk och en hisklig kraftverksdamm.
Då satte jag mig tillsammans med några goda vänner och bildade aktionsgruppen mot Råneälvens exploatering (AMORE).

Väldigt tuffa år
Utan omsvep kan jag påstå att det blev mina tuffaste år någonsin. På den tiden var kontaktmöjligheterna med organisationer, politiker, företag och allmänhet något helt annat än idag. Jag glömmer aldrig hur vi satt om nätterna och frankerade brev, hur varma telefonerna gick och hur många resor vi gjorde med egen bil. Det tråkigaste var hur vi generellt hanterade olika åsikter. Byar klövs i debatten, för eller emot. Osämja skapades. Ekologiska frågor ställdes sällan, det var oftast jobben som debatterades, vilket jag kan förstå. När arbetena sinat har vi alltid haft som vana att ta vad naturen eventuellt har att ge, som skogsavverkningar, gruvetableringar, vattenkraftutbyggander med mera. Tyvärr är just den debatten destruktiv i sin struktur, beroende på den stundtals nonchalanta inställningen till ändliga resurser. Det är bara att titta på vårt arma klot, ska vi få något gjort måste vi tydligen också offra något. Hur vi än vrider och vänder på oss har vi rumpan bak!

Nu är det fullt ös
Efter det att älven räddades i riksdagen i november 1986 har en hel del hänt, bland annat har laxen kommit tillbaka i Råneälven, efter en mycket bra laxförvaltning i hela Östersjökomplexet. Företag bildades inom olika genrer, som ett antal framgångsrika turism- och guideföretag. Sörbyn har expanderat med hotell, restaurang och fler stugor för boendet. Vitträsket har blivit en sportfiskepärla. Gunnarsbyn är en annan expansiv trakt i Råne Älvdal. Det är med andra ord fullt ös.

Mycket intressant är boendefrågan efter älvdalen. Numera ringer folk till mig och undrar om jag känner till något ledigt hus i älvdalen. Det är framför allt unga människor som vill bygga sin framtid i den vackraste av dalgångar.
Önskemålet har varit att få bo vid en outbyggd älv. Jag är helt övertygad om att dagens scenario inte hade varit tänkbart om älven hade byggts ut.
I dag är jag stolt över att jag fick vara en del av en uppfattning, att ställa mig upp och försvara en åsikt, även om vi fick mycket stryk i debatterna och på insändarsidorna. Man behöver inte vara en komplett freak bara för att en personlig åsikt inte alltid stämmer med andras tyckanden.

(Krönikan har tidigare publicerats i Norrländska Socialdemokraten).