I går var fjorden full av krill, i dag var den sprängfull med sill. Sill i alla storlekar. Men häcklor fångade vi sillar stora som makrillar och när vinden la sig det kunde vi se myriader av sillyngel i ytan. Dessa småsillar jagades hämningslöst av rovfisken. Sejar på många kilo och makrill i alla storlekar drev betesfisken mot båten. Makrillen kom rusande så fort att ögat knappt hann uppfatta den och sejen sprängde in i stimmet av småsill så ytan sprängdes i ljudliga vattenkaskader. Och fisk fick vi. Så mycket fisk att vi fick avbryta fisket någon timma tidigare än planera för att hinna rensa fisken innan morgondagens hemresa.
Roligast var nog vitlingen som i dag passerade tvåkilosstrecket. Det är enormt stort för att vara vitling. När vi släpade sillar strax ovanför botten högg fina långor, kummel och sejar på upp till sju kilo. Allt på spön som skulle klassa som väger en tiondel av vad en klassisk havsfiskeutrustning vägde. I dessa skyddade vatten funkar samma prylar som hemma i insjön. Med tillägg för tackel som är anpassade för havsfiske.
I morgon är äventyret över men planerna för nästa års salta fiskevecka är redan i gång. Har man fått smak på Vestlandet längtar man alltid tillbaka.
