Mikroskedar för regnbågen

Micro spoon är både en betestyp och en fiskemetod som har visat sig vara fantastiskt effektiv för en rad arter. I Sverige har den inte riktigt slagit igenom, vilket är synd för det är superkul. Testa den på regnbågen så fort isen släpper!

Ur Fiskejournalen Nr 4 2023

TEXT OCH FOTO: ANDERS NICANDER

MITT 80-TAL VAR ultralätt. I Elbekatalogen, som kom en gång om året, fanns det en artikel om det nya UL-fisket. Jag läste katalogen varje kväll och fascinerades av bilderna som visade trollska små skogsvatten med gäckande öringar.

Spöna var korta, 5-6 fot, med helaktion och betena vägde några futtiga gram. Rullarna var så små att de lätt rymdes i en kupad hand. Tillsammans med gummijiggen som slog igenom stort i början av decenniet fick vi redskap och metoder som tog abborrfisket till nya nivåer. Nu kunde vi unga entusiaster hålla jämna steg med gubbarna med sina toppknutna bambuspön och röd-vita bullflöten. De ultralätta utrustningarna var gjorda för ett mer tekniskt fiske än våra gamla utrustningar där ett spö med rekommenderad kastvikt på 10-30 gram och 0,30 millimeters nylonlina på rullen ansågs passa lätt fiske efter abborre och ädelfisk.

ÖRING PÅ PÅ UL-UTRUSTNING

Ädelfisk var ett modeord som omfattade alla fiskar med fettfena men som mest handlade om öring, röding och regnbåge. I de småländska skogarna där jag växte upp fanns det mängder av små vattendrag där de ultralätta utrustningarna visade sin förträfflighet. Ädelfisken vi jagade där var tätprickiga bäcköringar vackra som smycken.

Var bäcken för smal för fiske med drag kunde man kasta en daggmask med ett tackel som bara bestod av ett engrams sänke och en krok. Fanns det lite mer yta att fiska av var små spinnare favoriten. Klassiska Droppen i vikten två gram i färgen koppar och med små röda prickar på spinnarskeden var den absoluta favoriten.

I lite större höljor och i små dammar kunde öringarna väga kilot och mer. Drog man på en sådan blev det åka av. De små ultralätta spöna hade en fantastisk förmåga att drilla fisk trots att de var så korta och mjuka, fiskeupplevelsen blev alltid större än med standardutrustning.

I gös- och gäddsjöarna fångade vi mängder med välvuxna gäddor och gösar när dessa tog de små betena som varit avsedda för abborre. Största gäddan jag fick tangerade tiokilosstrecket. Linan var 0,16 millimeters nylon och betet var en liten shadjigg på men tregrams jiggskalle. Med stort tålamod och det mjuka UL-spöet funkade det utmärkt att drilla och återutsätta den stora gäddan.

VÅRFISKE I HÖKENSÅS

Många år senare kommer så trenden med ”micro spoon”. En ny fiskekultur med extremt lätta beten och tunna spön och linor. Jag var skeptisk. Beten på 0,5 gram går i princip inte kasta och det finns inget fiske som jag håller på med i dag där detta fiske skulle ha en funktion att fylla. Det skulle visa sig att jag hade fel.

När jag fick frågan om jag ville testa micro spoon-fiske i de fantastiskt fina put and take-sjöarna i Hökensås tackade jag ja i tron att det mest skulle bli en trevlig utflykt. Och det skulle sitta fint med en regnbåge att röka till påsk. Jag utrustade mig med ett modernt spö gjort för ändamålet och ett par klassiska UL-spön och gav mig av.

I Hökensås möts jag upp av Stefan och Freddan som båda bor i området och fiskar där nära två hundra dagar per år. Efter kaffe och nybakta bullar drar vi i väg till första sjön. I skuggan på norrsidan ligger snö och is kvar mellan tallarna. Enstaka fjädermyggor kläcker och det vakar lite här och där. Allt är perfekt. Sällskapet är det bästa tänkbara och det är gott om regnbåge som sattes i förra året och som nu är i bästa kondition.

HUGGSEXA FÖR FREDDAN

Vi tacklar upp tre spön med skedar på 3,5 gram. De på 2,5 gram ser ju så väldigt små ut när man ska kasta i en, om än liten, sjö.

Innan jag hunnit komma i ordning med mina grejer och innan kameran ens är upplockad ur sin väska drar Freddan på första fisken. En urstark regnbåge böjer det lilla UL-spöet ända in i handtaget. Stefans fisktokiga hund Zheriffen kastar sig i vattnet och vill vara med om fajten. Vattnet i de små skogssjöarna i Hökensås är glasklart och regnbågen ser ut som en vild fisk när den rusar med den lilla skeden i mungipan. Freddan håvar med van hand och håller upp en välnärd regnbåge.

Jag som alltid säger att vild fisk är någonting annat, någonting mer äkta, får med ens en väldig fart för att komma igång med mitt eget fiske. Stefan och jag vandrar runt den lilla sjön för att testa från andra sidan. Gång på gång ser vi hur Freddan drillar fisk.

Efter en halvtimma utan hugg för vare sig mig eller Stefan möter vi upp Freddan som fått trassel när en stor fisk rusade. Han har landat tre och tappat två vid håven. Dessutom har han haft flera stötar och hugg. Ett helt fantastiskt resultat! Vi spekulerar i om det är mer fisk på den sidan av sjön som han fiskat på men samtidigt ser vi fisk vaka där vi fiskat. Jag förslår att vi ska testa Freddans ställe, men Freddan och Stefan vill åka vidare till en annan sjö.

Här kan du lösa hela artikeln i Fiskejournalen.