Stora abborrar på chatterbait

Chatterbait har tagit abborrfisket med storm. I grunda vikar med stor abborre är det ett svårslaget bete som tycks vara extra hypnotiskt för de riktigt stora. Här får vi åka med Per Lindberg på äventyr i skärgården.

Ur Fiskejournalen Nr 5 2023

TEXT: PÄR LINDBERG FOTO: PÄR LINDBERG OCH PATRIK SVENSSON

Efter leken behöver skärgårdsabborrarna äta upp sig, de är nu riktigt glupska och tar gärna större beten med en livlig simrörelse. Häng med ut på storabborrfiske med fiskeguiden och betestillverkaren Fredrik Renz.

Det börjar med att fiskeguiden Fredrik Renz berättar om ett spännande – och i Sverige relativt nytt bete för abborre.

Betestypen heter chatterbait och består av ett metallblad kopplat till en jiggskalle som ofta har en silikonkjol baktill och ger en extra förförisk presentation för abborrarna. Metallbladet skapar kraftiga vibrationer och blänker under vattnet, vilket väcker abborrarnas intresse på långt håll. Man brukar också sätta på en så kallad ”trailer-jigg” som är en jiggkropp som träs på enkelkroken bakom silikonkjolen. Den ger ytterligare en dimension till betet som också gör att det sjunker långsammare och går att fiska grundare.

Under tidigt vårfiske efter abborre är oftast olika typer av bottennära jiggmetoder mest effektivt. Men efter leken sprider sig abborrarna ut från lekvikarna och vidare ut i skärgården eller sjön. De är nu svårare att hitta än under förleksfisket eftersom de jagar i mindre stim, det går dock att lokalisera dem om man letar lite – och när man väl har hittat dem hugger de ofta hårt i betet.

FREDRIK VÄNTAR VID RAMPEN

– I dag har vi bra förutsättningar med sol och högtryck! ropar Fredrik när han får syn på oss.

– Det låter bra, säger jag och Patrik nickar instämmande.

– Ge mig er utrustning så packar jag allt i båten så drar vi, säger Fredrik ivrigt.

Snart bär det av i rasande fart mellan kobbar och skär. Ibland saktar Fredrik ner när det är riktigt grunt. Det är kostsamt att laga propellrar och i värsta fall även växelhus och propelleraxel. Detta har vi alla i båten erfarenhet av men ”den som aldrig går på grund är ingen riktig fiskare” var det någon som lärde mig när jag var en ung sportfiskare.

Ibland krävs det att man kryssar en hel del mellan grynnorna för att hitta de hetaste fiskeplatserna. Och så verkar det vara även i dag men vi är glada över att ha en så erfaren kapten i båten som Fredrik, som under säsong fiskar fem till sex dagar i veckan. Om någon kund avbokar så sticker han ofta ut själv och fiskar. Det är ett gediget intresse han har, konstaterar Patrik och jag.

– Fisket har varit extremt trögt de senaste dagarna, men det kommer nog släppa vilken dag som helst, berättar Fredrik.

Kanske i dag, tänker både Patrik och jag och tittar på varandra och nickar. Vi hoppas i alla fall det.

FÖRSTA FISKEPLATSEN

Vi glider in mot en flack och ganska grund vik som ligger relativt lång ut i skärgården. Man ser ut mot öppet hav mellan några öar när man tittar österut. Fredrik ger oss var sitt chatterbait som han har riggat med sina egentillverkade Renzshad Perchjiggkroppar.

– Vi börjar kasta här.

I de första kasten får vi en grön sörja av sjögräs på krokarna. Vinden har legat på under ett par dagar, vilket är bra, men det är lite väl mycket gräs för att det ska gå att fiska effektivt. En gädda hinner sno ett av våra beten trots att vi har en fluorocarbontafs på 0,6 millimeter.

– Vattnet är riktigt klart här, därför är ståltafs inte att rekommendera, berättar Fredrik som alltid använder fluorocarbontafs där det finns gott om gädda. Även gäddor gillar chatterbait.

Vi drar vidare något längre in och lägger upp båten vid en kant mot en ö. Här är vattnet renare och det går att fiska utan att få gräs på kroken, i alla fall inte hela tiden. Men inga hugg av abborre. Fredrik byter bete till en vanlig shadjigg och i tredje kastet hugger en hygglig sjuhektosabborre.

Fredrik får ytterligare ett par abborrar men ingen att skryta över. Patrik tycker att fisket är lite trögt så även han byter till jigg och lyckas kroka en abborre efter ett tag. Jag håller fast vid mitt chatterbait och kastar på med mitt lätta spinnspö och multirulle som är laddad med 0,20 millimeters flätlina.

Fisket är betydligt trögare än väntat men vi kämpar på. Efter en kort lunchpaus i en vik som ligger i lä från vinden styr Fredrik in båten mot kanten av en ö. Det strömmar svagt längs med kanten och vi ser att det skvätter en del löja i strömkanten en bit ut från land.

Jag lägger ut mitt chatterbait i ett kast längs med strömkanten. Fredrik och Patrik kastar ut mot djupet med sina jiggar och låter dem singla ner mot botten för att jigga med dem längs djupkanten. Jag känner de intensiva vibrationerna i mitt korta spinnspö från betets ivriga simrörelse.

Plötsligt stöter det till. Var det botten eller vad var det? hinner jag tänka innan det stramar till ordentligt.

– Nu har jag en!

– Bra Pär, och på chatterbait dessutom! säger Fredrik. – Känns den fin? frågar Patrik.

– Ja, det gör den faktiskt, säger jag med ett leende på läpparna.

Det är en underbart vacker och stor abborre jag har på kroken. Den kämpar hårt mot det korta spöet medan rullens slirbroms matar ut linan.

När abborrarna är så stora att de tar flera meter i rusningarna brukar de vara av rejäl storlek.

Fredrik sträcker ut håven mot abborren vars krafter nu börjar sina. Det är en härlig syn och en skön känsla att se den lyftas in i båten. Fredrik mäter abborren till dryga 49 centimeter. Efter några foton får den majestätiskt simma tillbaka ner bland löjorna för att fortsätta att äta upp sig.

För att läsa hela artikeln och ta del av tipsen klicka här