Nya rön om mystiska malen

Fiskejournalens miljöredaktör Martin Falklind tillsammans med en grann mal och Gustav Hellström, Rickard Gustafsson, Henrik Jeuthe från forskarteamet. Foto: Johan Falklind

Den europeiska malen är en av världens mest storväxta sötvattensfiskar. Trots att den finns i flera av våra sjösystem, vet vi väldigt lite om den svenska malen. Detta vill forskarna Henrik Jeuthe och Gustav Hellström ändra på. 

Malen är fridlyst och enligt tidigare beräkningar tros den ha varit nere på så kritiska nivåer som runt 250 reproduktiva malar i Båven, där en av landets tre malpopulationer lever. Till malstammens kraftiga tillbakagång de senaste decennierna bidrar bland annat kraftverksbyggen, sjösänkningar, utdikningar och föroreningar. Malen lever på sin nordligaste gräns här i Sverige. Det kan innebära att den kan gynnas av de ökande vattentemperaturer som följer av klimatförändringen. Men faktum är att vi vet förvånansvärt lite om hur den lever, vad den trivs i för temperaturer och hur den förökar sig.

–Det verkar dock som om det finns något fler malar än vi tidigare trott, vilket är positivt. Men det verkar också som att de växer långsammare och blir mycket äldre än vad vi har trott. Detta gör arten mer sårbar. En två meter lång fisk kanske är så gammal som hundra år, så att återskapa ett livskraftigt bestånd kräver tid, säger Gustav Hellström, forskare på SLU.

–Det verkar dock som om det finns något fler malar än vi tidigare trott…

Tillsammans med Sportfiskarna och Länsstyrelsen i Södermanland driver nu Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, ett projekt i Båvensystemet där man genom telemetri, pit-taggning, ultraljud, ekolod och DNA-prov försöker ta reda på mer om malarnas liv. För att skydda arten och ta fram en framtida förvaltningsplan vill forskarteamet ta reda på fakta som när och var de leker, tillväxt, dygnsrytm, hemområden och vinterlokaler samt olika beteenden och vanor.

Malen ger dock inte bort sina hemligheter hur lätt som helst. Forskarna har funnit att de gärna tillbringar sin tid under de flytande strandkanter som finns längs sjöarna.
–Malarna kan vara så långt som tio-femton meter in under gungflyet, men vi har högupplöst ekolodsteknik för att kunna studera dem även där inne, avslutar Henrik Jeuthe från Vattenbrukscentrum Norr/SLU.